Staden: Crocodile Freakshow Dinner

Orkanen,
Jag är kvar i stadens vanvett:
ett kräldjur i kräldjursfett

Klädd i herrbyxor, vargboa
och svart kaninhårshatt
träffade jag stadens kock inatt

Han har klotrunda glasögon
finskor och Elvisfrisyr
hög och styv av svart glasyr

Han sa: Du ser ut som
ett prunkande helvetesfönster
pälskantad; ett bipolärt mönster

Han satte på mig dubbla förkläden
muttrade att jag var sen;
ströp min midja i en gördel av ben

Han trädde ostronpärlor
runt mina läppar, min röst
målade en mouche på höger bröst

Han kokade kalops
på konserverad krokodil
assisterad av en nekrofil

Vi var i Stadens katakomber
där ett fyra tons krokodildjur
hålls fängslad i en rostig bur

Hon är en hynda
en hona med utdragna tänder
bunden i sina fjälliga händer

Hon är det sista djuret
de skar bitar av hennes svans;
den slog utan kropp i en dödsdans

Kocken skrattade åt mig
och sa: Den växer ut,
hennes kött har inget slut

Hennes könsorgan och tarm
mynnar ut i en öppning: kloaken
hon har en devis tatuerad på baken:

Tutto a te mi guida:
Allt leder mig till dig.
Hon grät krokodiltårar för mig

Mätt somnade jag på hans mage,
när lemmarna var slaka
med sås på min haka