För fyra kvadriljoner år sedan

Det känns som Paris, säger han.

Det ser inte ut som Paris.

Nej men jag har solen i ögonen.

Det var där vi hånglade inatt, säger hon och pekar på väggen bakom pizzerian.

Tänk så dog vi där, vi kanske står där fortfarande och hånglar i en loop av någon Dylan-låt. Med minnen som guldfiskar.

Det skulle vara utmattande.

Det är det med dig ändå.

Han följer med henne till sjön. De går förbi djurkyrkogården där de hittar en nedgrävd kista i marken. Han lyfter på locket, den är full av vatten och multnande löv.

Det är nästan så att man vill skaffa ett husdjur bara för att begrava det här.

Vad ska du ha för husdjur då?

En hund kanske.

Hund, vad är det för djur?

En sån där.

Han pekar på en prickig hund som står och glor i skogsbrynet.

Varför skriker den där tanten på den?

Det är så man lockar på dem.

Men den tittar ju bara på henne.

De är ganska skygga djur.

Men hon ropar ju Maggan. Är du säker på att det är en hund?

Ja, de finns olika sorter. Det där är en Maggan-hund.

Jaha. ok.

Jag tycker vi begraver fisken här.

Vilken fisk?

Den som vi ska bada med. Vad tycker du att vi ska ha för fisk? En abborre?

Nej usch. Någon liten billig fisk. En neontetra kanske. Men vi måste bygga en liten grotta i badkaret så att den inte gömmer sig på något obehagligt ställe.

De klättrar upp på klippan i skogen. Sjön ligger spegelblank runtomkring. De är gömda där. Hon ligger på rygg med huvudet på hans arm och tittar på himlen. Det är ingen som ser att han har handen under hennes tröja. Att han rodnar när han biter henne nacken. Att han har solvarma kinder och höstlöv i håret. Han är hennes hemlighet, tänker hon.

Det känns som att jag har hittat på dig... Vad var det du döpte min tallrik med fil till?

Den sura mjölk-katten, säger hon och ler. Vad hette den du gjorde till mig?

The entrance to a secret society. Du vet när jag pratade om själen förut så menade jag egentligen ett implantat.

Ett implantat?

För fyra kvadriljoner år sedan utsattes hela mänskligheten för ett högt knäckande ljud som följdes av en flodvåg av lumniscens som följdes av en hässtridsvagn med en trumpetande kerub. Sedan blev människorna överväldigade av mörker. Det blev som ett implantat i själen som öppnade porten till universum.

Oj.

Men för typ 75 miljoner år sedan, när den onde Xenu var härskare över den Galaktiska Konfederationen, fraktade han miljarder utomjordingar till Jorden och dödade dem i vulkaner med vätebomber. Och då åkte deras själar upp i atmosfären där de tillfångatogs och placerades i 3D-biografer där de hjärntvättades av filmer. Sedan släpptes de ut igen och klamrade sig fast vid oss människor som ett slags andliga parasiter.

Det låter jobbigt.

Ja, det är därför det kan vara lite jobbigt att leva ibland.

Han skrattar och pussar henne på pannan. Lägger sig över henne med ena handen om hennes handleder, kittlar henne tills hon kiknar av skratt.

Ger du dig?

Aldrig.

Han släpper henne och sätter sig upp.

Jag måste åka till jobbet nu.

Jag kommer sakna dig idag. Nästa helg kan vi väl komma tillbaka hit och vara här hela dagen.

När han har gått ligger hon kvar på klippan. Hon samlar solstrålarna åt honom. Och hans borttappade fläckar, låter dem flyta iväg i sjön.