Ficktjuven
Orkanen har med sig sin bästa vän Ficktjuven. Ficktjuven har blont kort hår och stora läppar, som Orkanen. Hon bor på kibbutz i Israel där hon kör runt i en traktor och röker cigg. Hon har tatuerat in Orkanens namn på överarmen. Hon kallar Orkanen för Kråkan.
De sätter upp bilderna från sommaren på väggarna i konsthallen. Orkanen lyser.
Nu ska vi gifta oss och skaffa barn och leva lyckliga i alla våra dar! jublar hon.
Äh jag tror inte på kärnfamiljen, säger Ficktjuven.
Det är klart att du inte tror på kärnfamiljen din jävla SOFO-kommunist.
Skuggan, som har konsthallen, bjuder på rödvin i plastglas. Han berättar punkminnen och mat han lagat.
Jag blev serverad pytt i panna med potatismos en gång, skulle kanske tagit ledningen i märkliga rätter om jag inte själv varit inblandad i ett märkligt hopkok på en efterfest i Landskrona nyss hemkommen från Roskilde för länge sedan som vi döpte till kycklingmos. Pulvermos med nedklippta bitar av spagetti och grillad kyckling som vi intog till remuladsås och Anders F Rönnbloms Långfinger och Europa brinner.
Lifterskan skrattar så vinet stänker.
Jag vet inte om jag slår det men jag är nära på äcklighetsskalan med min rätt spagetti med svart kaviar. Love höll på att kräkas. Jag kunde inte slänga mat då så jag frös in allt. Jag tror det ligger kvar där fortfarande, säger hon.
Bob Hansson står på scen.
Alla estradörer är skåningar, säger Orkanen. Jävligt panka och jävligt förbannade.
De smugglar med sig varsin öl och springer till tåget där de skrålar powerballader hela vägen hem till Stockholm. Orkanens kärlek möter upp på T-Centralen.
Kom igen, bara en öl till innan vi åker hem, säger Ficktjuven och tar Lifterskan i handen.
Ibland så träffas de som är av samma skrot och då försvinner morgonar. De står på perrongen och de håller varandra i handen och de är nya vänner. De är i väntan på det nästa på det...
Vi ses när du kommer tillbaka nästa gång.
Hundra meter från porten går skon sönder och hon får gå i strumplästen i vattenpölarna hem. Hon har redan dikten i huvudet, den som Ficktjuven ska tatuera in på sin rygg.
De sätter upp bilderna från sommaren på väggarna i konsthallen. Orkanen lyser.
Nu ska vi gifta oss och skaffa barn och leva lyckliga i alla våra dar! jublar hon.
Äh jag tror inte på kärnfamiljen, säger Ficktjuven.
Det är klart att du inte tror på kärnfamiljen din jävla SOFO-kommunist.
Skuggan, som har konsthallen, bjuder på rödvin i plastglas. Han berättar punkminnen och mat han lagat.
Jag blev serverad pytt i panna med potatismos en gång, skulle kanske tagit ledningen i märkliga rätter om jag inte själv varit inblandad i ett märkligt hopkok på en efterfest i Landskrona nyss hemkommen från Roskilde för länge sedan som vi döpte till kycklingmos. Pulvermos med nedklippta bitar av spagetti och grillad kyckling som vi intog till remuladsås och Anders F Rönnbloms Långfinger och Europa brinner.
Lifterskan skrattar så vinet stänker.
Jag vet inte om jag slår det men jag är nära på äcklighetsskalan med min rätt spagetti med svart kaviar. Love höll på att kräkas. Jag kunde inte slänga mat då så jag frös in allt. Jag tror det ligger kvar där fortfarande, säger hon.
Bob Hansson står på scen.
Alla estradörer är skåningar, säger Orkanen. Jävligt panka och jävligt förbannade.
De smugglar med sig varsin öl och springer till tåget där de skrålar powerballader hela vägen hem till Stockholm. Orkanens kärlek möter upp på T-Centralen.
Kom igen, bara en öl till innan vi åker hem, säger Ficktjuven och tar Lifterskan i handen.
Ibland så träffas de som är av samma skrot och då försvinner morgonar. De står på perrongen och de håller varandra i handen och de är nya vänner. De är i väntan på det nästa på det...
Vi ses när du kommer tillbaka nästa gång.
Hundra meter från porten går skon sönder och hon får gå i strumplästen i vattenpölarna hem. Hon har redan dikten i huvudet, den som Ficktjuven ska tatuera in på sin rygg.
jag går bland molnen
talar med solen
om ensamhet och
blommor
jag säger att
kärlek är frihet
posted by Lifterskan at 9:43 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home