Brev från Erik – Rädslor

Lifterskan,
Alla väggar är fönster. Alla vägar är utåt. Jag ser skogen i skymning. Som om molnen har kommit ner till mig, eller att jag kommit upp till dem.

Den bild som finns i mig tränger undan den utanpå.
Ibland måste man sitta i ett minimalistiskt möblerat rum och försöka att inte vara rädd.
Jag tänker på dig Lifterskan, och att man kan hoppa utan fallskärm också.

Jag vet att du är misstänksam mot mig. Jag begär inget av dig. Faktum är att jag föredrar att du inte svarar. Det är bara det att jag är ensam. Att skriva till dig ger mig lite mening i alla fall. Det är patetiskt, jag vet, men det håller mig över vattnet.


Erik,
Jag vill att du skriver till mig. När jag bodde på landet i somras gick jag till brevlådan varje morgon för att se om du skickat ett paket. Jag är trött Erik, jag har tappat kontrollen och jag är rädd när jag vaknar. Jag är rädd för att bli ensam som du. Har du verkligen inte någon?