Det här är en kärlekshistoria. En av många och kanske den sista stora.
Du parkerar bilen nere på gården och när jag öppnar fönstret visslar du och ropar. ”Kom nu drar vi!” Jag tar trappan två steg i taget och där ute skiner solen och du har någonting som glittrar i ögonen.

Vi kör mot landet. Stannar och äter picknick vid skolan du blev skickad till när du var elva år. Vi sitter lutade mot den slitna skolväggen och du berättar att ni brukade spela innebandy där på gatan. Du och de andra barnen som de vuxna inte visste vad de skulle ta sig till med. Vi pratar om när jag hade stjärnor under ögonen släckte alla byns lyktstolpar och hur du under samma tid stal din pappas bil och körde runt runt Salem centrum tills polisen kom.

Det finns en sorg i dig och jag vet inte vad den är. Jag tror att kanske är det alla de där åren när du inte passade in. Du saknar fortfarande social kompetens och du stirrar på folk och säger fel saker. Och jag lovar dig att jag ser det där och jag ser dig hela tiden och allt fint som finns i dig och jag förstår vad du säger när du säger att det är någonting större med det här. Och jag vet att du är en smula av guldet som av någon anledning blivit över till mig.

Vid skogsbrynet på åkern står fjolårskalven och tittar på oss när vi kör upp på gården. Inne i huset finns spår av förra sommaren. Blommorna jag plockade hänger trötta över vaskanterna. Orgeln är täckt av ett tunt lager damm och i fönstren ligger flugorna med kryss till ögon och benen i vädret. På dasset står påsar med tomglas och cigarettpaket. En möglig Cats ligger uppslagen på golvet.

Du är så opretentiöst glamorös, säger du när jag går med vinflaskan över åkern, in i ytteryran. Och vi struntar i att skydda oss från livet, vi glömmer bort och allting är rus och drömmar. Det är bara du och jag här men det känns som många flera.

Vi stannar uppe hela natten och i gryningen, när alla ölen är slut, bäddar du vitsippor om mig, säger att våra diamanter är daggen som blänker i spindelnäten. Runtom står tallarna i skev givakt och bävar, de har förstått att det är någonting stort på gång nu när de sett oss irrbloss irra omkring. Du ligger bredvid, en armslängd bort och du tar min hand och säger: Ligg aldrig i skuggan Kristina, kom hit, var nära mig. Du säger: Det syns att du har rest och skrattat och att solen har lyst på dig. Vad bra att du har hamnat här i mig.