Dags för S att träffa pappa. Han kommer inklampandes i stugan med sina tunga gummistövlar. Vi sitter i salen och dricker kaffe. S reser sig och männen i mitt liv tar i hand med sina skogssmidda nävar.
”Jaha så det är du som är S. Jag har hört om dig. Välkommen hit.”
”Fin gård du har.”
”Ja, den är fin. Jag växte ju upp här. Men då hade vi djur. Jag ska visa dig i snickarverkstaden, kornas tavlor hänger fortfarande kvar.”
”Hur mycket skog är det som hör till?”
”Ja det är XX hektar, men jag delar det med min brors fru.”
”Ja, Kristina sa att jag ju kunde försöka träffa en tjej i Stockholm som har lika många träd.”
”Jaha, hon försöker snärja dig med skogen.”
”Det funkar.”

Pappa visar S runt på gården och jag följer med, jag blir alltid lite rörd och stolt när jag träffar pappa. Vi går in i snickarverkstaden och pappa pekar på en ställning han har byggt i trä. Det ser ut som ett uppochnervänt bord med fyra ben som pekar snett ut från varje hörn. I dem har han fäst kattstrypare. Träet har fläckar av torkat blod.
”Vet du vad det här är?”
S skakar på huvudet och vänder sig och tittar på mig. Han ser ut som att han tror att pappa ska säga något om att Passar han sig inte jävligt noga så är det där han kommer hamna, som killarna före honom.
”Jo det är här vi flår vildsvinen. Man fäster dem här och drar av skinnet och så tar man ut innandömet. Med andra djur gör vi det i skogen men grisar har så mycket skit i pälsen.”
”Ja, hm. Jag är ju muslim.”
”Ja just det... ja hm det här är pelarborren här borta.” säger pappa och pekar på en borrmaskin som står i hörnet.
S vänder sig mot mig och flinar.