Orkanen,
Du sjunger kanon med kråkorna. Blandar groggen i munnen, skrattar så det sprutar skum. Och folk omkring dig bara suckar men det ser du inte ens. För det är du och dina drömmar och du är ditt eget tidsfördriv. Jag tänker att det är sommar när jag är med dig. Du säger att du är för stor nu för att gråta, att någon täppte till kanalen när du var sjutton. "Om du vill hålla om mig får du vänta ett tag. Men jag sitter kvar här hos dig tills det är dags." Och du ber mig att stanna tills du somnar och drömmer om just det här.
Du kan alla kråksånger utantill, byter hatt med tjackisarna på stan. Kan inte gå, bara cirklar. För långa ben. För lite litet. För mycket liv i bröstet för den här världen. "Släpp ut djuren ur mitt bröst" säger du. "Och mig ur deras hungriga hjärtan." En liten sten med glasklara vingar.
Mitt hjärta instängt inuti.
Om dig.
Omkring dig.

Du säger:
När barnet i mig sover finns jag inte mer.