Jag dunkade mitt huvud mot rosorna på tapeten

Jag har flyttat tillbaka till den lilla stugan med mossa på taket som jag bodde i när jag var tjugo år. Bara över sommaren, jag är stödperson åt min storasysters åttaårige son. V fick en CP-skada under födseln. Han kan inte prata så bra än och en timme om dagen tränar vi ljud och kommunikation. Han berättar sagor för mig med hjälp av bilder. De flesta handlar om bilar. Bilar som åker rutschkana och slåss med polisen. Bilar som blir kära i varandra. Idag hittade vi på en sång. Den är förvånande gammeldags för att ha skrivits av en åttaåring i spindelmannenpyjamas och en moster i neonfärgade gymnastikskor. Jag föreställer mig en ung Gullan Bornemark med plisserad kjol och nystruken blus:

Smutsig och ledsen pojken ned för gatan går
En flicka kommer och hon förstår
Hon klappar och tröstar och blir hans vän
Flickan tar honom med sig hem
Hem till far och mor
Som ger honom byxor, skjorta och skor

Sedan leker vi charader. V berättar vad jag ska vara med hjälp av sina bilder. Jag är en ledsen och långsam morfar, en flicka som hittar frukt på taket och juice i vattenslangen, en tjockis som tappar godispåsen i golvet.

Så skrattar vi tills vi kiknar.

Jag lånar lastbilen och skjutsar V till stranden. Vi är barfota och lyssnar på vuxenprogram på radion. Det är inte så långt. Han springer i när vi kommer fram. Det blåser och han fryser så att han skakar tänder, men han vill bada ändå. Till slut ger han upp och jag lindar in honom i hans Turtles-handuk. Vi sitter på en filt i solen. V har på sig svenska landslagsdräkten och ritar av mig i sitt block.

Vi struntar i att säga någonting en stund. Han fryser lite fortfarande och jag frågar om han vill lägga sig i mitt knä, men han vill rita. När solen går i moln åker vi hem.

Det är hundra meter från min systers hus till min stuga. Jag flyttade in där första gången när mamma hade dött och pappa sålde villan. Den har ett litet rött femtiotalskök, ett vardagsrum, ett sovrum med blommiga tapeter och en altan med pinnsoffa och myggspiraler. Kissar gör man i skogen eller på utedasset. Det bor en igelkott under min stuga. Min systers man fick den av en bekant i byn bredvid. Den fick sitta mellan barnen i bilen när de åkte hem. En förargad igelkott med säkerhetsbälte.

När jag går och lägger mig på kvällen ligger jag och letar figurer i tapeterna. Det har jag gjort sedan jag var liten. I timmar hittade jag figurer som blev sagor som blev drömmar. Nu när jag tittar på tapeterna minns jag hur jag brukade dunka huvudet där. Mot rosorna på tapeten tills jag kunde tänka igen. Jag saknade mamma så att jag trodde jag skulle dö. Och jag var så jävla rädd för att vara ensam.