Tejpad i lekparken

Jag börjar få sommarfötter. Barfota på gruset. Sneda, knotiga tår som vrider sig utåt. Min kompis Anna som ska bli läkare säger att jag har halux valgus. Det får mig att känna mig som en trollkarl. En gammal trollkarl med grått skägg ända ner till min halux valgus-fötter.

När jag var ihop med David sa han att han tyckte mina fötter var vackra. Att han bara sett två par vackra fötter. Mina och Henric de la Cours.

Jag inbillar mig att det är fötternas fel att jag har dålig balans. Att jag inte kunde hoppa över de där jävla plintarna på gymnastiken. Att jag fick klättra över medan hela klassen tittade på. Gymnastikläraren hette Leif och var en brunbränd snuskgubbe med tonade glasögon. När vi bytte om kom han alltid in med kläder.
Är det någon som har glömt det här?

En gång fick han en av killarna, Juha, att kissa på sig. En stor blöt fläck på gymnastikshortsen och kisset rann ner för benen, ner på linoliumgolvet. Juha började gråta.

Jag hatade gymnastiken. Hatade Leif. När vi tjejer fick mens slapp vi vara med. Jag hade mens varje vecka.

När vi skulle välja lag blev alltid Anna vald sist. Hon hade stora glasögon och badade i vattenpölar för en femma. När Anna kom in i puberteten blev hon näckad på rasterna. Killarna höll i henne och drog ner trosorna. Hennes bröst var fulla av sugmärken.
Säg till om du har mens så slipper du.

Jag blev också näckad. Ibland fick jag låsa in mig på toaletten för att killarna i klassen var efter mig. I lekparken tejpade de stora killarna fast oss med silvertejp och tafsade på våra tonårsbröst. Sedan fick vi åka med bakpå deras mopeder.

I högstadiet började jag ha Dr Martins och palestinasjal. Gick på demonstrationer och lyssnade på Candysuck. Anders sparkade alltid på mitt säte när vi åkte hem i skolbussen.
Jävla AFA-trasa!

Jävla, jävla Anders. Jävla moppekillar. Jävla gymnastiklektioner och jävla småstadsmentalitet.