Tre meter från en telefonstople i förarsätet

Klockan är elva i Västerås och jag hämtar Moa med min storasysters gamla jeep. Vi åker högt över semestrande Svenssonfamiljer, trimmade Audis och nedsänkta vrålåk. Blänger på cityjeeparna med trasiga strålkastare. Vi pratar om när jag hade sönder Toyotan pappa köpte. Jag fick sladd och voltade ner i diket. Tre meter från en telefonstolpe fångades jag upp av en cementtrumma. Tre meter från en telefonstolpe i förarsätet. Fortfarande när jag rodnar så lyser ett rött märke från bältet på halsen.

Efteråt var jag rädd för vägrenar och körde som en gammal gubbe. Långsamt, så nära mitten av vägen jag kunde. Men nu har jag korsat USA med Johanna. Tornados, skyfall och jättelika lastbilar.

Vi hämtar upp Moas kille. Han kramar och pussar på henne som om de inte setts på flera månader.

För några somrar sedan körde jag lastbil med bröd från Västerås till Arboga. Lämnade backar med mormors hosta och nybakta frallor på lastkajer runtom i Dalarna. Vid en ICA-affär stod det alltid ett flak med svenska jordgubbar och väntade. Det var alltid en kartong mindre när jag åkte därifrån. Nyplockade jordgubbar, morgonsol och svarta tjärnar. Jag hade truckerkeps och tutade på alla snygga tjejer.

En gång välte kylskåpet i lastutrymmet. De hade sagt att jag fick äta allt som var trasigt och bakelserna var ju sönder allihop så jag parkerade lastbilen vid en folktom badstrand och fällde ner liften. Satt där och dinglade med benen i solen och provsmakade. Napoleon-, prinsess-, mocca-, budapest-, blåbär-, vanilj- och Sverigebakelse. En näve av varje sort och grädde runt hela munnen.