Det finns en kärlek

När hon bett honom gå ut genom dörren lägger hon sig på mage på parkettgolvet. Hon pressar munnen mot träet och gråter. En kniv i hjärtat, två, tre. Någonting försöker bryta sig in i min bröstkorg.

Hon hoppas att han ska komma tillbaka när hon ropar efter honom men hon hör hur porten slår igen där nere och hon får egentligen inte fram ett ord.

Det är någonting som inte stämmer med den här historien. För det finns en kärlek.
Det finns en kärlek man inte kan leva utan.

Hon tar fram brevpapper och en blå och svart penna.
Jag ville föda ditt barn, skriver hon med blått. Jag ville det. Jag ville se dig ligga på sängen i bar överkropp med vårt barn som en liten skalbagge slumrandes i ditt brösthår. Jag ville se din blick när du tittade på mig då.
Det finns en anledning till att vi hela tiden har kommit tillbaka till varandra. Det finns en kärlek som är större än allt annat och den har hela tiden envist vägrat att släppa taget om oss.

Hon ber om ursäkt för att hon kommer att svika honom. Hon orkar knappt skriva färdigt brevet. Den sista meningen är egentligen oläslig men där står: Jag skulle burit ditt hjärta när du inte orkade. Varit den som inte gav upp tron på det fina som finns i dig.

Så stryker hon över halva brevet med den svarta pennan.
Så lägger hon ner pennan och pannan på bordet.

Kanske skulle jag ha en plan B. Kanske skulle jag åka till Vinmakaren. Till Kalifornien där skogen brinner.

Men hon håller sig till Planen. Hon sätter på sig den svarta klänningen med farfarsknäppning som han tycker så mycket om. Och sin mammas blåa Busnel-tröja. Den röda kappan hon hittade i ett träd i Blåsut. Hon fyller fickorna med:
En glasflaska med vatten
Anteckningsblock
Penna
Mössa
Vantar
Den lena stenen han gav henne

Hon skriver ingenting till sin pappa, sina syskon, ingenting till S och Love. Hon tänker inte tänka på dem. Då förstörs Planen.

Hon stänger av mobilen och ställer upp dörren. I nedersta byrålådan, i en stövel, har hon gömt pillren. Hon stoppar dem i fickan. Så går hon ut. Genom parken, förbi pizzerian, genom villakvarteren, ut på stora vägen. Hon går förbi kyrkogården och ICA. Hela tiden är det någonting som försöker bryta sig in i henne. Hon är tvungen att stanna och vika sig dubbel en stund. Vad var det S skrev nu igen. När man håller fast benen med armarna och armarna med benen.

Hon har hittat en glänta med vitsippor. Den ligger en bit in i skogen, gömd mellan ett berg och tre ekar. Men först ska hon gå till sjön. Det är två hundar som brukar bada där. Schäfrar. De ruskar sin sträva päls över stranden.

Det börjar bli kallt nu. Hon huttrar i den tunna kappan. Hon ringde honom när hon rest sig från golvet och sa att hon skulle vara hos honom klockan tre och hämta sina saker. Nu är klockan halv fem.

Han undrar vart hon har tagit vägen. Han har försökt ringa henne men hennes mobil är avstängd. Han blir arg. Han har redan bestämt att han ska träffa en vän och fika klockan fyra. Han var tvungen att göra någonting för att glömma paniken över att hon till slut sagt åt honom att gå. Han ringer igen, svär högt. Han går till fiket. Hela tiden tänker han på henne. Hon som han hörde gråta där innanför dörren. Han kan inte koncentrera sig på vad vännen säger. Hela tiden tittar han på mobilen. Klockan är fem när han reser sig och går ut, när han börjar springa.

Hon har sagt farväl till sjön och schäfrarna. Hon går in i skogen. Blåbärsriset blommar och prasslar under hennes gymnastikskor. Hon är lugn nu. Hon tänker på förra veckan då hon tog med honom till sjön och berättade om gläntan och vitsipporna där. Ska jag dö någon gång så vill jag dö där, hade hon sagt.

Hon kan inte gå tillbaka nu. Varje gång hon tänker på deras lägenhet, ön, blir hjärtat mer sten än hjärta.

Han springer uppför trapporna. Dörren är öppen. Hennes skor är borta. Nycklarna och telefonen ligger på golvet. Översta byrålådan är utdragen. Hon har lagt en hög med skärp ovanpå byrån. Han får panik, rusar in i sovrummet, badrummet, köket. Hon är ingenstans.

Han ser brevet på köksbordet. Det är långt men halva är överstruket med svart bläck. Han gråter när han läser det.Han vet inte var hon är, han vill ringa någon och fråga men han har inga telefonnummer. Han minns inte ens vad hennes pappa heter i efternamn.
Var är du någonstans älskling?
Sjön.
Hon har gått till sjön.

Hon har lämnat sjön.
Hon har lagt sig på rygg bland vitsipporna och hon har dött där.