På rymmen

– Du måste få ut mig härifrån.

Han tar hennes hand när de springer till tunnelbanan. Hennes tygskor blir genomblöta i vattenpölarna. De hoppar över spärrarna och hinner precis med tåget in till stan. Vagnen är tom, de sätter sig mittemot varandra. Hon tittar ut genom fönstret. Det har slutat regna nu, solen slätar ut hans ansikte.

– Jag kommer sakna dig som älskare, säger hon och ler.
– Jag kommer alltid finnas här, säger han.
– Men nu måste jag åka härifrån så att de inte spärrar in mig.
– Jag vet det.
– Jag är rädd för en sommar utan dig.
– Jag kan inte ens tänka tanken.

De hoppar av vid Skanstull och går mot Medborgarplatsen. På en uteservering på Götgatan får hon syn på Loves mamma.
– Hej!
– Hej gumman! Hur är det med dig?, säger mamman och kramar om henne.
– Jag måste ha tag i Love.
– Han är i Göteborg.
– Han svarar inte på mobilen. Jag har inte fått tag i honom på flera dagar.
– Jag fixar det, ta det lugnt nu.

Fem minuter senare ringer Love.
– Var är du?
– I Stockholm, men jag sticker till landet nu. De kommer låsa in mig om jag stannar här.
– Jag kommer. Vill du det?
– Ja.


***


De står i busskuren och Han håller henne hårt.
– Tack för att du hjälpte mig därifrån.
– Du ska inte vara på ett ställe där det inte finns kärlek. Jag älskar dig sötis. Allt kommer bli bra.
– Jag älskar dig med.