Pissanka

Hon drar av sig den gula noppriga filten och sätter sig upp. Hon har sovit med skorna på, kanske tre timmar, hon vet inte säkert. De har låtit lyset vara på hela natten. Hon går fram till syster i receptionen.
– Ge mig penna och papper annars dör jag, säger hon och vinklar mungiporna uppåt.

Det är samma svarta bläckpenna hon strök över halva brevet med igår med skillnaden att alla bokstäver blir dubbla med den här. Hon försöker koncentrera sig och skriva ändå. Annars sprängs hon i bitar.

Det fanns så klart ingen glänta med vitsippor. Hon hade gått genom skogen till sjön och skrivit om sin egen död istället. När hon hade kommit hem låg brevet kvar oläst på köksbordet. Han hade lämnat ett meddelande på mobilen att han inte kunde vänta längre, att de skulle träffas imorgon istället.
Hon tittade på teve, hon tittade på klockan.
Klockan halv elva ringde hon. Han var ute någonstans, någon skrattade i bakgrunden.
– Det jävla skärpet gick sönder.
– Vad rolig du är. Kram vi hörs imorgon

Nej, egentligen fanns det inga vitsippor.

Egentligen låg hon på parkettgolvet medan hennes lägenhet fylldes av okända människor.
– Jag är här nu. Jag följer med dig, sa han.

***

Bredvid henne ligger en gubbe och rosslar, han mumlar någonting.
– Vad är det han säger, frågar hon honom.
– Jag tror han säger pissanka.
– Pissanka?
– Pissanka, svarar gubben från andra sidan väggen.
– Pissanka, säger han tillbaka och hon börjar fnittra så att hon är tvungen att gömma sig under filten.

Efter några timmar går han hem. Hon ligger vaken, hon lägger knäna mot bröstet. Tittar på telefonen. Den är smutsig, kletig. Love svarar inte. Ingen svarar, alla sover. Till slut svarar Direktören. Han kan komma på en gång skriver han, bara hon säger var hon är. Hon vet inte. En full man skriker att det är blod i katetern, en lysrörstorkad tant ber om vatten. – Pissanka, säger gubben. – Pissanka, svarar Lifterskan och somnar.

– Du har idealiserat förhållandet, säger doktorn med sin smala, hopsnörda mun. Hennes tunna fingrar ser ut som kvistar när hon antecknar i sina papper.
– Du lever i en drömvärld. Jag kan inte släppa iväg dig.
Doktorn har ont i kroppen, hon suckar när hon reser sig, håller sin ena hand mot ryggslutet.

En timme senare kommer en kille med svettigt ansikte och hämtar upp henne. De åker bil, det regnar ute. Lifterskan sitter i baksätet, dörren är låst. De åker in i ett garage, han låser upp hennes dörr utifrån. Han tittar ner i golvet i hissen upp, låser upp en dörr.
– Du kan sitta där, säger han och pekar på en röd fotölj.

En kvinna med lingonsylt och brunsås på byxorna kommer fram till henne.
– Jag kräks allt jag äter.

Hon skickar sms till honom.
Det är en tjej här som sjunger Bon Jovis It's my life its now or never. Vi ska få kött och potatis. Jag tänker rymma.