Staden: Lifterskan

Runt staden finns en vallgrav
full utav avfall och skuld
hon sitter på sin kammare
med en krona av fiskben i guld

Hennes ögon är kolsvarta stenar
hennes hud har förlorat sin färg
någonting att koka soppa på;
reducerad till skinn och märg

I staden är Gud en fähund
och det ryker ur invånarnas hål
som om de vore vulkaner:
spyende stålverk, brinnande svål

Här föds hororna med röda läppar
och myntinkast i pannbenet
de skramlar av dollar och dimes
pissar silver i månskenet

Barnen i staden har styltor till ben
och de sover med riktiga vapen
de leker fred när ingen ser
och gömmer kärlek i krokodilgapen

De unga har praktfulla horn
som de fejar mot pissoarernas golv
de drömmer mardrömmar på dagarna
och vaknar när natten slår tolv

Varför låter det så vackert om staden?
frågar ett passerande skepp
jo folket har klockspel istället för lungor
och munspel istället för läpp

Längst in i hennes vita byrå
finns herrarnas svarta skor
de påminner om hennes barndom
och hur hon älskade sig stor

Hon ser ut över staden och natten och sjunger:
Tänd på min lyckostjärna
nu vet jag att döden är drömmens bror
nu vet jag att livet bär dödens skor


Staden 2. Lifterskan by lifterskan