Hollywoodslut

Hon sitter i baren och äter frukost. Feta skivor papaya med salt på, vita bönor, stekta tomater och en kopp blaskigt kaffe. För några timmar sedan stod hon där och drack med Sekreteraren: dawa ki daroo, vodka med citronklyftor och kenyansk honung. Hon har blivit bekant med hotellägaren som sa åt personalen att hålla baren öppen åt dem. De spelade biljard också och hon vann hela tiden men mer beroende på Sekreterarens synfel än egen skicklighet.

Hotellet ligger på en sidogata till Moi Ave, i utkanten av city. ”Don’t go to the right when you go out from the hotel. Only ask watch-men and ladies. They are the ones who can tell you the truth.”

På nätterna skjuts det så det blixtrar utanför fönstret.

Hon har laptopen med sig och läser hans mail. Han har svarat på hennes, om drömmen.

Bra att du vaknade och skrev ner. Min favoritdel är slutet, tur att det var lyckligt för annars hade jag gått med Knut i magen hela dan.
"såg jag att du sett oss och du sprang så jävla fort därifrån." - leopard liksom. Konstigt att du hann ifatt.
”Synd för dig, för jag är helt jävla fantastisk att knulla” - Sanningen.
”Jag är inte en sån man bara har” - kanske oxå är sant.
”Vad var det jag sa om Leoparden och Lifterskan” - Hollywoodslut.

Igår på kursen sa läraren nåt om drömmar. Om man förnekar jobbiga känslor så hårt att de inte finns med i drömmarna, det är bara blankt, så har man antagligen begravt det så djupt djupt inne att det kommer skada en fysiskt. Så dream on!

***

Leoparden,
Jag drömde om dig inatt. Jag har skrivit ner hela drömmen och tiden när jag vaknade. 02.12. Helt genomblöt av svett. Det är rätt kladdiga anteckningar för jag somnade om flera gånger medan jag försökte skriva. Men ungefär så här står det:

Vi var på en klubb du och jag och jag gick ut därifrån. Och då var det en annan kille som tog tag i mig och höll om mig. Jag ropade åt honom att släppa mig men innan jag kunnat slita mig loss såg jag att du sett oss och du sprang så jävla fort därifrån. Jag sprang efter och till slut fick jag tag i dig. Jag försökte förklara men det gick inte. Jag fick inte ur mig några fina saker. Bara uppkäftighet. Vi stod i en liten lägenhet, en tvårummare och jag gick in i vardagsrummet där det stod en hörnsoffa. Längst bort i den satt min döda mamma levande. Jag skrek och sprang ut därifrån och min storebror kom efter. Så upptäckte jag att han var lika stor som när jag var liten: När jag var fem och han var femton; att hela min familj var lika stor som när jag var liten. Pappa hade inte ens det gråa i skägget än och min storasyster hade kvar sitt blonda hår. Och du var borta. Jag blev galen och slängde en tallrik i golvet så att jag fick köttbullar som trasslade in sig i håret.

Så sprang jag ut och plötsligt var jag på väg till en teaterföreställning med killen som höll fast mig. Det skulle vara han och jag nu. Och jag var liksom i ett konstant sinnessjukt tillstånd. Jag hade inga byxor på mig till exempel. Teatern förvandlades till en pizzeria och killen försvann och jag stod ensam i ett hörn och fumlade med mina kläder. Så såg jag att du kom och satte dig vid ett bord med mina vänner och jag tog en köttbulle ur håret och kastade i din bordsgrannes huvud. Men alla bara glodde på mig och himlade med ögonen. Jag tappade min plånbok på golvet och en man tog skrattande upp den åt mig. ”Det här var ett fynd. Är det du på bilden?”. När jag öppnade plånboken såg jag att det satt en bild på mig där, naken och utsträckt . ”Ja, men det är det ju, vilken tur du har.”, sa jag. En äldre kvinna lutade sig mot mig och sa ”Jag skulle aldrig ha sex med dig. Usch.” ”Synd för dig, för jag är helt jävla fantastisk att knulla” sa jag. Sedan sprang jag gråtande ut från pizzerian.

Jag gick planlöst utefter gatorna och svängde upp mot ett skogsparti. Jag var helt borta av tanken att du inte ville ha mig mer. Jag hörde att någon följde efter mig. Jag gick upp för en gräsklädd backe mot skogen när någon knackade mig på axeln. Det var Emma O, min klasskompis från mellanstadiet. ”Vi tänkte att du behövde sällskap.” sa hon. Alla mina vänner var där. Och Jonathan Richman med en gitarr. Vi la oss i en hög i gräset och någon tog ett foto.

Jag letade efter dig. ”Jag vill att Leoparden ska vara här”, sa jag. ”Han är här.” sa du och jag tittade ner och du satt bara någon meter ifrån mig i gräset. Jag kröp upp i din famn och sa ”Jag vill ha dig tror jag.” ”Jag är inte en sån man bara har”, sa du. ”Jag saknar dig så mycket, titta, jag har ju köttbullar i håret.” Du log och lade dig på rygg och gled baklänges ner för backen och jag sprang i förväg och satte mig så att du gled upp i mitt knä. Och jag kysste dig uppochner.
”Vad var det jag sa om Leoparden och Lifterskan”, sa någon och blinkade menande.