Tyst roulette, rysk balett

Ryskan jobbar på strippklubb. Jag sitter på en soffa en bit ifrån henne, men jag ser ändå sorgen i ögonen. Hon ska till tingsrätten imorgon för att hon vill träffa sin dotter. Hon vill kunna sova utan att det gör ont i henne. Hon vill kunna titta sig i spegeln utan att må illa. I hennes enrumslägenhet ligger leksaker som ingen har lekt med och när hon vaknar måste hon pumpa brösten och hälla ut mjölken i vasken. Jag ger henne pengar och vi går in i sovrummet.

– Minns du mig?
– Nej, borde jag göra det?
– Vi träffades för ett par månader sedan. Du berättade om din dotter.
– Just det, hur är det med dig?
– Bra.
– Vill du att jag ska dansa för dig?
– Nej det behövs inte.
– Vad vill du då?
– Jag mår inte bra.
– Inte jag heller.

Malin jobbar på konditori. Jag går dit varje dag och dricker kaffe.
Hon säger alltid "Bonjour tristesse!" när jag kommer. Jag ler sådär familjärt och hon blir glad och jag sätter mig ner där jag alltid brukar sitta. Efter ett tag kommer hon till mig.
– Du verkar ensam. Har du inte någon att fika med?
– Jag är inte ensam, ibland är det skönt att vara ensam.
– Så allt är ok?
– Allt är ok.

Och jag tittar ut mot gatan. Ser snön och träden och människorna som ett sus. Jag måste förstå att jag inte kan gå runt och hata mig själv längre. Jag är också rädd, men jag låter i alla fall bli att försvara mig. Lifterskan, ibland är det bra att förlora kontrollen, det kan få oss att gå nya vägar. Se världen lite annorlunda. Jag har alltid varit ensam, ända sedan jag var barn och mina föräldrar låste in mig i källaren för att jag grät. Om jag hade kunnat så hade jag suttit bredvid dig och tagit dig i handen och sagt att du inte behöver vara rädd, att du har gett så mycket kärlek till så många människor att du aldrig behöver oroa dig för att blir ensam.

På dörrhandtaget till mitt sovrum hänger ett orange skärp. Jag vet att jag en dag kommer att må bättre. Men jag är rädd att skärpet hinner en natt före.

Erik.
Ta dina tabletter de där nätterna och släng alla skärp som inte kan gå sönder. Det är äckligt att hänga och dingla. Skriv med svart spritpenna på dörren: Get my swan costume ready och gå hem till ryskan och be henne dansa för dig. Spela sista takten mjukt för henne.

Riktiga ballerinor dör inte innan sista dansen. Och svanar har svagare nackar än man tror.

Det här är till dig: