...trots att hans stad är så mycket större än min.

Du skapades och stals av världen men nu är du här. Född utan livmoderkaka i ett rum i en stad vi egentligen inte vet någonting om.

Kejsaren skäller så det ekar mellan husen, skakar vägglössen ur gobelängerna. Så fåglarnas klusternäbbar far rakt ner i halsen på människorna som står och gapar in i absurdum av vördnad mot himlen. (De tror att det de ser är oändligheten. Men både du och jag vet att rymden har ett slut. Vad kommer sen frågar den idioten. Sedan vänds allting ut och in.)