På flakmoped genom skärgårdsnatten

Jag älskar att åka tåg. Nu är jag på väg till Strömstad för att prova på västkusten.
Hela Götelaborg sitter på tåget.
Ville do ha ett shex ellarr?
Erru dom i hovve ellarr?

En rödflammig dam i klimakteriet sitter mittemot. Hon ställer sin väska på sätet bredvid mitt och informerar mig om att de har tre säten men bara är två. Därför står väskan där. Det är fullt på tåget, folk står i gångarna. Kvinnan tittar ned i sin tidning, svettas klimakteriesvett, låtsas inte se.

Det är senare på kvällen och jag och Anniken får skjuts på flakmopeden av Mattias. Vi har en flaska whiskey mellan oss. Det luktar salt och snart är vi framme vid havet. De andra väntar i bastun. När vi kommer fram skyndar jag mig av med klänningen. Vattnet är inte så kallt som jag trodde, jag badar naken och försöker ligga på rygg i vågorna.

Jag och Kribbe dansar till Bruce Springsteen. Vi står på bordet på bryggan och jag ber om vind. Den kommer och tar tag i mitt hår. Vi dansar runt runt, nära kanten men vi ramlar inte ner.

Mattias har fiskat Makrill och grillar dem i foliepaket. Varsit paket får vi. Med färskpotatis och löjromssås till. Det smakar himmelskt. Pojkarna röker cigariller och vi har tre sorters whiskey att välja mellan. Anniken dricker vitt vin och skrattar precis likadant som när vi var små. Hon har vassa hörntänder och kastanjögon. Jag anade inte hur mycket jag har saknat henne.