Ut i friheten ur fängelset så är det du och jag

Söndag
På natten till Påskdagen tar han bussen tillbaka hem till henne. Han går in i parken klockan 06.37, i lönnarna har hon gömt ägg fyllda med godis och två böcker om Andrej Tarkovskij. I en av böckerna har hon citerat Arsenij Tarkovskij, poeten:

”Och om två kommit ut i friheten ur fängelset så är det du och jag, vi är ensamma i hela världen.”

Det var så det kändes nu. Även om det varit hans frihet som blivit deras fängelse.

När de var i slottet såg de Tarkovskijs Stalker. Den handlar om tre män som tar sig in i Zonen, som makthavarna låtit spärra av då den anses farlig för människor. Då såg hon Zonen som den plats där han tagit sin tillflykt och hon visste inte om han någonsin skulle lyckas ta sig därifrån. I hennes tillstånd såg tunnlarna i Zonen ut som dansande dvärgar. Nu visste hon bättre.

Han hade varit sjuk sedan han kom tillbaka till henne och han vred sig i sömnen och blötte ner hennes lakan med sin abstinens varje natt.

Måndag
Hon vaknar av att han tittar på henne, han har lagt sin hand över hennes öra och stryker med sin tumme över hennes kindben. Han pratar lågt:
”Jag förstår inte hur jag någonsin kunde riskera att förlora dig.”
Så börjar veckan då hennes pjäs går upp på Dramaten.

Tisdag
Hon får ett nytt anonymt brev igen där det står allting hon redan vet och:

”Jag bryr mig inte om henne. Hon verkar bara kall och högdragen. Och jag känner inte dig men jag vet att du kommer bli gråhårig i förtid om du inte lämnar honom. Har du inte bättre självkänsla?”

– Jag trodde att jag hade bra självkänsla, säger hon.
– Ja, det har du, säger han och raderar brevet.
– Det handlar inte om det. Det handlar om att jag tror att det här är Menat. Det är som det där jag skrev till dig när du var i slottet, kommer du ihåg?

”Det är söndagar jag saknar oss mest, när jag vill gå upp och baka bröd och krypa ner hos dig och älska medan det gräddas. När vi trängs i badkaret, älskar mer, skrattar, brottas, spiller glass och mjölk, gråter till en hollywoodfilm. Kanske en dag skulle du ligga med örat mot min mage och sjunga en sång för vårt barn. Det är så fel att det blev så här, att vi inte kan göra det, att annat som är fult och utan själ var viktigare. Som att gå emot själva idén med att leva, mot Gud om han finns och kärleken.”

Onsdag
De knullar efter anvisningen på deras lyckokakor.

Torsdag
Hon får feber. Han hämtar upp henne i en taxi, bäddar ner henne i hennes säng, blandar vaniljglass med blå mjölk och matar henne med en sked.

Fredag
Generalrepetition på Dramaten. Markus Krunegård - nu Markus Svartmes och hennes vanliga Sångfågel bjuder upp vill vals när Olyckskorpen sjunger.

Lördag
Premiär
De är på plats först av alla på morgonen och smyger ner på Lilla Scen. Han bjuder upp henne i mörkret och snurrar henne, kysser henne och hon skrattar så hon tappar andan, blir oredig av hans mun.
Hennes pappa kommer till föreställningen. Han har tårar i ögonen när hon träffar honom efteråt och han smusslar ner en femhundring i hennes hand.

Söndag
Hennes storebror och storasyster kommer till föreställningen. Efteråt får hon en vinare och ett sms:

”Vilken otroligt begåvad syster jag har! Jag älskar dig lillasyster Stormhatt. Din storasyster.”

Efter sista föreställningen firar ensemblen på Pelikan. Hon sitter med Inspicienten. Han sitter med hennes chef en bit bort. De ropar på henne.
– Vi har en överraskning till dig.
– Åh! Vadå?
– Du ska få ledigt på fredag och måndag.
– Varför det?
– Du ska följa med mig till Norrland, jag har köpt en flygbiljett till dig.

Det är en magisk natt. Orkanen är där. Alena föder barn. Glassfabrikören skrattar, Ovalias läppstift lyser i mörkret och han tittar på henne hela kvällen.
– Jag är så stolt över dig.

Måndag igen
Hon sitter på sängen och kammar ur sitt hår. En sista fjäder ramlar ner på täcket.
– Var kom den ifrån, frågar han.
– Jag vet inte, jag har inte märkt att jag hade den där.
Den är svart och blank.

De tar en promenad till Mariatorget. Han ligger på en bänk med huvudet i hennes knä. Han ser inte klok ut. Jackan är full av torra löv och kaffet har immat igen hans glasögon. De tittar på barnen som rider på drakarna, bakom dem kryllar buskarna av gråsparvar.