Vad gör en familj

Pappan

Hon ligger på rygg i kohagen. Hon har försvunnit i Kate Bush igen. Aerial blandar sig med fågelsången på åsen.
Plötsligt står hennes pappa där.
– Pappa.
– Jag är så jävla rädd, säger han. Han har smutsigt blåställ och han gråter och skakar i hela kroppen.
– Kom pappa.
– Jag blev så rädd. De sa att du var här men så hittade jag dig inte.

Det börjar regna. De går till bilen. Pappan har arbetarhänder, stora, hårda nävar som alltid rispar när han stryker henne över kinden. Han säger:
– Jag förstår inte. Snälla berätta för mig nu. Jag vill veta allt.

Hon försöker förklara hur det känns i hennes kropp. Hur det ända sedan hon var liten varit någonting som krupit i henne som gjort att hon alltid flytt någon annanstans. Att hon alltid har hittat på fantasivärldar där hon passar in och att hon de senaste tio åren även låtit dem styra hennes verklighet. han säger:
– Det gäller att tänka att det som betyder något är precis just nu. Nu när jag sitter i bilen med min dotter och öarna på åkrarna blommar av hägg. Kan du inte tänka så? Att det är värt att leva ett helt år för en vårmorgon när häggen blommar?

Storasystern

– Vi kanske inte är så nära som vi vill vara. Ibland känns det som att vi inte ens pratar samma språk.
– Men jag vill vara nära dig lillasyster.
– Jag känner mig som ett ufo när jag är mig själv med er. Det är därför jag är med barnen, då är jag fri från hur man ska vara. Det känns bara som att ni tycker att jag är en bortskämd unge som håller på med en massa konstiga saker. Då går det inte att släppa in er.
– Men jag vill att du ska släppa in mig.
– Jag har ju gjort det, förstår du inte det? I allt jag har skrivit.
– Men jag vet ju inte vad som är sant. Och jag klarar inte av att läsa dina texter, det är för jobbigt.
­– Känslan är sann… jag har inte trott att du ska orka heller. Du har ju ditt att tänka på. Din familj. Och du har inte haft det lätt heller storasyster. Jag vet att du har kämpat, kanske mer än någon av oss. Jag skulle dränka dig med mina tankar. Det är ingen som förstår dem. Förutom han…
– Men jag vill förstå.
– Kan vi inte släppa den romantiska bilden av systerskapet och koncentrera oss på att göra saker vi tycker om tillsammans.
­– Jag vill att du ringer mig. Och svarar när jag ringer.
– Jag hatar att prata i telefon. Jag uttrycker mig inte särskilt bra när jag pratar heller, det är lättare att skriva.
­ – Men jag kan inte skriva sånt. Så vill jag att du kommer och hälsar på oftare. Du är aldrig här.
– Vet du vad storasyster? Har du tänkt på att jag kanske tycker att det är jobbigt att vara här? Du har varit tillsammans med samma man sedan du var fjorton år, ni har två helt fantastiska ungar. Ett hus på landet. Bilar, båt och trädgårdsland och växthus och drejverkstad. Fattar du inte att jag också vill ha det där. Men jag är alltid lillasyster som sitter ensam eller med en ny förälskelse på julafton. Det blir så tydligt vad jag inte har när jag är med er. Jag växer aldrig upp. Jag vill också ha en familj men jag lyckas aldrig.


Storebrodern

De har inte pratat med varandra på riktigt sedan deras mamma dog. Då höll han om henne i köket och sa: Du är för liten för det här.
Nu håller han henne ännu hårdare. han darrar i hela kroppen, han håller hennes huvud i sina händer och pussar henne på pannan och hon blir helt blöt i ansiktet av hans gråt.
­ – Lillasyster. Min lillasyster. Du får inte försvinna från mig.
De bestämmer att hon ska komma hem och sova över hos honom. Han hämtar henne några dagar senare. Han är hennes storebror, hjälten är tillbaka. Han med mopeden, snuset och planschen med den nakna tjejen.
De åker till ICA och handlar rostbiff och potatissallad, folköl och ostbågar.
– Vill du ha godis?
– Ja. Kommer du ihåg?
– Några choklad och så de saltaste, de suraste och neutraliserare. Två av varje.

Han har kvar lägenheten på Skallberget i Västerås. Varannan helg bor han där med sin dotter. De hämtar upp henne i skolan. Hon hänger och dinglar i ett äppelträd på skolgården. Hon har stålmannendräkt på sig.
– Pappa sa att du skulle sova över hos oss, ska du det?
– Ja.
– Det var det bästa jag hört.
Lägenheten ligger högst upp i ett ärtgrönt hyreshus. Det var Lifterskan som bodde där först. Hon gömde sig från killen med den blåa gitarren som kom och knackade på hennes fönster om nätterna. Då fanns det bara en säng där och en stereo där hon spelade Kim Wilde och Thåström på högsta volym.
Han bäddar med rena lakan på soffan i teverummet och tar fram en sov t-shirt. XL, den är som en klänning på henne.

Över soffan hänger ett fotografi på honom. Hjälten. Han har dödat en kronhjort.