Kom då tjurskallar, jag är inte farlig

– Kom nu. Jag vill klättra i det ruttna trädet och hoppa över ravinen.
– Jag kommer.

Hon springer nedför backen och öppnar grinden.
– Du vet att det är tjurar i hagen va? frågar han.
– Ja det är klart. Men de är räddare för mig än vad jag är för dem.

Han springer efter henne genom skogen. Nere vid bäcken står de och blänger, tre svarta tjurar med vita mular. Hon stannar och rycker upp en tuva gräs.
– Kom då tjurskallar.

Hon viftar med gräset och går mot dem.
– Jag är inte farlig.

En kvist smäller till under hennes sko och tjurarna rycker till. Hon fortsätter gå mot dem och de vänder henne svansen och skuttar iväg över stenåsen med Lifterskan i hasorna. Hon skrattar så hon kiknar.

– Hallå! Stanna din galning! ropar Love.
Han springer ikapp henne och fäller ner henne på marken. De lägger sig på rygg i gräset.
– Jag sa ju att de var rädda för mig.
– Du är inte riktigt klok.
– Nej, de säger det.
Hon vänder sig om och lägger sig på mage med hakan i ena handen, pillar i gräset.

– Jag anade att himlen skulle se ut så här. Titta! Det växer ju kattfot här. Det har jag inte sett sedan jag var liten och var med mamma på landet. Jag minns en gång när vi plockade kattfot som vi skulle torka och så blev jag biten av pissmyror. Det finns backsippor här också, vill du se?
– Okej.

De går till ravinen. Än är det några av de blå backsipporna som blommar.
– Visst är de fina? De är jättesällsynta.
– Kan du inte berätta vad som hände nu?
– Sen. Nu ska vi hoppa över ravinen.