Blixten

Love!

Hej, du jag har sån jävla ångest.

Vad hände i fredags?

Jag drog till Kåken och sen till Spyan. Sen kom snuten och tog mig.

Blev du arresterad?

Ja.

Åh fan.

Men sen på väg till polisbilen så frågade de hur jag mådde och jag sa: Ja jag är inte tillräckligt full för orka sitta på sextimmars och då sa de ”Nej, ursäkta det här är lite pinsamt men det tror inte vi heller.

Så du fick gå?

Ja, jag bara Okejhejrå! Sen minns jag inget mer. Jag vaknade hemma hos Judith på en madrass på golvet. Fan. Jag hatar mig själv.

Men det gick ju bra?

Ja, men jag minns ingenting. Jag vet inte varför jag låg på golvet.

Det är ingen fara. Det är sånt som händer. Jag vet inte hur många gånger jag bäddat åt dig på golvet. Och jag tyckte inte mindre om dig för det. Du gör så. Blir nostalgisk vid stereon och somnar.

Ja men va fan. Vad gör du?

Jag är ute och går. Jag var tvungen att handla frukost. Jag har inte varit ute på flera dagar.

Inte jag heller. Jag tänkte att jag skulle vänta tills det blev vår. Jag har slutat gå till affären. Idag åt jag potatisgratäng från 2007.

Samma läge här, idag hittade jag en cheeseburgare och vår gamla guldfisk Blixten i frysen.

Grandmaster Flash!

Du minns honom! Och kanske också kyssen som tog hans liv? Och han sista lines:

"I see her drunk ass coming through the door
if that girl sees me I will be no more
then my golden days are over
I pray with horseshoes and four-leaf clover
Please don’t kiss the goldfish
Please don’t kiss the goldf…"

Vilket melodram! Det har onekligen etsat sig fast i min själ för evigt. Och som med så många av de allra största så gick även han en alldeles för tidig död till mötes. Den stora skillnaden mellan honom och storheter som Notorious B.I.G. är att hans avskedsrap fortfarande framstår som det bästa han åstadkom. Han hade kunnat gå hur långt som helst.