Fiskelycka

Ikväll ska vi ha nätverksmöte för V. Det betyder att personer runt omkring honom träffas och pratar om hur vi kan hjälpa honom att utveckla sin språk- och kommunikationsförmåga. Stödja V när han utvecklas från barn till tonåring till vuxen.

I en liten by i Norrland fanns det en flicka med downs syndrom där föräldrarna bestämde sig för att ha nätverksmöten. Alla i den lilla byn dök upp. Hon som satt i kassan på ICA, skolfröken, grannar, bekanta, brevbäraren. Till och med skogshuggarna kom dit. Satte på sig sin söndagskostym och kom till kyrkan där mötena hölls. De sa inte mycket, men det kom, varje gång, i sina söndagskostymer.

På det sättet kunde flickan öva sin kommunikation överallt i den lilla byn. När hon var och handlade, när brevbäraren kom. Hon pratade med grannarna, föräldrarnas bekanta och då och då en skogshuggargubbe.

Vuxna är ofta rädda för att kommunicera med barn med språkstörningar. De är rädda för att inte förstå. Men för att barn med språkstörningar ska våga samtala så måste vuxna våga försöka.

Även om jag inte förstår vad V menar hela tiden ger jag inte upp. Det är ju jag som är dum som inte förstår när han tecknar. Antingen får han ta med mig och visa, peka på en bild, eller ropa på mamma och pappa. Ofta frågar jag ja- och nejfrågor tills jag kommer på vad han menar.

Ju längre tid jag är med honom, desto mer förstår jag. Men ibland kan det vara skönt att vara tyst också, som när vi åker och fiskar.

Vi tar bilen till sjön. Sjunger med till en låt på radion. V dansar och klappar händerna. När vi kommer fram får han ta på sig flytväst och jag lägger ut en filt på bryggan där vi sätter oss. Solen går ner och den plommonfärgade himlen färgar av sig i sjön. V suckar och lägger handen på hjärtat. Det betyder

– Jag tycker om dig
– Jag gillar dig med, säger jag och rufsar honom i håret.

Han får en fet, slingrig daggmask på kroken. Sedan sitter vi och tittar på flötet som guppar i det svarta vattnet. Det dröjer inte länge innan det nappar. Vi drar i metspöet och en tjock mört sprattlar ur vattnet. Jag dödar den med stöveln och V håller stolt upp fisken för ett fotografi. Två till mörtar hinner han få upp innan det är dags att åka hem. Med ett stort leende möter han pappa i dörren.