Längs gamla riksvägar i Sverige finns stenar uppställda som anger avståndet till den här kyssen

De tar båten till Djurgården och tittar på de smutsiga svanarna som dyker efter sömnig fisk, på de stora husen, varven, de rostiga dockorna, duvslagen.

– Vill du bygga ett kråkslott där vi kan flytta in? Där vi kan ha grönskimrande tuppar och svarta höns. Två vita spökhästar och uppstoppade tvättbjörnar. I trädgården vill jag gjuta statyer av våra vänner. Tänk dig, på nätterna när det är mörkt, och de står där som siluetter. Din bästa vän som ligger nedrökt i rabatten och tuggar på en gammal orm. Min bästa vän som sitter på en toalettstol omgiven av nattstängda pioner med en revolver riktad mot huvudet. Våra gamla älskare kan få varsin skog.

De går runt ön, ner mot Gamla Stan. Till slut hamnar de i en turistfälla där servitrisen pratar engelska med dem, de svarar på engelska, låtsas att de är någon annanstans. De sitter längst in i hörnet i det mörka valvet och han beställer två koppar kaffe, en smörgås att dela på och en hallonkaka med vispgrädde. Kaffet är blaskigt, men funkar. Hon vill stoppa in kakbitar i hans mun.

– Du luktar gott. Som skogen, säger hon.
– Gör jag?, säger han och luktar först på sin arm och sedan på henne.
– Du luktar kaka.

Hon har aldrig träffat honom förut och han håller henne i handen. Han lyfter hennes hår och pussar henne i nacken, drar henne till sig. Hon tror ett tag att hon somnar med näsan i hans stickade tröja men hon dagdrömmer bara. Hon tänker att hon vill spara kyssen till kullerstenarna.

Vår rubrik är en meter lång och växer

Lyssna på det här, sa hon och läste högt:

”En opera måste brinna tre gånger innan den är renad. Det som finns kvar efter tredje reningen är musik. Sanningen.”

Läs det igen, sa han innan han åkte till slottet. Han sa att han bad för dem där och han blev ett svart sällsynt djur i ett jordigt hönsägg. Han luktade annorlunda när hon hälsade på honom. Rök, jazzmusik. På nätterna tjöt påfåglarna av kåthet. På nätterna bytte hästarna och molnen färg.

När hon senare vaknade i Stockholm gick det upp för henne att solens skenbara rörelse med tiden gäller bara norr om ekvatorn. Söderut går solen moturs. Och här, på den röda ekvatorlinjen, står den still, tänkte hon. Här är han iskall. Senare på kvällen när hon gick in i en trappuppgång på Odenplan var det vår och när hon kom ut igen var det vinter och någon stegade ut ur radhusområdet, ur den välbärgade förorten, tryggheten, sjuttiotalet, jazzmusiken och festen och frågade henne:

Stjäl du fjädrar av påfåglar?

Ja.

Hon gick till Greta Garbos grav och tillbaka medan han såg ut över vatten och frostiga ängar. Han sa: Så det är i den sörmländska myllan man hittar trumpetsvamp? Jag har varit på något sommarställe där och det var vackert, lite bedagad stämning, men vackert.

Imorgon ska de träffas på fastlandets sida om bron och gå över till den lössläppta sidan. I anarki ska de stövla in i varandra med deras barndoms punkkängor, uppsparkade så stålet syns. Och låta deras bultande hjärtan kopulera tills de spyr av syrebrist medan trumpetsvamparna och påfåglarna framför deras nationalsång.

Har du sett hennes fötter?

Hon sover med ögonen på glödlampan i den gula skärmen. Hennes kortaste fingrar rycker som sovande hundben. Hon stirrar in i glödlampan som en kåt mal och drömmer att hon ömsar vingar. Som vitt ormskinn, silkestunna flarn av vingar singlar, likt fiskfjäll, tunna stinkande mörtfjäll och lämnar en människa, lämnar en hög av silver i sängen. Hennes kropp är naken under ingenting. Inte vanligt naken – ovanligt naken. Hon har inga strumpor på sig. Inte ens köttet, inte ens benen och den gryniga, i hennes fall grå-rosa märgen finns kvar, bara ett nystan av tarmar fästa i ett vasst struphuvud. Det är någonting som rör sig genom tarmen. En en gång vit mops i hennes agility-tarm-tunnel. Den rör sig från hennes rosiga anus upp till hennes mun. Den kikar ut, den viftar på svansen så att det kittlar i gommen, den trampar från surt till salt med sina söta trampdynor. Den skakar pälsen tills den blir en Hon/Hynda. Skynda/Fynda.

Hennes kärleks sate

Ibland känns det som att ingenting kan komma åt henne. Att hon har som en liten kärleks-sate som sitter på tvär i hjärtat och vägrar gå i graven.

Ni kan trampa på henne hur mycket ni vill, ni kan prata bakom hennes rygg, skratta åt hennes envisa tro på kärleken, spotta henne i ansiktet, kalla henne naiv och blåögd och fortsätta låtsas att det gör era liv till bättre än hennes.

Hon vet att det inte är sant. För hon kanske har en oförmåga att känna hat mot dem som gör henne illa men hon vet i alla fall vad kärlek är.

Sailor & Rose

Det ringer på hennes mobil, ett okänt nummer.

– Hallå.

– Hey its me.

– Baby! How are you? Where are you?

– In Malmö.

Han berättar att han ska åka hem till Montreal om en vecka, att han ville prata med henne först, att det var viktigt.

När hon var 21 blev han hennes stora kärlek. De träffades på en ö utanför Vietnam.

Men allt började en dag när han vaknade upp bakfull på sitt hotellrum i Hong Kong med en cykel på rummet. På natten hade han lovat tre killar som cyklat från Storbritannien att han skulle följa med dem till Vietnam och dessutom köpt en cykel på fyllan. Han döpte den till Rose.

Han stod på andra sidan gatan med sina kompisar och sa ”Shotgun on her” och log mot henne. På natten sov de på stranden.

– You want to go for a swim? sa han och tog hennes hand.

Fötterna sjönk ner i sanden. Himlen var svart och månen full. Hon tog av sig klänningen och lade den i sanden. Med ryggen vänd mot honom gick hon ner i vattnet. Hon visste att han tittade på henne i smyg. Hon märkte det inte först.

– Move your arms, sa han.

Hon drog sina armar genom vattnet. Tusen stjärnor gnistrade runt hennes hud.

– It-s sea-fire. Mareld.

Han dök ner under vattnet och när han reste sig upp rann stjärnor nedför hans ansikte. Hon flöt upp i hans famn. När de snurrade blev de självlysande. Innan hon gick därifrån skrev hon sin emailadress i sanden.

Nästa gång de träffades stod hon i toalettkön på baren The Golden Cock i Hanoi. Det var hennes 21a födelsedag och han knackade henne på axeln.

– Happy birthday baby.

Efter det följde han efter henne på sin Rose genom Vietnam, upp genom Laos. Hon och hennes bästa vän Emma åkte buss i förväg och en natt i Vang Vien kom han vinglandes på cykeln. Han hade blivit stoppad av en polis på vägen som supit honom full. De märkligaste saker hände honom.

De förlovade sig en vecka senare, vid floden. De delade på en flaska whisky och han sa:

– Close your eyes. Turn around.

När hon öppnade ögonen var det en dubbel regnbåge över himlen och han sa:

– Do you want to marry me girl?

och hon sa:

– Of course!.

och hon kysste honom, tog en sup och sprang iväg barfota genom vattenpussarna.

Sedan var det han och hon, han kom och bodde hos henne i hennes lilla stuga i Sverige och sedan åkte de på en overlandtrip på vespa genom Iran, Afghanistan och Pakistan till Indien.

– I have to do this with you, säger han i telefon. I want to tell the story, and I want it to be our story. The true one. And all the important, big things happened to you really. In many ways the story is about you. I want us to write about everything – the good and bad. About what happened to you in Afghanistan, the war, when you got off on the vespa while we were driving through Iran.

– What?! I did?

– Yeah you did, you said you were bored just sitting there.

– No way. Did I co..

– Yeah you did.

Nu ska han åka hem till Montreal och renovera en gammal båt och sedan ska han segla från New York till Portugal. Om fyra månader är han tillbaka. Då börjar de skriva.

Bangkok

Sverige

Afghanistan

Iran

Indien.

Det här gör mig lycklig.

Jag var och hämtade upp tonsättningarna av mina sånger hos Georg.

Dagens outfit

Sångsvansång

Jag följer fars stövlar genom skogen
över kalhygget
hör jag hennes röst

Vi vakar över dig idag
du går inte vilse i skogen
du går inte ner dig i myren
och jag stoppar sälg om ditt knäppande hjärta

hör sångsvanen sjunger det
och tranan dansar det
det här är din sista vinter

Genom isen

under rotvältan lägger jag dig nu
bredvid min spegelbild i kärret

där du gick genom isen
där åkrarna slumrar vid dikeskanten
där blåsipporna gömmer sig från lögner om vår
där lägger jag vår vinter

Stövlarna

Hon sitter på tåget till sin pappa. Fyra tonårskillar med fötterna på sätet pratar om att få 300 dollar i böter för Public urination. Sedan:

– Ni vet den där tjejen på festen, jag bara tog i hennes jacka jag ba HM 200, tog i sjalen och ba HM 200. Men hon ba nej det här är faktiskt en blablabla och det här är faktiskt en blablabla. Och då tog jag sjalen och ba men det här är ju typ en näsduk och så snöt jag mig i den. Det var hon den där blonda ni vet. Hon tog mitt nummer sen.

Det är fortfarande snö ute och is på sjöarna. Granskogen är tät, åkrarna nyvakna och bleka. Någon har skrivit Fitta med svart sprayfärg på muren vid Mölnbo station.

Pappa och L står och väntar på perrongen. De kramar om henne.
– Vad lång du är! Har du växt? frågar pappa.
– Men hon har ju klackskor på sig.
– Jag ville vara fin idag, säger hon. Jag tänkte att jag kunde byta på landet. Jag har ju mammas stövlar där.
­– Ja, jag säger då det, säger pappa. Din syster var likadan, gick omkring och klampade i leran med sina pumps.
– Jag ska byta.

Hon har blå snickarbyxor, randig tröja, svart skinnjacka och svarta mockapumps. I silverkedjan runt halsen har hon bytt ut helgonfiguren som han köpte till henne på Irland mot ett silverhjärta hennes mamma gav henne när hon var liten. Pappan flyttar bort verktygen från baksätet.

– Så, nu kanske det passar en tjej från stan, säger han och mullrar när han skrattar.
– Ja då pappa.
– Vi tänkte att vi skulle åka förbi ICA så att du får välja lite gott som du vill ha ikväll.

Hon väljer glass och en påse naturgodis, Aftonbladet med bilaga. Hon känner sig som tio år igen. Hon stoppar in en chokladdoppad pekannöt i munnen, blundar och lutar sig tillbaka, låter chokladen smälta mot gommen. Pappan och L pratar om fåglar. Grågäss, tofsvippor och tranor. Det är tydligen fullt av dem på landet.

– Gumman, kolla! Rådjur.

Det är fyra bockar, de har basthornen kvar och deras bakdelar lyser vita mot den frusna åkern. De fortsätter beta utan att bry sig om de tre i bilen. När de kommer fram till stugan går hon in på sitt flickrum. Hon lägger sig på sängen med huvudet på den stora tyggrodan hennes mormor sytt. När hon var liten målade hon väggarna gröna och sydde gardiner av ett tyg med stora maskrosor på. På väggen hänger ett porträtt som Jonna har gjort av henne, under har hon skrivit ”Flickan ...”. Hon hör pappan och L viska i rummet bredvid. Hon vill inte vara flicka längre. Hon sätter sig upp i sängen och smeker magen. Garderobsdörren är öppen, där hänger två av hennes mammas koftor, hon tar på sig den vita stickade från Gotland.

Pappan tänder en brasa och tar fram en flaska cava.
– Nu firar vi!

L tinar jordgubbar från i somras och tar fram glassen. Brasan brinner och skogen utanför fönstret är alldeles mörk nu. Där ute springer den vita grävlingen, där sitter kattugglorna och ropar efter sällskap. De tittar på teve. Pappan sitter bredvid henne i soffan och stryker henne över armen.
– Det här är ju inte ens yta. Ja jag säger då det, suckar han.

På morgonen tar han med henne ut i skogen och visar var han fällt träd. Hon följer efter hans stövlar, skogen doftar av hans parfym. De stannar och lyssnar på en hackspett, tittar på tranorna genom hans kikare. Han visar henne ett gammalt brunnet traktordäck och berättar om när han och hans bror var på väg hem från skolan och det brann uppe i skogen. På vägen upp mötte de Evertsson som kommer gående i strumplästen, stövlarna hade fastnat under den välta brinnande traktorn. Om det inte varit för att gubben Johansson hört honom ropa och dragit bort honom skulle han brunnit upp han med. Det är 53 år sedan nu.

***

Hon är på väg hem igen. Pappan skjutsar henne till stationen.
– Hur känns det nu då gumman?
– Jag vet inte, det känns som att jag fått perspektiv på det här. Att jag vet vad jag vill ha. Och vad jag inte vill ha igen.
– Du vet att för varje sekund som går så kommer det kännas bättre.
– Mm kanske det.
– Nästa gång du kommer ska vi träna på att skjuta.
– Ja.
– Lovar du att ringa när du blir ledsen? Vi tummar på det, ok?
Han håller fram tummen.
– Ok.

Tåget rullar in på Stockholms södra och hon smsar Jonna:

Tack för att du finns. Jag är hemma snart. Nu ska jag ta jägarexamen och skaffa mig en riktig karl.

Nu

Hon sitter hemma i hans mammas rosa tröja med fåglar på och noppriga blå långkalsonger och gråter när det ringer på dörren. Det är rörmokaren som ska spola hennes rör.

– Förlåt, det är lite stökigt här, säger hon och snorar.
– Det är lugnt, säger han och försöker att inte trampa på klänningarna som ligger utspridda över golvet.

Hon tänkte att det skulle kännas bättre att vara ledsen i en fin klänning.

Hon smsar Sigrid:

Jag håller på att förlora förståndet. Det gör så ont.

Gumman, du har förlorat förståndet för länge sen.. kanske du håller på att få tillbaka det? Kram, varm

De andra vännerna skriver:

Mitt finaste hjärta.

Du är guldet.

Låt solen lysa på dej idag.

Kärlek gör en så jävla skyddslös; svag o stark på samma gång. Det enda jag kan säga e att jag
tänker på dej. skickar kramar och: skriv! O ta hand om dej själv, så gott det går… Du e så vacker o gnistrande, en av dom få. (Han verkar så upptagen av sina egna känslor o nycker… o rädd kanske?) kramar!

Tusen och åter tusen kärlekskramar till dig.

Helvete. håll i dej.

Karatesparka på skiten.

Ät och gråt!

Skriv allt.

Vem ska jag äta vårrullar med idag?

Inled inget med hantverkaren.

Ska jag bjuda på lunch på söder?

Kom! Vi går en gråtpromenad

Ditt hjärta är stort Kristina, vi har varit så nära varann, men det där stora, det får inte bli för stort, det finns något vi måste skydda, något som har med kärlek att göra bortom ägande, simpelt begär, egocentrism… Jag lever på hoppet Kristina, att kärleken faktiskt är störst, och att det går att leva så, om man vill.

Love skriver: Ring mig så fort du kan!

Det tar 30 minuter för honom att åka från Mariatorget hem till mig. De står på klänningarna i hallen och det tjuter ur hennes bröst.

– Du får alltid så där lila ögonlock när du har gråtit mycket, säger han och drar sitt finger över dem.

– Det känns som att jag öppnade himlaporten in i helvetet.

Han håller henne hela natten. Och han hyssjar och smeker henne över håret när hon vaknar och gråter. Hon drömmer att hon får missfall hon drömmer att cystan växer sig till ett maskätet äpple i magen.

När hon vaknar ringer hon sin pappa.

– Grattis i efterskott, förlåt att jag inte ringde igår.

– Bra att du ringer idag då gumman.

– Det är slut nu pappa. Jag har gått sönder. Jag orkar inte mer.

– Aj jävlar. Lilla gumman.

– Jag tror inte att jag passar in i den här världen. Den är alldeles för hård för mig. Jag är inte gjord för att vara här. Jag längtar efter mamma.

– Du ska stanna här. Sätt dig på tåget nu och kom hit och gråt hos mig.

– Jag skäms så pappa, att jag blivit så lurad.

– Han kanske är en flyttfågel. Han kanske inte kan stanna hos någon. Har han inte gjort det än, så verkar det ju så. Du har tur att det hände nu, innan det är för sent.

– Om det inte är det redan, mumlar jag.

– Kom hit nu, så åker vi ut till landet och jagar vildsvin.

– Har de kommit tillbaka nu?

– Ja, de har varit där två nätter i rad.

– Det säger du bara för att jag ska komma.

– Nej, jag lovar.

– Varför ska jag bli så sparkad på?

– Du har haft otur med dina killar. Du kanske måste vara försiktig med vem du väljer i fortsättningen. Se bakom, vem det är och hur han varit mot andra.

– Det är omöjligt om man blir kär.

– Om killar skulle veta att du fanns så skulle de stå i kö utanför din port, det vet du väl?

– Äsch.

När de lagt på läser hon brevet hon fick igen:

Det jag vill säga till dej är att du inte ska glömma ditt eget värde och vad det är du egentligen vill ha. Du är ju värd att bli älskad och höjd till skyarna av din man resten av livet, själv tycker jag att du är guld och att han måste värdesätta dej så mycke mer om han ska ha tillgång till det du kan ge. Kram gumman stå på dej och glöm inte vad du egentligen vill ha i livet.

Hon är fri.
Nu åker hon till sin pappa och jagar vildsvin.

kärleken är ett fridlyst djur

bakom björnbärsbuskarna vid Liffey river
där hundarna badade
där det växte gula liljor

Han har köpt en biljett, hon far till slottet nu.

Pappa♥

♥ ♥

En del av henne vill bränna den här sången

hon fick ett halsband en röd blomma
och hon lät honom kyssa henne

ÅH GUD!

Lifterskan needs

"Googla ditt namn inom situationstecken tillsammans med "needs" och skriv ner dina top tre resultat. "


Lifterskan needs encouragement
Lifterskan needs some serious help
Lifterskan needs to find something to keep her mind occupied

eller:

Lifterskan behöver tid
Lifterskanbehöver vi inte oroa oss för om maten räcker till barnen
Lifterskan behöver inte abdikera