Snö i fågelboet:

http://twitter.com/Lifterskan

Camera obscura

Ställ dig mot väggen, sa du. I spegelbilden av gatan. Där bilarna kör upp och ner.

Paris, je me protège

Lifterskan,
Paris är kallt i februari.
Kallt och tomt och blött och svart.
Horan sitter på golvet i lotuställning och målar sina tånaglar röda. Hon är vacker där hon sitter med sin blommiga klänning och sina svarta strumpbyxor och röker pall mall. Ögonen glimmar och solen lyser över henne. Om jag dör nu skulle ingen sakna mig.

Jag tänker på dig. På hur jag skulle vilja spara ihop mina pengar och skicka dom till dig. Och horan säger att jag inte kan ge bort alla mina pengar. Att jag ska sluta ta hand om alla andra.
– Men vad ska jag med pengar till? säger jag och hon tittar upp på mig.
– Äskar du henne?
– Nej absolut inte. Jag vet för fan inte vem det är. Det är inte det som är grejen.
– Vad är det då?
– Det är bara det att jag har liksom fåniga drömmar om att jag är i Boston och går in i ett litet antikvariat och hittar en av hennes böcker i pocket. En sån där gammal och sliten bok som många har läst och som har rest runt hela jorden. Och några sidor har kaffefläckar och blodfläckar och lite tårar på sista kapitlet. Jag tycker inte om henne men jag gillar drömmen om henne. Jag vet inte vad jag ska göra.
– On couche ensemble, petit ami? frågar hon medan hon tar av sig stringtrosorna.
– Sans vous je suis perdu.

Hotellrummet

Lifterskan,
om jag gav dig hundratusen, vart skulle du försvinna någonstans då? vad skulle du skriva om? vad skulle hända med dig? /Erik

*

Jag drömde om ett hotellrum inatt. Jag var där med någon som fortfarande är okänd för mig. Det var litet och mörkt där inne men drömmarna vi drömde var om rymden; stora, klara. Det är dit jag vill.

Träden utanför rummet var blöta. Han sa

Du porlar genom alla husen här.

Vi satt på hotellrummet med de solkiga gardinerna fördragna. Genom ett brännmärke gick ett streck av ljus, marmorerat av hans cigarett. Det delade rummet som ett elstängsel. Mina kläder låg på en stol. Han hade tagit av dem och nu rörde han vid min mage. Han följde avtrycken från jeansen som om de var kartor av staden, som verkade främmande för honom. Ta på mig, sa jag fast han redan gjorde det.

Jag sa

Du bestämmer om det här är New York eller Moskva.

*

Måndag 15 feb 18.10
Tillbaka efter 72 timmar

Jag går igenom lägenheten och letar efter spåren av henne.
Han kommer hem och vi sitter i soffan och jag säger som det är: ”Jag bjöd in henne för att jag vill ge dig allt som jag inte orkar ge dig nu när jag mår så här. Jag är trött och jag vill bort men jag tycker så mycket om dig. Få honom att förstå att det är någonting speciellt med honom, skrev jag till henne. Bär min kärlek och lust när jag inte orkar mer.” Han skäms så att han rodnar.

Visst gör det ont. Visst gråter jag när jag ser deras odiskade tallrikar och tomma vinglas i sängen. Men livet är ett socialt experiment. Lika bra att styra det själv. På samma sätt som masochister är masochister för att de egentligen älskar att ha kontroll så låter jag henne sova i vår säng för att inte tappa kontrollen. Det är Hans fel, det är klart det är Hans fel. Jag var tvungen att bli sån här för att stå ut. ”Det är bara mänskligt att falla då och då,” brukade han säga. ”Gör som du vill. Bara du skyddar dig.” Och jag ville slå en knytnäve in i hans ansikte. Men bry dig då! Ha mig för dig själv! Hans oförstående, hans absoluta kritvita svartsjuka. Och nu gör jag samma sak.

”Du ville bara testa mig?”
”Nej.”
”Du skulle säkert blivit besviken om jag inte gjort någonting.”
”Förmodligen.”

*

Jag vill att han ska växa och då räcker det inte med mig.

"Jag vill inte vara tillsammans med en liten ärta!" sa jag argt en natt och jag tror att han förstod.
”Sträck på dig.”
Och jag lyckades intala mig själv att det var honom och inte mig själv som jag pratade med.

**

Hon har sovit i min säng och han har legat tätt bakom, med armen om henne som om hon vore jag.
Han sa att han var förvirrad.
Livet är ett socialt experiment.
Han säger: "Det nya svarta är flickvänsersättare, du är aldrig mer ensam!"
Hans vänner kallar det:
"Ett modernt monogamt schizo-förhållande, flera personer i en och samma person."
"Post-humant post-modernt, överbryggar personer och psyken!"

Modern kärlek.

Det var det fulaste jag hört.

***

Jag är här för att hålla dina ensamma nätter borta
kind mot kind dansar jag med dig
och ju närmare vi kommer ju mer besatt blir jag av dig
och ju längre vi går ju mer besatt blir jag av dig
du vet att jag menade vad jag sa
jag vill se dig uppifrån
jag vill att du lämnar mig på dansgolvet
jag vill vara din modern love

****

20.40
Försvunnen 50 timmar och 30 minuter

"Men vad ska du göra?" frågade alla innan jag stack.
Ta tåget någonstans långt bort. Jag tycker om att åka tåg. Det är som ett slags frivilligt fängelse i rörelse. Jag tycker om att åka bort. Jag tycker om att inse att jag inte ens har någon klocka.

21.00
Försvunnen 50 timmar och 50 minuter

Jag köpte blodpalt och kokade till middag och har fortfarande paltschwiimen! När man kokar blodpalt ser det ut som att man kokar skit.

22.22
Försvunnen 52 timmar och 12 minuter

Lycka är att vara två.

Man behöver den andra för att stå ut med sin egen ensamhet. Någon som tycker om en bara för att det gör ont i dem när de tittar på en. Någon som kan ta på en. Jag tycker inte om att ta på mig själv och jag tycker inte om att röra vid andra kvinnor. Orkanen är bra. Hon rör inte vid en i onödan. Jag drömde om henne inatt. Att hon tog på sig mina kläder när jag åkte bort. Och att de jag blev kär i blev kära i henne.
Jag blir lugn av att åka tåg. Bara jag koncentrerar mig på själva resan och inte tänker på att jag kommer komma fram någon gång.

Jag har äpplen med mig i en lila kasse från Systembolaget. Jag glömde skölja dem innan jag åkte. Min barndomskompis Josefin sköljde alla sin frukt. Till och med bananerna. Egentligen var hon min granne som var två år äldre än jag. Och jag var egentligen rädd för henne och försökte alltid smyga ut utan att hon såg mig. När hon lekte ute i sin trädgård stannade jag inne.

Josefin tvättade äpplena vi pallat i vattenpölar. Hon sa att ALLT kan vara besprutat och äter man besprutade äpplen får man cyanid i sig och dör långsamt och plågsamt. Det hade hennes mamma som var psykiskt instabil sagt. ”Min mamma är psykiskt instabil och har gått in i väggen”, skröt Josefin och jag tyckte att det lät så konstigt att bara gå rakt in i en vägg, då måste man bara vara psykiskt instabil.

En gång hittade vi mask i hallonen i min trädgård och Josefin kräktes bakom krusbärsbusken. En rosa grötspya som vår labrador Alex slickade i sig. Jag och Josefin sparade kiss i en hink bakom lekstugan. Vi tvingade alla mina vänner att kissa i hinken. Det stank något fruktansvärt. Så brukade vi gömma oss i garderoben hos varandra och bjuda dit en tredje tjej som man fick att snacka skit om den som satt i garderoben. Det var nästan alltid jag som fick sitta i garderoben och höra på medan de sa att jag var äcklig och ful och PATETISK. I flera timmar fick jag sitta där tills kompisen gått och Josefin öppnade dörren och höll på att kissa på sig av skratt, hon garvade nästan ihjäl sig.

18.50
Försvunnen 48 h och 40 minuter

Jag fryser så att tuppskinnet står på armarna. Det svider mellan benen. Bara för att han har henne hängande i sig som en rutten jävla blindtarm.

Det känns som att jag hoppar på varje tåg som kommer och inbillar mig att det är rätt. Han har sina klor i mig. Och ibland är jag bland molnen, dinglar, ingen säkerhetslina och klorna gör djupa hål i mig. Och när han tappar mig märker han det inte ens. Och jag faller och han flyger.

Janne följde mig till dörren och jag fick låna hans mössa. ”Jag kanske inte skulle berättat för dig att ingen vet vart jag är. Du kan ju vara en massmördare eller vadsomhelst.”
Jag skulle kunna dö nu och inte ens kunna ångra mig.

Bodil Malmsten säger: ”Tänka på dem som har det värre Ha! Skulle man börja tänka på dem som har det värre då är det bara att trycka av. Poff.”

Jag ska låta Kirunas snöstormar piska bort min självömkan.
Jag ska låta Kirunas snöstormar piska bort min självömkan och börja ljuga.


19.30
Försvunnen 49 timmar och 20 minuter

Jag fryser. Tåget är tre timmar försenat och jag ska byta i Boden. Jag har tagit upp en hel kupé för mig själv och brett ut mig så att ingen ska komma in och sätta sig bredvid mig. Smittad av lappsjukan men tvärtom. Ett lapptillfrisknande. Ett utdraget själ-plågeri som själ-ransakan.


20.10
Försvunnen 50 timmar

Bodil Malmsten lär mig ord som Självmedlidande. Jag är extremt självmedlidande. Jag tänker på hur jag mår hela tiden och tänker jag inte på hur jag mår så tänker jag på hur jag skulle vilja må eller vad jag ska göra åt saken för att må som jag vill må och mår jag så mår jag dåligt eller så mår jag bra. Jag mår bra, säger jag till pappa så att han inte ska behöva oroa sig.

Jag mår bra när jag skriver och åker bort. Det är det enda jag egentligen skulle vilja sysselsätta mig med. Gärna tillsammans med någon, gärna med mitt eget barn. Vi skulle kunna ligga i hytten och titta på polstjärnan och de vita björkarna som spökar och åkte vi norrut kanske vi såg norrsken och renar.

Om jag fick hundratusen så skulle jag kunna vara ledig och skriva i ett år. Snälla gode Gud ge mig hundratusen.

Söndag 14 feb 18.10
Försvunnen 48 timmar

Utanför fönstret lyser LKAB som en färja i natten. Det är vackert, tycker jag, med alla ljusen och gruvan som ett avgrundsdjup där under. Det är vackert när snön rusar över gatorna som om den rördes upp av osynliga jätteormar som drar fram genom Kiruna.

Och fyllan växer till på Mommas krog

Hej SJ-Anders!

Tack för tågbiljetterna. Här kommer min dagbok som utbyte. Alla borde ta tåget mot Narvik.


Fredag 12 feb 18.20
Försvunnen 10 minuter

Nu sitter jag på tåget. Lina Issa vinkade av mig på perrongen. Vi träffades tio minuter innan avgång. Hon fick mina nycklar, mobiltelefonen och en lapp med koder till mejl, facebook och blogg. Vi kramades och hon sa att hon var nervös.

”Jag med”, sa jag.

”Så nu kan jag inte få tag på dig?” sa hon.

”Nej, nu försvinner jag. Säg inte till någon vart jag har åkt. ”

”Jag lovar. Jo, en sak till”, sa hon och tog tag i min arm. "Hur gör vi med intimitet?”

Jag hade sagt till honom att jag inte kommer bli arg om det händer. – Det här är din chans, sa jag halvt på skämt. – Jag menar tre nätter i säng med henne.

”Det är okej. Ska du ta över mitt liv så ska du göra det helt och hållet.”

Hon tar över Pojkvännen också.

Jag har plats 40 i sovkupén i vagn tolv. När jag kom hit satt Åsa och Niclas här och pratade. De skulle upp och jobba i Riksgränsen. De är blonda och rosorna sitter som tatueringar på deras kinder. De liksom alstrar ljus. Nu har de gått till bistron för att dricka vin. Jag sa att jag ville vara ensam en stund.


21.10
Försvunnen 3 timmar

När jag kom in i restaurangvagnen vinkade Niclas åt mig att komma och sätta mig vid dem. ”Ät inte renskavsgrytan.” ropade han. Jag beställde pannbiff med kokt potatis och en halvflaska rött.

Åsas kompis kompis känner Tiger Woods Elin. Åsa tycker synd om Elin.

”Äh det är inte synd om henne, hon skulle aldrig vara ihop med honom om han inte var en rik golfspelare.” sa Niclas.

”Hon kan väl vara ledsen ändå?” sa Åsa.

”Det är golfens fel att det gick som det gick för Tiger Woods” sa jag. ”Och den där fixeringen vid 18 hål.”


22.20
Försvunnen 4 timmar och 10 min

Ett samtal om Åsas farbror som är en ensam bonde på landet och som aldrig varit med en kvinna gled över i ett samtal om när Niclas var och krigade i Afghanistan och såg herdarna ha sex med sina getter på nätterna, i tron att mörkret dolde deras hemlighet. ”Men vi hade ju sådana där bildförstärkare så vi såg allt. Man bara Grabbar! Nu händer det igen! Och så såg man hur herden smög sig på getterna. De bräkte lite, men de verkade inte bry sig särskilt mycket om det. De kanske tyckte synd om honom.”


23.10
Försvunnen 5 timmar

Här i bistron sitter Mehmet Celepti, en man med stor svart tandborstmustasch och hans kompis karatekungen Sigge Mac-Intosh. Mehmet berättade för mig att Sigge är den enda svensk som har spöat Dolph Lundgren. ”Han är en legend. Nu har du gjort ett scoop utan att veta det. Såg du Melodifestivalen, när Dolph Lundgren slog sönder isen och började blöda. Det skulle Sigge aldrig gjort.”

Fem fjortistjejer sitter och fnissar åt en man som har somnat vid ett bord längre bort. Fulla norrlänningar vinglar förbi och drar med sig kaffekoppar i farten.

På vårt bord står åtta tomma vinflaskor.


01.30
Försvunnen 7 timmar och 20 minuter

Nu ligger jag i sängen. Vi satt i hytten ett tag och jag bjöd på Jack Daniels och Niclas visade bilder på opiumtillslag han gjort i Afghanistan. Det väckte en massa minnen från när jag var där och backpackade 2002, jag var 21 då. Farligt blåögd. Niclas sa att om jag sätter mig i baren på Mommas krog imorgon och beställer ett litet glas vitt så kommer stora gruvarbetarn betala resten. ”Du kommer vara som en renunge i en vargskock där uppe. De kommer äta dig levande. Men i och för sig, klarar du talibanerna så kan du nog ta några gruvarbetare från LKAB”.

Jag tänker på gruvarbetare med dasslockshänder. Jag kanske aldrig lämnar Kiruna.


Lördag 13 feb 10.36
Försvunnen 16 timmar och 26 minuter

Helvete. Kommunen hade lovat mig att jag skulle få sova i deras konstnärslägenhet inatt men nyckeln låg inte under dörrmattan som kommun-Lennart lovat. Och där stod jag 124 mil hemifrån i snöstormen utan mobiltelefon. Jag plingade på hos ett gammalt par som sa ”Kom in du men vi är förkylda och SNORAR så skyll dig själv.” Jag stod i deras hall och slog upp Lennarts nummer i telefonkatalogen. Inget svar. ”Vi har tittat på teve hela natten” sa tanten som såg precis likadan ut som sin gubbe. ”Du får nog gå till biblioteket och fråga om de får tag på någon från kommunen.” Så nu är jag här och bibliotekarien försöker hitta Lennarts nummer medan en man med Asbergers rabblar Stockholms postnummer för mig.


11.15
Försvunnen 17 timmar och 5 minuter

Det var inget svar hos Lennart. Jag gjorde en raggardusch på toaletten och lämnade väskan på biblioteket. Gick till marknaden och köpte en souvas-kebab med Trocadero. De sålde dammsugarpåsar, skinn och salami och solen strålade över Kirunagruvan och bergen.

Jag satt på en fällstol och åt min renkavskebab och tjuvlyssnade på hur gubbarna skvallrade på tornedalska.

”Jävla fruntimmer.”

”Jo, hon har visst gått och blivit högfärdig käringen.”

En gubbe hade ett djur jag inte kände igen på huvudet och en hel snödriva full med rävskinn. Jag köpte med mig kaffeost hem till Pojkvännen. Jag undrar hur det gick inatt och vad de gjorde igår. Jag undrar om han höll henne så som han brukar hålla mig på natten. Jag längtar efter honom, mer än jag trodde att jag skulle göra. Fast jag har ju Jack förstås, men han säger inte så mycket. Och när han väl gör det är det genom min mun och mest en massa nonsens.


13.00
Försvunnen 18 timmar och 50 minuter

Jag provade att gå tillbaka till lägenheten och den här gången öppnade en man med svart hår och uppknäppt skjorta. Han var snygg som få och bröt på italienska. ”I will leave to the airport in one hour. Mr Lantto said I should put the key under the carpet. Please come in. Do you like potatoes and cabbage?” “Yeah I guess”, sa jag. ”I will leave potatoes and cabbage for you. Ok?”

Nu sitter jag på biblioteket och väntar på att Italienaren ska åka. Asbergermannen har bjudit på kaffe.


14.10
Försvunnen 20 timmar

Italienaren är fortfarande kvar. Han verkar stressad, låter lite arg när han pratar och jag blir alldeles varm inuti. Han är rosig om kinderna. Det ser ut som att han har varit uppe på fjället. Han luktar stekt fläsk och billig herrparfym.

Han pekade att jag skulle sätta mig här i köket medan han packade.


16.30
Försvunnen 22 timmar och 20 minuter

Nu har jag och Jack gjort oss hemmastadda i lägenheten. Från fönstret såg vi solen gå ner över LKAB. Italienaren har åkt men det luktar fortfarande stekt fläsk och cologne i hela lägenheten.

Lennart kom förbi och tittade så att allt var ok. Jag skämdes lite för att jag luktade sprit så här innan middagsdags.


18.24
Försvunnen 24 timmar och 14 minuter

Jag lagade middag av italienarens kål och potatis och en påse hollandaisesås som jag hittade i skafferiet. Dricker vinet som blev kvar från tågresan. Jack håller mig sällskap.


19.38
Försvunnen 25 timmar och 28 minuter

Jag har satt på mig den lilla svarta, rouge och mascara och ska snart gå över till Mommas krog. Monica Törnells Vintersaga går på repeat i stereon. Det stora vemodet sjunger genom marken från gruvan. Hemma har nog Pojkvännen kommit hem nu och håller på och lagar middag till henne.

Jag vet inte om jag längtar hem men jag längtar efter närhet. Lite kåt är jag och jag börjar bli berusad av rödvinet. Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen.

Jag undrar om de tänker på mig där hemma, om de undrar vart jag är. Jag dränker min ensamhet i whiskey. Jag vill inte gå ut och jag vill inte sitta inne. Är det så här det är att vara ensam på riktigt? När kärleken går på billigt vin och ingen vet vad man gör och vart man är. Jag känner mig tjock men söt i ansiktet.

Det var det han sa: ”Du har gått upp i vikt sötis. Vad söt kropp du har fått.” Jag fick somna på hans bröst och jag stod ut med att han tänkte på henne bara för att han höll mig en sista natt. Jag märkte inte hur jag krympte. Jag har ju ingen jävla självrespekt kvar. Dricker. Jag börjar bli deprimerad igen. Lapplandsångestens istappar i bröstet.


19.55
Försvunnen 25 timmar och 45 minuter

Det är teve på teven. OS. Jag saknar Globen och gatlyktorna över Nynäsvägen. Varför ville jag vara ensam?

Kanske ska kolla på Melodifestivalen ändå.

Men det är klart du kommer bli lycklig lilla gumman. Det behöver du väl inte åka till Kiruna för att förstå?

Men mamma vad ska jag göra?

Oroa dig inte. Du behöver inte hålla på och leta. Följ bara ditt hjärta så ska det gå bra.


20.11
Försvunnen 26 timmar och 1 minut

Jag kunde inte låta bli att gå in på Facebook. Det borde jag inte gjort. Min status just nu är: ”Non stop wet kisses on my nose” Jag började gråta.

Jaris ex Anna Maria är med i Melodifestivalen.

Hon sjunger om Han och mig nu.

Ah jag ska fan lära mig svära på norrländska.

Allt började med att jag såg annonsen ”Tänk om jag tog din plats?” Jag svarade och en vecka senare träffades vi i Lina Issas ateljé i Konstnärsnämndens lokaler på Södermalm. Jag berättade så mycket jag kunde om mitt liv. ”Jag har en pojkvän sedan tre månader. Han är ung, har en stor svart Strindberg-kalufs. Jag vill att du ska behandla honom som en prins när jag är borta.” ”Vad ska du göra?” frågade hon. ”Jag vill åka långt härifrån, med tåg. Norrut, tror jag. Jag skulle vilja se norrskenet. Och… Du vet inte vad det är, men jag vill uppleva Monica Törnells vintersaga, ta tåget till Kiruna och låta fyllan växa till på Mommas krog. Lina Issa fattade ingenting men hon log, sträckte upp armarna i luften och visade mig två lökringar värda stor konst och vissa uppoffringar. Jag bestämde mig för att hon skulle få ta över mitt liv en helg. ”No limits, ok?”


21.30
Försvunnen 27 timmar och 20 minuter

Anna Maria kom sist. Snart ska jag gå ut på krogen. Jag är nervös.



22.00
Försvunnen 27 timmar och 50 minuter

Ok. Vintersaga och pissa en sista gång.


11.12
Försvunnen 41 timmar och 2 minuter

Jag vaknade på soffan med Jack intryckt under armen.

Igår när jag kom till krogen sa vakten: ”Tyvärr det är fullt.” trots att jag var helt själv i kön. Till slut började en gubbe i rökrutan klaga högljutt. ”Men ho är ju kvinna för i helvete. Se så. Släpp in na!”

”Det är fullt. Tyvärr.”

”Om du int släpp in na så går ja in å kast ut nån gubbjävel.”

Stämningen började bli hätsk och till slut lyfte vakten på repet.

Jag gick in och ställde mig i baren, köpte en stor stark och tittade på jaktstart på teven som satt uppskruvad på väggen. Efter tio minuter kom en stor blond man och ställde sig bredvid mig. Han beställde in en öl och en sexa whisky. Vi stod tysta i tio minuter och till slut insåg jag att han inte skulle säga någonting om inte jag gjorde det. Så jag rörde vid hans arm och skålade. Han skålade tillbaka, svepte whiskyn och beställde direkt in en ny.

”Så du bor här i Kiruna?”

”Jo.”

”Och du jobbar här?”

”Jo.”

”I gruvan?”

”Jo.”

…

”Vad gör du här i Kiruna?”

”Det är en konstnär som har tagit över mitt liv där hemma och jag fick friheten att göra vad jag ville en helg. Så jag bestämde mig för att ta tåget upp till Kiruna och låta fyllan växa till här på Mommas krog.”

”Nu driver du med mig.”

”Nej. Vill du dansa?”

”Nej. Män från Norrbotten dansar inte.”

Han heter Janne. Som de andra männen i baren tog han inte av sig jackan på hela kvällen. Kvinnorna däremot hade ett eget OS i djupaste urringning.

Han bjöd mig på öl och jäger. Efter två timmar var Janne och jag i gasen.

”Du får ursäkta. Jag har blivit berusad. Jag blir lite tystlåten då.” sa han.

”Det gör inget. Jag märker ingen skillnad. Och du är snygg att titta på.”

När Mommas stängde följde han med mig hem. Det var snöstorm och jag fick låna hans mössa.

”Kiruna ska flyttas, marken bär inte längre. Det är gruvan.” sa han när vi stod utanför min dörr.

”Jag vet. Men det spelar ingen roll.”

”Nej.”

Han pussade mig innan han gick och jag stod kvar i snön med en blöt snorfläck på kinden.



forts. följer

Sunday 14-02-2010

She is scratching my skin

Peeling of inhibited skin remembering the hole to come

In a dollhouse she dresses me as bear. I am in love with a Leopard

And all the time I feel a need to stick my tongue into your ear and invent painful songs of things that happened when I was not there.

Rush in my chest, my nipples feel sleepy and your confused tight caress continues long after you have gone

What if I open my mouth? Would it sing a song for me? For I feel left behind.

I find your grey jumper suiting me and I some how copy you as cute!

Are you cute?

There is sweetness about your lost mind, it squeezes itself between the frames of your glasses and your eyes come on to me from far far..there …behind, soaked with unquenched desire. Suddenly saliva spills pushing my tightly closed lips- still anticipating a song

Guess I’ve swallowed your songs and my mouth is so dry

Spit me out, please! Spit me into your cavities! Spit me into the emptiness you left behind. Spit till I disappear.

Can I lie still as you touch me?

3 long salty fingers pushed all the sounds inside; licking them I was only a tongue splashing against your confused tight caress. Meanwhile, I wait.

My skin is like the ocean you said… and you are not a very good swimmer.

Why do we take the risk of sailing?

My skin moved by the unquestionable tenderness with which you crawl.

I carry you, I carry her, I carry all these strokes pushed through my waters… do I prefer you to swim forward? Are you swimming forward?

Who awaits me at the shore… have you inscribed it on my skin?

‘She’ comes out of my mouth.

(an)other woman

I tried to hear all the things that I have not been told. Still waiting. Would this song ever sing me?

Does she caress your hair as you spoon her so tight?

Does she kiss your nipple?

Does she kiss your belly?

You shook your head with a No.

She likes the hair on my belly. By that, you gave me a space to get lost between my lips and her hands curling between the hairs of your belly.

Wish I could sleep next to you Kristina and you’d treat me like you treat him.

Wish you gave a list of what you want to eat this weekend. I only want the tastes of you today.

I see you at the station smiling and nervous… it felt like two young girls who have shared a secret and just that minute decided they would never ever speak about it to anyone, what ever happens!

The place surrounds me..

Do not know why I feel I should stay inside, as if the outer world will take you away from me, will bring me back!

The feeling of the graveyard is still with me.. Like a white blanket is falling on me but has not touched me yet.. It hovers around me and that little gentle surprising breeze that it creates just before touching is continuously blowing.

On your floor I have been leaving myself behind

In the silences of your words. In the closed pores of his skin as he loves you again and again.

Piles of possible costumes, cutouts of a love letter, blown out lights, sealed lips, the only few weightless footsteps

This morning, making art at your breakfast table I felt enormously sad

How can I love him the way you do?

I have a strong need to love him like you do.. Do you?

Love leaving me alone…

Like I needed a mirror, I made a crying face in the yoghurt plate and dropped some tears from above

He asked me what it is on my plate?

“A crying lion”… (possible title of this song?!)

Confused about your valentine’s present: an origami horse flying on cutouts of your beautiful face. A troll horse as you instructed me.

Thank you. Thank she.

How to celebrate your love when you have already packed to go

Are you already gone?

Am I breaking your heart?

He will fix our goodbye dinner, a celebration of her love.

Or let me put it in the right order: he will fix a celebration dinner of your love, her goodbye dinner.

And I will make sure to bleed on your plate

Or let me put it as you lovingly instructed me: I’ll lay you dead above the sink, laminated and bleeding.

Leopard skin will mend your porous holes and please, let us not have it over being reasonable tonight.

Can you be with two bodies at the same moment? I guess so, he murmured

How many skins have you touched and who do you remember when you touch her?

Ah!

Breathless at the excesses of my memory.

Eh!

All those bodies I scratch and secrete on your skin

Hejdå

Nu försvinner jag och Lina Issa tar över. Hon låtsas inte vara jag men bär min plats, både fysiskt och psykiskt. Hon har min mobil, gmail, facebook och lägenhet. Vill ni hänga med mig får ni Lina Issa ist. Tänk på att hon har "försvunnit" från sin egen roll- bra om ni låter henne vara helt i min och inte frågar vart hon kommer ifrån utan låter henne vara i mitt ställe.

Åh skönt äntligen.


/Lifterskan

Gyllene Prag

Jag träffar henne utanför Gyllene Prag. Hon har gått ut för att spy. Jag sätter mig bakom henne och smygkikar ned för hennes urringning. Hon sitter med huvudet mellan knäna och jag visslar Kristina från Duvemåla och kysser hennes nacke. Sedan nattbussen hem till henne.

Man kan se Helsingör från hennes vardagsrum. Alla ljusen längst kusten och Kronborgs slott. Där brukar dom ibland ha bal och flickorna sitter barfota på stranden och plåstrar om sina blåsor. Pojkarna står bakom vallgraven och kissar. Vi sover på balkongen, det kan man göra på sommaren. På morgonen går vi ner till stranden och ligger bakom vassen. Myggorna och saltvattnet och sanden.

Lifterskan, tack för det fina du skrev, för dansen. Tack för att du förstår. I morgon ska jag på terapi hos Jens. Vi har inte träffats på ett tag för hans barn har varit sjuka. Jag ska berätta för honom om mina självmordstankar. Det kommer att bli bättre nu. Kanske kommer allt bli bättre. Erik

Lifterskan & Orkanen på Future Home

We are entering white water, nothing seems right. We don't know where we are, the water is green, no white.

Hey sweet thing!

What you up to these days? Still writing? Still in Stockholm?

I am no longer the son of moon and stars but snowy winter days. I am back in Montreal I was in an accident down in St. Maarten and medically flown back to Canada. The sail down the African coast was the most amazing and scary trip but sailing back across the Atlantic was a dream. I will be back in Sweden in April.

Big hugs and lots of love!

**

Sailor!

I’m longing for April. Still in Stockholm, still writing (you know I would die if I didn’t). In July I will go to Bergen for a writer's residence – it’s going to be fantastic to finally be free and just write.

So the first thing you do when you come back is call me, ok?
I envy your adventures.

Love, love, crazy love

**

Hey Hitchhiker,

Maybe we’ll write something together soon? I feel so alive and dead these days, a harsh dichotomy. I have lived the most incredible high of my life and now I have crashed hard into some dark cold hole. The distance between the two, though, is a trip.

It all seems like a fairytale now; one night fire filled the sky like morning light from burning meteors, one day in the middle of the ocean sand piled up on the boat from a sand storm born 1000 miles away, another time over a hundred whales gathered around the boat to play with me. Now I am a prisoner of medicine my hand forever changed, my boat abandoned in some tropical island, and my love cry dullened. But we must all crouch low sometimes to take giant leaps.

bissou

**

What has happened to your hand?
I am putting my verve on hold. On Friday an artist called Lina Issa will take over my life - my cell, computer, apartment and I will disappear.

I wish I could see whales and stars like you. But that is for the stupidly brave ones I guess.

Maybe I am one too, taking my threats roadtrippin’ with Hurricane down Devil's triangles. If I follow my heart I crash and if I follow my head, my mind will get jaded and my heart departe. It is all madness and all so clear.

Please come and visit me soon before I disappear for ever and bring me your stars and whales, I need them.

**

Well it’s my left hand. Maybe you remember him? I am sure he remembers you well! I really fucked it up.

Think it’s great that you’re switching lives for awhile, other people can be so boring and it’s nice to shake up things, knowing you Lina will have her hands full.

Clarity is the only path to take. There should never be a decision made in love it should be a foregone conclusion. You say "come and visit me soon before I disappear for ever", is that into seclusion, love or oblivion? And yes I will bring them all and more.

love, N

Döda författare

Prästen: Morsning!

Hur är läget?

Bra, lite stressigt på jobbet. sitter som vanligt och vet inte riktigt exakt vad som det är jag gör. durå?

Jag är dagen efter kladdig.

Huvva! jag stinker grillos!

Grill och kladd: Om vi var ett par var vi french hotdog

Eller en random korvkoiskgubbe?

Var på Peter Wahlbäcks cabaret igår.

Asså, va kul... eller?

Ja vi hade en privatshow i källaren efteråt fick tillgång till skafferiet jag var en topless tranbärsjosfontän

Hahaha "det verkade som en bra idé i stundens hetta"

Vaknade i Mosebackes fula piketröja
så hade jag ett morgonmöte på jobbet där jag föreslog en sleepover i stadsbiblioteket
De gillade idén. Du får komma.
Vi kan klä ut oss till döda författare och skrämma barnen.

Haha, låter som en fantastiskt idé.
Jag vill dock vara Raskolnikov
sitta likblek av ånger och bara supa klaring

Jag kan va JD Salinger - fortfarande lite varm
En gång, en natt hade jag nycklarna till Stadsbiblioteket.
det var spännande
vi gjorde det i mitten av Rotundan
i ekot

Tänk om någon tog din plats?

På fredag försvinner jag och konstnären Lina Issa tar över mitt liv. Hon kommer inte att låtsas vara jag men hon kommer bära min plats både fysiskt och psykiskt.

Från klockan 18 har hon min mobil, gmail, facebook och bor hos mig. Tänk på att om ni umgås med henne så har hon tagit min plats och därmed "försvunnit" från sin. Det vore alltså bra om ni låter henne vara helt i min roll och inte frågar en massa om projektet och vart hon kommer ifrån utan bara låter henne vara i mitt ställe.

/Lifterskan

Så tysta leken eh, miss mademoiselle inte svara? Alors, maintenant je vais aller traverser au votre apartment ce soir vare sig du vill eller inte. Bisous

Blixten

Love!

Hej, du jag har sån jävla ångest.

Vad hände i fredags?

Jag drog till Kåken och sen till Spyan. Sen kom snuten och tog mig.

Blev du arresterad?

Ja.

Åh fan.

Men sen på väg till polisbilen så frågade de hur jag mådde och jag sa: Ja jag är inte tillräckligt full för orka sitta på sextimmars och då sa de ”Nej, ursäkta det här är lite pinsamt men det tror inte vi heller.

Så du fick gå?

Ja, jag bara Okejhejrå! Sen minns jag inget mer. Jag vaknade hemma hos Judith på en madrass på golvet. Fan. Jag hatar mig själv.

Men det gick ju bra?

Ja, men jag minns ingenting. Jag vet inte varför jag låg på golvet.

Det är ingen fara. Det är sånt som händer. Jag vet inte hur många gånger jag bäddat åt dig på golvet. Och jag tyckte inte mindre om dig för det. Du gör så. Blir nostalgisk vid stereon och somnar.

Ja men va fan. Vad gör du?

Jag är ute och går. Jag var tvungen att handla frukost. Jag har inte varit ute på flera dagar.

Inte jag heller. Jag tänkte att jag skulle vänta tills det blev vår. Jag har slutat gå till affären. Idag åt jag potatisgratäng från 2007.

Samma läge här, idag hittade jag en cheeseburgare och vår gamla guldfisk Blixten i frysen.

Grandmaster Flash!

Du minns honom! Och kanske också kyssen som tog hans liv? Och han sista lines:

"I see her drunk ass coming through the door
if that girl sees me I will be no more
then my golden days are over
I pray with horseshoes and four-leaf clover
Please don’t kiss the goldfish
Please don’t kiss the goldf…"

Vilket melodram! Det har onekligen etsat sig fast i min själ för evigt. Och som med så många av de allra största så gick även han en alldeles för tidig död till mötes. Den stora skillnaden mellan honom och storheter som Notorious B.I.G. är att hans avskedsrap fortfarande framstår som det bästa han åstadkom. Han hade kunnat gå hur långt som helst.

Festen

Hon drömmer om honom. Att han läser vad hon skriver. Att han håller koll på henne så att hon inte gör illa sig själv igen. Det är mina drömmar också, säger han. Hon vaknar dyngsur med festen ekande i huvudet.

Lifterskan. Lifterskan.
Vi gör varandra illa. Sluta.
Jag kan inte gråta.
Säg inte till någon. Folk bara snackar.
Jag är ju faktiskt också här. Och vi skulle ju dricka whisky.
Jag borde inte, men jag vill ha dig.
Phf.
Vart är du i virrvarret?
Jack! Jack! Jag får kåtattack.
Din halvöppna mun och ditt våta skrev sjunger i mitt huvud.
Det skär i mitt hjärta när du är med honom. Jag vill ha dig.
Det är kontraproduktivt. Jag är fast.
Jag är så trött på det här.
Gå inte. Jag vill spruta i din mun.
Nu har jag suttit och tittat på dig så mycket att jag inte kan resa mig från bordet utan att peta ut någons öga.
Stå bara ut en liten stund till.
Tänk på hur du vill leva ditt liv. Vad som är viktigt.

Löften

Har du sett mina tabletter? Hon rör sig som en orkan genom den stökiga enrummaren. Hon letar i badrumskåpen, i fickorna på jackorna i hallen, hon river ut kvitton och nycklar och lappar som han plockar upp. Han läser dem aldrig, han vill inte veta vad de skriver till henne. Inatt fick hon ett sms på mobilen. Jag saknar dig, kom tillbaka. Hon sa att hon inte visste vem det var ifrån. Till slut hittar hon en karta med Oxascand bland trosorna i byrålådan. Det är ett piller kvar som hon sköljer ner med mjölk. Hon dricker direkt ur kartongen och mjölken rinner ner på halsen och kladdar sig på kragen.

Hon är inte där längre. Hon står i snön och hon vet plötsligt att han inte alls hade åkt tillbaka till henne. Han var i sitt föräldrahem och allting var bara en mardröm. Han var bara borta ett litet tag och nu är han tillbaka hos henne. Och han håller henne hårt, säger: Ska du redan gå?

Jag sa att du inte skulle höra av dig till mig innan du hade bestämt dig. Och du sa att du inte ville ha mig tillbaka. Aldrig någonsin, lovade du.

Jag vill inte bara ha dig som älskarinna.

Jag är ingen kuttrande duva.

Jag vet det. Jag är trött på det här nu. Jag vill vara med dig. Jag står inte ut längre.

Gapa stort. Spruta eld, säger Orkanen. If he liked it then he should have put a ring on it.

Du, kom nu. Hon är tillbaka i hallen och han står i dörren. Han har vit skjorta och grå kavaj och skosnören som ligger som vissna stjälkar mot parketten. Jag vågar inte gå ut, säger hon. Jo, kom nu. Han drar henne i armen. Det är som att solen går ner i hennes ögon, tänker han. Vad fan har de gjort med henne? Han tänker att ingen, ingen ska få göra henne illa igen. Och han ska ge tillbaka till henne allt det hon har gett till dem. Han lovar tyst att han ska hålla henne varje natt tills hon känner sig så vacker inuti som hon är när hon drömmer och ler. När hon säger någon annans namn men håller hans hand så hårt i sömnen.

Och där kommer du vinglandes uppför trappan

Judith, han hade gjort en sång till mig som han spelade på festen. – Till den gyllene duschen på födelsedagen, sa han.

Tyst roulette, rysk balett

Ryskan jobbar på strippklubb. Jag sitter på en soffa en bit ifrån henne, men jag ser ändå sorgen i ögonen. Hon ska till tingsrätten imorgon för att hon vill träffa sin dotter. Hon vill kunna sova utan att det gör ont i henne. Hon vill kunna titta sig i spegeln utan att må illa. I hennes enrumslägenhet ligger leksaker som ingen har lekt med och när hon vaknar måste hon pumpa brösten och hälla ut mjölken i vasken. Jag ger henne pengar och vi går in i sovrummet.

– Minns du mig?
– Nej, borde jag göra det?
– Vi träffades för ett par månader sedan. Du berättade om din dotter.
– Just det, hur är det med dig?
– Bra.
– Vill du att jag ska dansa för dig?
– Nej det behövs inte.
– Vad vill du då?
– Jag mår inte bra.
– Inte jag heller.

Malin jobbar på konditori. Jag går dit varje dag och dricker kaffe.
Hon säger alltid "Bonjour tristesse!" när jag kommer. Jag ler sådär familjärt och hon blir glad och jag sätter mig ner där jag alltid brukar sitta. Efter ett tag kommer hon till mig.
– Du verkar ensam. Har du inte någon att fika med?
– Jag är inte ensam, ibland är det skönt att vara ensam.
– Så allt är ok?
– Allt är ok.

Och jag tittar ut mot gatan. Ser snön och träden och människorna som ett sus. Jag måste förstå att jag inte kan gå runt och hata mig själv längre. Jag är också rädd, men jag låter i alla fall bli att försvara mig. Lifterskan, ibland är det bra att förlora kontrollen, det kan få oss att gå nya vägar. Se världen lite annorlunda. Jag har alltid varit ensam, ända sedan jag var barn och mina föräldrar låste in mig i källaren för att jag grät. Om jag hade kunnat så hade jag suttit bredvid dig och tagit dig i handen och sagt att du inte behöver vara rädd, att du har gett så mycket kärlek till så många människor att du aldrig behöver oroa dig för att blir ensam.

På dörrhandtaget till mitt sovrum hänger ett orange skärp. Jag vet att jag en dag kommer att må bättre. Men jag är rädd att skärpet hinner en natt före.

Erik.
Ta dina tabletter de där nätterna och släng alla skärp som inte kan gå sönder. Det är äckligt att hänga och dingla. Skriv med svart spritpenna på dörren: Get my swan costume ready och gå hem till ryskan och be henne dansa för dig. Spela sista takten mjukt för henne.

Riktiga ballerinor dör inte innan sista dansen. Och svanar har svagare nackar än man tror.

Det här är till dig:

Om jag inte kan vara en människa måste jag vara det näst bästa.

Lifterskan det regnar.
Och klockan klämtar på Krüger Strasse.

”Jag måste vara fri” säger du.
”Måste vara flytande.
Måste slita loss tyglarna
och dyrka upp handklovarna.
Jag kan inte vara en del av det hela.”

Jag parkerar min cykel på Green Street.

"Om jag inte kan vara en människa måste
jag vara det näst bästa."

Det växer nässlor bakom pissoaren.
Jag trivs inte på landsbygden.
Trivs inte i mitt eget skinn.
Och skräddaren i bäcken och höga tallar
och skogen full av blåmesar.
Jag är naiv och hungrig och jag har beslutsångest.

Utanför operan blir jag kär i en gatumusikant.
Hon från Ryssland med blonda ögonfransar
valentinoskjorta och läppstift.

Vi är i förorten och hon sitter på min balkong och rullar cigaretter.
Hon skrapar bort fläckar från sina trosor.
”Berätta inte det här för någon” säger hon.

Jag tänker att det här kanske räcker.
Att kärlek och hat bara är ett symptom.
Det kanske inte är på riktigt.
Längtan är bara ett symptom.

/Erik