eldfluga

stjärnskärvor i nattgräs
bondkattsfräs
eldfluga min glimma
min fylledimma
din nakenfot
smutsig av skorstenssot

Privat nummer

Det ringer på mobilen, privat nummer. Det är alltid Han då och hon svarar högt på bred norrländska:

”NÄMEN TJENA DÄR!!”
”Ja, hej. Det är Stellan Skarsgård.”
”Jaha. eeehh. hej.”

din nattskörd av sloknande rosor

Natten fyller hennes daggkåpor med månmjölk
frostar rosorna du aldrig plockade

det är försent
din nattskörd av sloknande rosor

bakom hennes gardiner står dina ord
arvet av
era slag

sitter som ärr över bröstet
ett minne av en sensommardag
aningar av höst

hans händer
hans händer
sitter som ärr över hennes bröst

hans jakt efter sloknande rosor
och du var inte där

Mälarkyssar

När hon var liten var hon kär i Martin i fem år. Han började hennes klass första året i mellanstadiet och han spelade gitarr som en Gud. Hon spelade också gitarr och när klassen ordnade konserter satt de i ett hörn på scenen med deras vinylsträngade Gibson. Han blekte håret med klorin och hon klippte upp hål i alla hennes jeans. Han brukade ringa henne och spela Polly och Bleach med Nirvana, men han var kär i en annan tjej. Det enda hon fick var kyssar på en brygga en sommar, när Jonas satt bredvid. Hon kysste Jonas också och Mälaren var grön av avund.
– Jag tror jag är kåt, sa Martin och de turades om att kyssa henne.
Sedan gick de tillbaka till tältet där Anni väntade med ölen de stulit på ICA Barken.
Den natten somnade hon leende mellan Martin och Jonas, de hade varsin hand på varsitt bröst.

Nevermind

Inatt drömde hon att hon var i NY, hon bodde i Brooklyn och träffade den första killen hon låg med. Staffan hette han och han var 1.80 lång och hade brunt lockigt hår. De var ihop en vecka i sjuan och han gav henne skulden efter två dagar medan hans lillasyster tittade på genom nyckelhålet. De lyssnade på Nirvana samtidigt - Daddy's little girl ain't a girl no more - båda hade uppsparkade Getta Grips och Championtröja och hon fick hans Nevermind-skiva.

De gick i samma skola, i rökrutan frågade Sandra om de knullat och de sa ja och kysstes. När Staffan gått frågade Sandra om han hade stor kuk och hon sa ja fast hon inte visste. Så fick hon en mascara som Sandra snattat och Sandra följde med henne hem efter skolan. När hon var på toa rotade Sandra i hennes papperskorg och hittade en kondom. Det var en Mamba och den var tom och Sandra skrattade så hon grät. Så sa hon att Staffan luktade svett och Lifterskan ringde och gjorde slut. Han sa att hon skulle ge Nevermind till Anni istället och hon sa okej och grät när Sandra åkt hem.

I drömmen var han hennes igen och de släckte alla Brooklyns gatlyktor med deras Getta Grips.

Hon stjäl av Kurt Cobain II (hon gav aldrig bort skivan)

Jag är så lycklig för idag
fann jag min enda vän
Jag är så ful men
det gör ingenting
för det är hon med

Vi har krossat våra speglar
Söndag morgon är allting nu
och jag är inte rädd
tänder mina ljus i förvirring
För jag har träffat Gud –Oh Yeah

Jag är så ensam men
det gör ingenting
för jag har tömt mitt huvud
jag är inte ledsen
och kanske är det mitt eget fel

jag längtar, kan inte vänta längre
och jag bryr mig inte
jag är så kåt men
det gör ingenting
för jag vill dig bara väl –Oh Yeah

Jag tycker om det – Jag kommer inte detonera
Jag saknar det – Jag kommer inte explodera
Jag älskar dig – Jag kommer inte brisera
Jag hatar dig – Jag kommer inte krevera

kanske skulle jag resa mig från henne först

för det var inte jag
jag har inte kommit över henne
– Låt mig klippa dina vingar –
låt mig åka
skär dig själv
jag behöver hjälp
rör vid mig själv
– Jag har rep –
det vet du
jag lovar dig
jag har varit sann
låt mig åka
skär dig själv
– Jag behöver hjälp –
rör vid dig själv

hon ber mig att binda loss henne först
hon säger att hennes rygg värker
och hon är lika uttråkad som jag

Jag stjäl av Kurt Cobain I

Han älskar henne mer än hon någonsin kommer att få veta
Hon älskar honom mer än hon någonsin kommer att få veta

--- Har cigaretterna nära sitt hjärta
--- Har hans fotografi nära sitt hjärta
--- Har ensamheten nära sitt hjärta

Dina ögon… sa magistern

Han är den
som tycker om hennes vackra visor
och han tycker om att sjunga med
och han tycker om att skjuta sina vapen
men han vet inte vad det betyder
han vet inte vad det betyder
när hon sjunger

kom blöt av regn, blekt av solsken
gör spår i mitt rum med dina smutsiga steg

Herr Bengtsson och Maria Lingelplingel

Är du på redaktionen? kan jag komma och kopiera dikter till ordvapen?

Jag är på väg till Västerås, men Poeten är där så det är bara att gå dit.

Perfekt. Då går jag dit snart. Ha det bra i den där stan. Min låtsaskompis kom därifrån. Kram!

: - ) Min hette Herr Bengtsson.

Ha ha. Min hette Maria Lingelplingel.

Var hon nyckelpiga?

Nej, hon smög utanför fönstren och tittade in. Och så bröt hon bitar av den stora kaktusen i vardagsrummet fast man inte fick.

–

Var är min sång, fågel
och vart är mitt hjärtas slag

De tog tåget söderut
men de kommer tillbaka

Vad händer med hjärtat då
vad händer med förälskelsen

Den har redan flytt till hjärttrakter
där den stannar i mörkret och ser på

Vill den att jag ska komma dit

Ja

När reser jag

Du är redan där
känner du inte
hör du inte
han är här nu

Någonting som får dig att skratta

Det är som att hon inte sett dig förrän ni kommer ut på gatan. Då ser hon hur du tittar på henne.
Odenplan, nystädat av solsken. Dina armar runt henne. Hon säger någonting som får dig att skratta. Någonting om att det var extra bra för att du är magister. Ni pratar om att ni borde ta bilen bort från Stockholm. Ut på landet och skriva poesi en helg. Det låter inte pretentiöst när du säger det. Jag ska skriva svar i dina dikter, säger hon till dig. Hon har fått tre stycken nu. Den sista ligger oöppnad i hennes ficka, den ska hon spara tills hon sitter på tåget hem till Snöstaden.

Ni hann inte ens dricka kaffe på morgonen. Varje sekund utanför sängen kändes som slöseri med tid. Hon lyssnade på Velvet Underground när du gick ner i tunnelbanan. Och hon hade solskenet ända in, längst in.

om de aldrig aldrig säger det (första svaret på hans dikter)

Det gör ingenting
Ingenting
att det är hemligt
det blir vackrare
om det inte blir
som natten
mer än så som
hon
det är
du
och var
er
er
natt

Det gör ingenting
Ingenting
om ni aldrig
aldrig
säger det
som morgonen
till varann
är det ni
som ni drömmer
om som
om
känslan
att få
säga

Det gör ingenting
om ni inte vill
hon vill
det som ni vill
hon vill
för det gör henne
hon vill
lycklig
hon vill
ändå

Att du tänkte på hennes mun (andra svaret på hans dikter)

Och hon sa
någonting
om hennes ögon
att stjärnorna var
under dem var
nära kylan

hon ville känna din hand
så hon räckte fram en cigarett
hon tänkte
Håll om mig då
men hon sa ingenting
Rör vid mig då
intill nära

Och du sa
att du ville dansa
under äppelträden medan sommaren dog
Du sa aldrig
hemligheten om
erat vemods saliga självstyre
att du tänkte på hennes mun
saker hon sa

Du väckte henne aldrig
men du tittade på
där hon låg fläckad av solkatter
där hon låg fläckad

fönstret var öppet
och ja,
hon hörde fågeln
hon hörde feberfågeln
hon har hört
den är inte hennes
inte någons
fågeln som pickar och pickar
på fönsterblecket –

Var är hennes hjärtas slag

Var är hennes sång, fågel
var är hennes hjärtas slag

De tog tåget söderut
men de kommer tillbaka

Vad händer med hjärtat då
vad händer med förälskelsen

Den har redan flytt till hjärttrakter
där den stannar i mörkret och ser på

Vill den att hon ska komma dit

Ja

När reser hon?

Hon är redan där
känner hon inte
hör hon inte
han är här nu

Magistern

Idag är hon själv på redaktionen. Detta innebär Black Sabbath på högsta volym och en flaska rödtjut till middag. Snart kommer Magistern, hon undrar lite om han kommer klättra upp för stupröret och komma in genom hennes fönster. Hursom har hon korkat upp flaskan som de ska tömma och sedan bär det av till Max Ernst på Moderna för gratisvarianten.

Guld eller heroin

Hallå
Du var i en väldigt konstig dröm jag hade i morse, först var det nästan en skräckfilm men sen blev det ett mysterium där vi båda försökte bryta oss in på samma ställe, jag för att få tag på guld eller heroin eller nåt, du ville ha tag på röka sen satte vi oss i en lada och rökte. Sen väckte min dotter mig. Hursomhelst var det trevligt att ses i drömmen.
Ha det fint! Jag har väl sagt till om lördag men kan göra det igen.
/Johnny

Runt skogen kretsar fåglar

När hon hade skurit upp handskarna, fann jag
att det var hon som hade slaktat svanarna

Där stod hon i sin finaste fjäderdräkt och skrek Fågelmord

Fågelmord!
Fågelmord!
Fågelmord!
Fågelmord!
Fågelmord!
Fågelmord!
Fågelmord!
Fågelmord!

Där låg hennes andedräkt tät över bergen

hon följer efter. hon får plats i dina fotspår.

hennes vardagspoesi är fattig full av klyschor om Dig och mig
sönderrökt
sönder
krökt

Om man råkar hugga av sig fingret

− Om man råkar hugga av sig fingret ska man stoppa det i munnen, då växer det fast igen.
− I munnen?
− På handen.
− Men har man det tillräckligt länge i munnen kanske det växer fast där.
− Mm.
− Och alla skulle säga. Ja, hon är trevlig och så, men lite petig i maten.

När hon kapade fingret i en hiss på Kungsholmen.

Solstickor

Minns du när ni var små,
hittade fimpar i lekparken
snodde solstickor och tände på

så hela skogen brann

du och Maria började gråta
och hon skrattade så hon kissade på sig

minns du när ni sov över,
i husvagnen på garageuppfarten
den där dagen hon hittade en fyrklöver

och ni drack farsans sprit

ni kysstes för första gången
och dina bröst var stora som hennes myggbett

minns du Björnes magasin
Eva, som var världens snällaste
hennes mammas smyckeskrin

fullt av vassa nålar

ni var lika kära i Johan Larsson
och lekte våldtäkt i lekstugan

minns du skatten i skogen
fylld av hemlisar och hennes storebrors snus
den kanske ligger kvar än

där under björken

i barndomsrus

med minnesbilder av ett naket träd en gnistrande svart himmel

Ni är där i toppen någonstans.

Nattstycken

De satt i en upplyst trädkrona i hennes chefredaktörs trädgård. De satt säkert där i mer än en timme och tittade på stjärnorna och hoppades att inte grenarna skulle gå av. Tills hennes chef ropade:
- Ni måste komma ner nu. Er taxi är här.
Sedan en taxiresa med tusen låtar in till stan, lämna de andra vid slussen, köpa folköl och cigaretter och fortsätta hem till henne.

Hon minns inte riktigt vad de pratade om, bara att de inte ville gå och lägga sig och att det alltid fanns en sång till att spela. Hon tror de dansade också och hon vet att grannfrun på andra våningen blev förbannad.

När hon vaknade hade han lämnat en lapp i köket. Sedan vid lunch kom Han hem och hon var fortfarande kvar i ruset. Somnade om och sov hela dagen tills hon vaknade på natten i feberdrömmar.

Så vardag, jobba, poesi och viktiga papper, och möte på Dramaten.

Fredagskvällen på Frejgatan inleddes med isterband, dillstuvad potatis och folköl, sedan skjutsade han henne på pakethållaren till Grönan, och hon hade toppluva och sockervadd i huvudet och hans hand innanför koftan när Håkan sjöng. De fortsatte med några öl på Arsenalen i Gamla stan på väg till gamla Ugglan och Martin Stensjös fina texter:
Grönt gräs, rött ljus, var är mitt hus.

På lördagen åkte de till Ropsten och handlade några kilo LP-skivor på Myrorna. Han spelar dem nu. Moon Martyn, Barbara Streisand, Debussy, Ravel, Cornelis, Eldkvarn och hon kontrar med blandbanden hon hittade i bokhyllan: Konstgjord Järnlunga, Samma jävla skivor varje dag och Från Johnny Boy med kärlek.

Debussys nattstycke och hans tobaksrök smyger in till henne i köket nu och hon längtar tills den här puffiga åttitalsklänningen med blå, rosa och gula rosor ligger slängd på golvet.

På väg till jobbet

Varje morgon sjunger han för henne
mannen på tunnelbanan
ibland säljer hon honom ett leende
ibland, som idag
stirrar hon ner i marken som alla andra
Nästan aldrig får han hennes pengar

Hon önskar att hon var mannen i kostym som stannade och sjöng acappella
Hon önskar att hon var hans gitarrfodral fullt av mynt och sedlar och tacksåmycket
Hon önskar att hon såg honom

Sedan förbi uteliggarnas kartongkvartér, duvnästen
där de suger fyr i fimpar till frukost
Det börjar bli kallt nu
flaskan värmer inte fingrarna

Hon öppnar dörren till kontoret
händerna på elementet
En alldeles tyst
sångfågel

Alba, kom hem

Alba sitter i gungan. Hon säger att hon inte kan gå hem.
Hon säger
Far är hemma.
Lifterskan räcker henne en cigarett
hon är fortfarande rädd för att tända tändstickor
Alba röker, barnsligt djupa bloss.
hostar inte.
Hon fäster cigaretten i mungipan och lutar sig bakåt
så att hennes hår släpar i sanden
hennes små händer, hårt runt kedjorna
Mera fart, tjuter hon och jag knuffar henne
högre och högre
Hon har nakna fötter. Rosa nagellack och en gnuggis på armen.
Sprucken solgul fjäril
Hon har inga fräknar
Lifterskan har flera hundra och gungar Alba


Så äntligen fylls skogen bakom henne av hundar

For my heart beat

Call my name
tell me I am not to blame
for my heart beat
so hard
so

I don’t want to be alone
Tennessee blue stone
with my heart beat
so hard
so

These drunken nights
fire flies’ fights
you’re my heart beat
so hard
so

Staying asleep
bellflowers weep
for our heart beat
so hard
so hard

Du får aldrig försvinna pappa, inte du också

Ibland är hon så rädd att hennes pappa ska dö att hon inte kan somna. Hon lyssnar inte när han ringer och berättar att han varit hos doktorn.

Hon minns hur hon höll sin pappa där på golvet i köket när mamman dog. Hon har aldrig sett honom så liten. De satt på golvet för de kunde inte stå och hon höll sin pappa när han ropade på henne.

Hon tänker ofta på när det bara var hon och hennes pappa kvar hemma. När hon gjorde de godaste mackorna till honom som de åt framför teven i vardagsrummet. De tittade på Aktuellt och Rapport och till och med hundarna var i himlen. Ibland satt de i hennes rum, ibland somnade hon med huvudet på hans mage.

Så blev pappan kär. Hon låtsades att det inte gjorde någonting för hon ville så gärna att han skulle vara lycklig. Så reste hon utomlands för att låtsas att allt var som vanligt. När hon kom hem gjorde den nya kvinnan goda mackor åt pappan istället och han sa att han skulle sälja villan och hon fick packa ihop sina saker och flytta till sin syster. De tömde mammans garderob och allt var för stort fastän hon nästan var vuxen. Hon sparade bara några koftor som luktade som hennes mamma.

Kanske har pappan några brev han och mamman skrev när de blev kära. Kan du inte skicka dem till mig? För jag hann aldrig riktigt lära känna henne. Och koftorna luktar källare nu och mammas skratt finns bara kvar runt mina ögon.

Du får hämta mig med motorcykeln snart pappa. Så kan vi åka till en fin sjö och sedan kan du sova över. Kanske kan jag göra de godaste mackorna igen och somna på din mage.

Förklädet på

Hon ska bjuda tre fullvuxna män från Norrland på middag ikväll. Porterstek, kokt potatis.
Sedan ska hon ta fram verktygslådan hon fått av sin pappa och de ska laga hennes LP-spelare, lampan på toa.

Hon ska ha förkläde och dofta äppelpaj, vaniljglass
och spela Mississippi John Hurt så hela huset vaknar

Det kan aldrig göra så ont på svenska som det kan på finska

Det bjuds på surströmming och sprit. Mannen bredvid henne säger på finlandssvenska:
”Det är som om jag alltid måste försätta mig i något jävla armod.”
Sedan lär han henne svära på finska. Mutta helvettin sattana kirrvellä.
”Det kan aldrig göra så ont på svenska som det kan på finska”, säger han. ”Och det kan aldrig gå så illa på svenska som det kan på finska.”
Bakom dem spelar björkarna i svartvattnet.
Så lutar han sig framåt, mot henne. ”Det sista min far sa på dödsbädden var att han önskade att jag fick ta över hans smärta. Han var en elak jävel, far.”