du och du och du

vintern vinner aldrig över dig

Lifterskan & Orkanen inviger hippiesommaren med:

Orkanen,
Du sjunger kanon med kråkorna. Blandar groggen i munnen, skrattar så det sprutar skum. Och folk omkring dig bara suckar men det ser du inte ens. För det är du och dina drömmar och du är ditt eget tidsfördriv. Jag tänker att det är sommar när jag är med dig. Du säger att du är för stor nu för att gråta, att någon täppte till kanalen när du var sjutton. "Om du vill hålla om mig får du vänta ett tag. Men jag sitter kvar här hos dig tills det är dags." Och du ber mig att stanna tills du somnar och drömmer om just det här.
Du kan alla kråksånger utantill, byter hatt med tjackisarna på stan. Kan inte gå, bara cirklar. För långa ben. För lite litet. För mycket liv i bröstet för den här världen. "Släpp ut djuren ur mitt bröst" säger du. "Och mig ur deras hungriga hjärtan." En liten sten med glasklara vingar.
Mitt hjärta instängt inuti.
Om dig.
Omkring dig.

Du säger:
När barnet i mig sover finns jag inte mer.

Ur dagboken från öde-ön:

Jag vaknade av tärnorna. De flög över vattnet, så nära att vingspetsarna slog mot ytan. Jag satte mig upp och kisade mot solen som reste sig ur sin spegel. En tidig segelbåt drog streck över blänket. Jag tog en överbliven vedbit och petade i eldstaden. Det glödde fortfarande under askan. Han rörde på sig, mumlade någonting om att det är alldeles för tidigt ännu, drog ner mig på rygg igen. Yllefilten vi sovit under var fuktig av natten, det kom rök ur hans mun när han andades. Jag huttrade och han tryckte mig intill sig. Så sa han: ”Vill du vara min tjej?”

”Ja.”

”Modigt. Jag tänkte först att det var banalt att fråga, att kalla det här som du och jag har för någonting alls. Men jag vill vara tillsammans med dig.”

Han hade hört något på radion sa han sedan, som han tyckte handlade om mig. Om någon som såg ut som att hon alltid klädde på sig i motvind, kammade sig med fingrarna och aldrig skulle få igen den sömn hon förlorat.

Vi hade vattnet som slår mot stranden. Och tovor av torr tång. Och vassen som lutar sig över krossade snäckskal. Och svartmyran som kryper över texten. Här var jag och han som tar med sig solen och strimlar den till stjärnor som sticker hål i den mörkaste dröm.

Jag satt i Vanadisparken igår med en kvinna. Hon slevade i sig sushi som gröt, ändå liksom krympte hon där hon satt bredvid mig. Till en liten köttbulle, en frikadell med den där fåniga frisyren som hon alltid envisas med att kamma till. När jag ätit sa jag ”Tack för lunchen. Nu måste jag gå.” Hon räckte fram pappret och jag skrev under utan att läsa, jag tittade inte på henne en enda gång. Så reste jag mig och gick ner för backen, korsade rödljuset, svängde in på Sveavägen och ringde honom.
”Hej hjärtat.”
”Hej, jag har fått kicken. Kan jag komma ut till dig?”
”Ta pendeln till Södertälje hamn och så buss 702. Jag hämtar upp dig på hållplatsen i Hälleby.”

Jag tog pendeln från Centralen, vagnen luktade fränt som koskit. Jag tittade ut genom rutan och gömde ögonen med handen. Tanten mittemot glodde nyfiket, undrade väl vad som hänt. I Södertälje hamn var det jag och en tjej med svart långt hår som gick av. Hon pekade vart busshållplatsen låg.

Jag satt längst fram, såg honom på långt håll. Han satt vid vägkanten i gräset och pillade med någonting, en nyrullad cigarett. När han såg bussen komma reste han sig och borstade vägdammet av snickarbyxorna. Höll ut armarna och höll om mig så hårt att jag lyfte från marken. Pussade upp tårarna ur ögonvrån och gav mig en ljummen folköl han hade haft nedtryckt i byxlinningen. Så körde vi ut till gården där de timrade. ”Stefan heter jag. Välkommen hit!” sa en man och räckte fram en tatuerad arm, plirade. Gården var ett pussel av timmerstockar. Jag satte mig i ett stenröse och tittade på när de arbetade.

Han hämtade en stor stock som han bar över axeln när han klättrade upp på stegen som stod lutad mot det halvfärdiga huset. Hans hår liksom yrde runt huvudet, nacken röd av solen, snickarbyxorna uppkavlade över anklarna. Snickararmar. Runt blommade lind och björk. Vitsippor, gullvivor och styvmorsviol. Ormbunkarna krullade sakta upp sig mot eftermiddagssolen.

Här är det så som vi skrev Orkanen. Här är solen raps och natten vråkar.

När de var färdiga körde han ut mig här till ön och sedan genom skogen ut till udden där solen gick ner till vänster och nu upp till höger och nu har han lämnat mig här. Här där det knäpper i tallarna och citronfjärilarna virvlar över barren och sanden. Här ska jag leva Robinson nu, gå barbröstad och barfota och samla slipat glas i fickorna på hans gamla utsvängda jeans från Gul&Blå.

Det finns inget liv som är tyst, det finns inget liv som står stilla.

Vi flyttade till den här kohagen, och där, på kullen sitter han, min halvarabiske prins och grillar korv.
Allt var frid och fröjd.

Men så flörtade han lite med en av kossorna...

Vi anade ingenting av vad som skulle hända..

och vi drack...

och drack...

och elda.

Vi sov under bar himmel och vaknade i solen, låg och drog oss. Men så plötsligt: "Kristina, titta vilka som är här..."

Det var kossans tjejkompisar.

Ett helt tonårsgäng av tjejkor.

De slickade på min kille.

och på andra ställen

Jag fick en blöt med.

Han ville inte va oartig.

och hon var ung och nyfiken

...

Sedan blev det mayham.

Den här proceduren upprepades i 10 minuter: Kossan slickade på grillgallret...

blundade hårt

slickade två gånger i vardera näsborre

gjorde konstig min

dreglade lite

konstig min

slicka på gallret

konstig min

Det räckte tydligen inte med cigg.

Vi byggde en hemmabio inatt

19:30

Prästen is online.

hej

hej vad gör du?

jag ska bara slänga i mig den här maten, sen ska jag på fest i den där sexrummaren på götgatan

vad är det för fest?
eller, jag ska nog hålla mig i skinnet

en tjej som har 30-års feke, känner henne inte alls.. men blev bjuden av nån anledning. en massa kompisar ska dit så det blir nog bra
man var tvungen att OSA, väldigt töntigt för en hemmafest

kul

ja, det ska va lite band å grejs

Jag ska be mina killar osa.

FE bland annat
haha

Jag ska skicka ut ett massutskick med inbjudningar

hehe

"Välkommen hem till mig 24 TIMMAR OM DYGNET. Dörren är öppen. Jag bjuder på tilltugg. OSA till katastina@hotmail.com"

en kompis fejjanstatus i vintras: "den som kommer med en vegetariana till mig får en avsugning. obs! först till kvarn"

haha

undrar hur glad hennes kille blev av det
asså, det kan betyda att jag dyker upp hos dig natt och frågar om du lever eller är död och om jag isf kan knulla dig ändå

haha

kommer inte kunna prata med ens en kompis av motsatta könet när jag går på fest
alla kommer se hur det lyser typ Bob i Twin Peaks i ögonen på mig
ond varg

jag hade ju bara två svarta hål i huvudet igår
som sög in allt i sin väg – avgasrör

fan jag sitter å försöker fylla huvudet me grejs...t ex musik så att jag INTE behöver komma som nån spotify/soulseek-idiot på festen i natt och "bara vilja spela en låt"
skickade jag det här sinnessjuka till dig? http://www.blocket.se/stockholm/Tvillingar_soker_lgh_omgaende_27133555.htm?ca=11&w=1

hahaha

asså....eh http://www.facebook.com/photo.php?pid=4499645&id=705271206#!/photo.php?pid=246738&id=100000489571317
samma tjej

hahaha
jävla tvillingar

förbannelse
den ena har ju öppet förhållande ifs
men i dunno... om det är något jag kommer satsa på!

med den här killen http://www.facebook.com/profile.php?id=555723040

ja hahaha

he likes nipple
http://www.facebook.com/profile.php?id=1124619124 mamman är med i gruppen "Jag älskar min dotter" undrar vem av dem det är.

fan va de där tvillingarna måste ha kostat pengar
är det kanske kollekt från jönköpings kyrkor som betalat de där fyra brösten?

ja det är det
”Asså fyra år tog det för dom snåla jävlarna.”

haha
well well, nu ska jag dra till första stoppet på den här hadesvandringen
till en kompis å hälla i mig vin å förhoppningsvis andra saker å sen frottera mig bland hipsters å modebloggerskor (betalda!) å modeller å knarkare å fan å hans jävla moster... under hur länge jag står ut!!

21:04
Prästen is offline.

Ikväll visar jag min fotoutställning:

Det blir en sommar av Orkaner

på Sture biblioteks 1-årsjubileum

Dessutom uppläsningar av Sara Mannheimer och Martina Lowden.

Kl. 18.30

T-bana Östermalmstorg
Uppgång Birger Jarlsgatan
Biblioteket ligger strax efter spärrarna.

Välkomna!

Utställningen pågår en vecka, för er som missade gårdagen.

19:25
Prästen is offline.

19:25

Prästen is online.
tjena, är du peppad på uppläsningen eller?

ja det ska bli kul! det blir typ vid tolv.

fan, topp! jag ska ta det lugnare än...ja, vad finns det som är riktigt, riktigt lugnt?
jag va på Café Opera, Riche å en massa skit igår

biologifröknar som samlar på gråsten
jag va ute och åkte bil med S och hans ungar
tjyvåkte genom stan och gjorde svarta streck vid varje rödljus

fint

de tjöt

ja, det är nåt väldigt lugnt! kan även tänka mig fester hos unga örnar

jag hade en sån fröken. jag minns inte ens hur hon såg ut liksom bara som en gröt

hon var så jävla lugn! utseendet fanns inte

nej det gjorde nog inte det
tänk så kommer vi aldrig träffas igen för att vårt supande är så i otakt?

ja det är faktiskt en realitet som vi borde begrunda

boka 12 juni

vad sägs om 22 maj?

tatuera in Kristina 12 juni

lätt, gör det med en kökskniv + aska nu

tatuera in Kristina 12 juni på kuken med ett brännjärn

lätt, gör det nu med en gitarrsträng + tändare

bra fan va fint. det är det finaste som någon gjort för mig
om du var här skulle jag blåsa

nu får jag öppna fönstret så det blir korsdrag istället
också lätt erotiskt på sitt sätt

korsdrag är så jävla skönt

det är ju det man går igång på
fetischen: en hipster i korsdrag

jag ska flytta in i ett lusthus och panga ALLA rutor

växthus kan också funka...fast nä, det blir mer korsdrag om man har nån sorts väggar kanske
en kyrka

det är därför jesus tittar så sorgset ner på kuken
för att han fattar att det är helt kört, inte ens korsdrag ur krossade kyrkfönster hjälper

för att han inte hann tatuera in ditt namn? nu är jag rädd för att du börjar tappa det

jag får storhetsvansinne när jag dricker bourbon

ja, man får ju det. jag skulle kanske behöva lite virre i mig, ja fan INTE idag

men huvudsaken är att Gud har mitt namn tatuerat på kuken

hehe jag skulle bli ett monster om jag drack idag, va ute i förrgår mä. fast monster kan va helt okey! jag drog hem två tjejer i förrgår, visade sig att de bara var tända på varandra. jag låg tryckt mot väggen medan de höll på å tafsa på varandra. ibland fick jag en hand ner i mina kallingar, men det va dött lopp! jag kände mig så nedvärderad att jag inte ens VILLE va mä

usch
vilket jävla lur
du borde hällt vatten på dem

den ena jävla flatan bodde ju bara fem minuter från mig, vid sju på morronen gick hon hem. klockan tio gick den andra flatan upp för att börja buda på mac-auktion på tradera. fan va hon härjade, jag fick inte somna om!

fast jag brukade ju dra hem killar och sedan bara vända mig om och somna innan de fått något över huvud taget - utan ens den endaste flatan att skylla på. Jag ville bara att de skulle supa med mig och att jag fick spela mina skivor och sedan någon som höll sängen varm, det är så jävla kallt här på vintern.

jag vet ifs inte om jag ens i mitt tillstånd hade VELAT vara med nån av dom
men jag förstår... det finns nåt fint med det också
jag sov hos en gammal KK lr va man ska säga i natt utan att vi gjorde nånting

men..jag hade nog inte velat va me dom för jag är ju fan 100% inne på HIPSTERS det är min fetischism

jag sov ju hos han författaren men det var fan creepy

ja, huuu
va han på å talla?

ja hm jag hade ju lånat sov t-shirt men jag tänkte inte på att jag hade sådana porriga spetstrosor där man ser allt – som jag upptäckte att jag låg och fläkte ut där på morgonen.

brudar med sina jävla sov t-shirts!!! jag blir galen
"kan jag låna en tröja att sova i?"
varför!

haha

tror ni att livet är ett jävla pjamas-party!?
SOV I KLÄDERNA NI HAR PÅ ER!!

det är kyskhetsbältet
det påstådda

men ändå inte, ni inkläder ju er i mannens dräkt
VARFÖR!

jag ska tänka på det ikväll
svarar imorgon

du står ju fan på scenen! fatta makten i att ha en mick och kunna fråga publiken! varför!! VARFÖR SOVTRÖJA!!

haha

åh, ledan av att ha varit jättefull utan mat i magen och sedan den tröga dagen där på...asså inte trög som i trögmagad

nej asmagad avmagrad
avlagrad
jag har snusat den här snusen jag vet inte hur många gånger nu.

Min mun är ett spritstinkande snigelbo.

jag rullade precis en cigg av tobak jag köpte i oktober 2009
i Zagreb!

ja just det jag har ett litet frö i min plånbok som jag ska så

roligt me pundaren och din utslängning

jävla tjackis alltså

vilket, vad? ett stig larsson-frö?

nej ett som jag hittade i bilen

svtplay-livet ikväll asså. jag måste för allt i världen hålla mig från att åka till galleri Detroit och ragga på hipsters
det kommer inte va en bra idé

Vad är det med hipsterserna?
de blir tokiga i dej va?

jag hoppas det! jag blir iaf tokig i dom
fast det har blivit lite mellan mig och Johan som det var efter andra världskriget, man måste sätta sig ner och dela upp världen. "Ok, det där är dina och det där är mina hipsters"

vilka får han?

han försöker ju FAN STJÄLA MINA HIPSTERS!!
han har redan snott polackerna!!
den jäveln!

son of a bitch
jag måste fylla på fylla i mina konturer

men ja, det är väl hältahälta en snuskgubbe-grej att de är typ 23 år och ööh...glada...och med glad menar jag nåt annat
och resten att det bara är så jävla kul att hänga med tjejer!
så länge ni inte kommer me det där jävla "har du en sov t-shirt?"

du får komma på ett bra svar
eller börja ge dem riktigt fula tshirts
eller klipp hål för pattarna

ja hahaha! fan nu kom jag på en sjuk sak...Ivana(som Johan oxå snott förresten) hon hade ju en skjorta bredvid sängen som hon torkade av sig med efter att vi knullat. sen brukade hon gå runt med den knuten runt huvudet

trofé-turbanen!

ja men typ

det var märkligt sist du var här

ja jag ville ju att du skulle slänga dig över mig efter typ fem minuter hos dig

jag vet inte varför vi skulle vara så nyktra
det var som självplågeri
jag blev asblyg

haha jag med!

det gör vi INTE om

men jag planerade ju just då att sluta supa för alltid, vilket va typ det sämsta beslutet nånsin

det kan du väl göra sen när du har något annat du vill göra hellre

men det är märkligt, som det var då. att det bara räcker med att jag.. åsså vill jag liksom...åsså ser jag liksom att... åsså ja

istället för att lämna ut sig själv till tomrummet

ja, lr hur

fast du vill inte se mig nu
jag har trosor och SOV T-SHIRT
lite trasig iofs
men inte på de rätta ställena

men när jag vaknade...när var det nu igen? och var liksom kvar i drömmen när jag första gången.. jag var nog lite full fortfarande när jag skrev till dig
två timmar senare började jag starkt ifrågasätta om det är nåt som man eg skriver till nån som har kille.

t-shirt och trosor är helt OK bara det inte är så att du, om du sen sov över hos nån, bad om att få byta ut den till en SOV T-SHIRT!!

jag ska be om en sov-byxa nästa gång jag sover med en kille

sov-jeans. jätteskönt
"du kan få talla lite pattarna, men "det andra" låter du bli.

Jag kommer vara omöjlig att ha och göra med ikväll, känner redan nu att mina pupiller är stora som dankar.

du får hjälpa dig själv till salvelse!

ja, vi hörs
det får väl bli en sån kväll då
sån jävlig
nu ska jag ta en sup

skål!

skål!

ah
jag fick hälla spriten på sovtröjan och tända på
men det funkade inte heller
den brinner inte visade det sig
ett mirakel

När vi var små. Och hopprepen var ringlande ormar i gräset. Stenarna kunde när som helst slå mot kinden som skratten. Jag knep ihop munnen när jag gick genom skogen hem från skolan. Vi kan väl åka dit S? Vi kan väl åka dit du och jag och du kan gå med mig genom där. Ingen kommer ens försöka dra ner byxorna på mig för att få se håret. Eller nypa mina myggbett till bröst tills de blånar.

Hopprepsormarna ligger stilla i gräset – de är snokar nu hugger inte längre. Har ömsat rosa och turkosa plastflagor över gräsmattan. Gnisslar, viner inte mer. Gnisslar som snurrgungan där jag satt, i traktorhjulet medan pojkarna snurrade mig runt runt tills jag kräktes i hålet och på nya sommarskorna. De hade gröna skosnören! Och rosa spya på det vita tyget. Skratten som kattpissandbollar. In i munnen med spyan. Sandknaster i munnen. Rosa sandknaster och kattguld.

Jag visste hemligheten vart det kom ifrån. Jag hade hittat stenen och skatten. En stor glittrande sten gömd bakom nässlorna vid cykelbanan. Jag ska visa dig.

Min cykel. Grön såklart. Fem växlar. Jag satte pappkartong mot ekrarna så det smattrade. Papapapapapapapa här kommer jag! Håret trasslades i vinden. Knogarna spände sig vita över styret. Någon skulle bli kär i mig.
Han säger: ”Det var ingen som blev kär i mig heller förrän jag lärde mig att vara mindre konstig.”

Jag rodnar. Jag gör sällan det nuförtiden. Men nu när jag går med honom, nu rodnar jag och jag är genomskinlig, glas och sol. Sol på burk. Sol i ett glasskepp.

På tunnelbanan mot Vällingby. Ängbyplan – Islandstorget (det var ju här jag plockade slånbär med Love) – Blackeberg – Råcksta. Det blommar vitsippor i skogen. Jag minns när jag kom hem, buketten i ett hårt grepp bakom ryggen, du öppnade dörren, inte röra en min nu – Nej, vi ska inte ha något. Hon låtsades stänga. – Nej! Här mamma!

S skjutsade mig till kyrkogården förra helgen. Han tände ljuset på graven medan jag satte vitsipporna i den gröna plastvasen och stack ner dem i den kalla jorden. Jag frös, jag ville åka. Min mamma är ingen sten. Han plockade tusenskönorna som växte i gräset och fäste bakom mitt öra.

Det är grått ute, grå-grått, fabriksgrått, Sverigegrått. Men vitsippor.

Gunilla ser precis ut som när vi sågs utanför kyrkan för nio år sedan. Håret står som en röd sol runt hennes huvud. Hon kramar om mig och utbrister. – Det är inte klokt. Ni är så lika. Hon visar mig till sin plats. Jag sätter mig ner och hon trär på mig skynket. Här, precis här, satt mamma och tittade sig i spegeln. Hon skrattade säkert mycket här. Jag ser mina skrattrynkor och jag ser mammas. Gunilla säger att hon saknar mamma.

Hon berättar om när de var små. De träffades när mamma var två och Gunilla ett. De var grannar på Timmermansgatan 24 vid Mariatorget som då hette Gustav Adolfs torg. De bodde ovanpå mjölkaffären som nu är restaurangen Sjögräs. Gunilla minns min mormor Signe och morfar Gunnar. Morfar var sträng. – Din mamma var den enda jag kände som inte fick säga du till sin pappa. Det var alltid: Pappa, kan du räcka mig.. Pappa vill du vara så snäll och.. Han var väldigt hård mot henne. Jag fattade ingenting, min pappa var ju så snäll och hon var ju så snäll. Ibland ville jag säga till henne att strunta i den där gubben. Han kallade henne rallarbrud, och det var hon verkligen inte. Hon var väldigt snäll din mamma. Hon vågade aldrig ta hem några killar för han var så hård mot dem. I det här huset hälsar man ordentligt.. Han var ju militär. Men jag tror det var värre för hennes bror. Han var mjukare än sin pappa. Det är osäkra människor som beter sig så som din morfar, han var nog rädd. Han såg någonting som han tolkade som en svaghet i sin son och det skrämde honom. Jag tror inte riktigt din mammas bror repade sig från det där.

– Mamma sa att morfar behandlade henne som en trofé. Att hon skulle följa med honom överallt och bara sitta och vara tyst och söt.

– Ja så var det nog. Hon var ju så söt din mamma i sina korkskruvar. Mig skulle han inte velat ha med. Jag flög runt överallt. De sa att man inte kunde ha mig i möblerade rum. Jag tog med din mamma till de där gårdarna vi inte fick vara på. Jag var med på den där skolfesten när hon träffade din pappa förresten. Han var så snygg din pappa, hon var så förälskad i honom. Jag minns den där sista sommaren när de var och hälsade på oss på Gotland. Att han höll om henne. Att jag tänkte att det var så fint att de var så ömma mot varandra när de varit gifta så länge. När din pappa ringde och berättade vad som hänt blev jag arg. Jag sa: Varför sa du ingenting? Varför sa du inte att hon var så sjuk? Jag minns ju när vi gick på promenad vid raukarna och din mamma sa: Gunilla, vi kan inte gå så fort. Att hon blev andfådd när hon gick. Men jag förstod inte att det var så alvarligt. Din pappa sa att han inte heller visste.

– Nej, hon sa ingenting. Hon ville väl inte att vi skulle oroa oss. Det gör ont när jag tänker på det. Att hon bar det helt själv. Men jag vet inte om hon själv visste att hon skulle dö. Det var ju en sådan sällsynt sjukdom, men alla som får den dör inom fem år. Kärlen i lungorna krymper och blir mindre elastiska och till slut så får man ingen luft. Men hon dog i sömnen.

– Det var din storebror som hittade henne?

– Ja, han… han har inte riktigt kommit över det där. Han vill inte prata om det.

– Fortsätt att försöka prata med honom. Det kan vara svårare för män. Din mamma var väldigt stark. Kanske fick hon sin pappas styrka fast hon gjorde någonting annat av den. Jag tror han såg det när hon blev äldre. Kanske förlät hon honom innan han dog. Men jag tror inte att hennes bror gjorde det.

– Jag är så stolt över min mamma.

– Vad lycklig hon skulle bli om hon hörde dig nu.

Gunilla tvättar mitt hår och det känns som att mamma är nära nu. När vi pratar om henne. När Gunilla säger Din mamma. Min mamma.

– Du är ännu mer lik henne nu när du har blivit äldre. Man minns ju sina vänner så som de var när de var unga. Jag förstår hur ont det gjorde Kristina.

– Jag vet att du förstår. Din man… och Eva.

– Ja, när pappa gick bort för två år sedan var det en chock. Han var en så stor trygghet för mig. Och när jag satt med honom när han låg där i respiratorn kom allt tillbaka. Minnet av hur jag satt med min man i respiratorn efter olyckan med ett nyfött barn i knäet. När vi bestämde oss för att stänga av den… Det blev för mycket. Och Eva. Ja, det är någonting som är svårt att förstå.

– Hur klarade du det?

– Ja hur klarar man det? Jag var tvungen. Jag hade ju mina andra barn. Men jag har en låda med hennes saker, hennes brev som jag tar fram ibland när jag orkar.

– Jag har mammas parfymer kvar. Och i början hade jag hennes kläder på mig.

– Ja, jag hade Evas tröja väldigt länge.

– Det var så sorgligt när lukten gick ur. Jag är så rädd att glömma bort henne.

– Ja, jag vet. Men det kommer du inte göra.

– Hon var på fjället?

– Ja. Det var nyårsafton och hon och en killkompis åkte iväg med skotern. Det var inte så mycket snö, det var därför vi inte hittade några spår. Men så slog stormen till, plötsligt, det är så på fjället, som på havet. Helt plötsligt slår det till. Jag var där och letade efter henne. I en månad letade vi innan vi hittade dem.

Jag kan inte förstå det där med att förlora ett barn. Jag kan bara förstå hur det är att förlora någon som står en väldigt nära. Men vi ser lyckliga ut i spegeln jag och Gunilla. Det är bara det att det är någonting bakom, någonting i blickarna när vi minns. Då ser man sorgen som att det är en lampa som slocknar där inne. Och att mörkret då är ett hål som är så djupt och stort att det inte är någon mening att ens försöka hålla sig fast i någonting. Det där djupet är minnet av dem som försvann. Och saknaden av åren de aldrig fick leva och allt det vi aldrig fick säga till dem.

På tunnelbanan hem ringer jag S.
– Jag hade också en sådan skatt, säger han. Min morfars syster uppe i Övertårneå. Jag brukade åka hem till tanten och fika. Hon kunde ju allt om alla och hon tyckte om att berätta. De andra trodde att det var arvet jag ville åt. Dårar.

När jag kommer hem tar jag fram fotoalbumet jag gjorde sommaren efter att hon försvann. Där finns en bild på en grupp barn i en gymnastiksal. Mamma sitter i mitten och tittar upp i kameran och glömmer sträcka ut armarna som de andra barnen. Gunilla sitter snett framför i en mörk klänning och en rosett i det röda håret. Och jag saknar och saknar och det känns som att hon vet det. Och det blir varmt inuti, hon finns där i värmen. Den trygghet och kärlek som min mamma gav mig kan ingen ta ifrån mig. Jag kommer aldrig att vara ensam.

Mamma, jag är så stolt över mig själv för att du lärde mig älska. Att du lärde mig att alla människor har rätt att göra det.