Det stormar Orkanen. Inte ens en kappa från det finska vinterkriget står pall för det här ovädret. Jag låtsas att jag går med Bodil Malmsten till tunnelbanan. Hon säger:
Lifterskan, jag går inte omkring och trallar men jag tar inte livet av mig. Hellre dör jag än jag tar livet av mig. Fortsätt att skriva men det behöver du ju inte någon åldrig prestationsneurotisk Bodil till att uppmuntra dig att göra. Det kommer du att göra i vilket fall. Arslet ur vagnen nu och ingen porr!
Snöflingornas skuggor rör sig som flugsvärmar över marken.
Jag träffar min granne på tåget. Han jobbar på Konsumbutiken i Hägersten. Han luktar alltid svett när han har jobbat. Sorgsen kassa-svett. Han ser olycklig ut och jag tänker att jag inte orkar med att han klagar. Det får han göra till någon annan. Och så beklagar jag mig själv och säger Fan helvetes vilket jävla väder. Jag vill bort härifrån. Och när jag tittar på honom har han krympt till en flugskit. Ja en flugskit blir han som ligger och vibrerar på sätet mittemot. Du luktar illa, säger jag. Förlåt, säger han. Förlåt förlåt. Ta dina ursäkter och stoppa upp dem där solen aldrig lyser.
Han joggar förbi mig hem. Små korta fåniga jogg med sina förkrympta vader. När jag låser upp dörren till lägenheten hör jag hur han sitter och fiser högt inne hos sig. Jag VET det är inte hans fel att jag mår så här men det är ändå hans fel.
Jag längtade efter dig idag, säger Leoparden när vi träffas i parken.
Varför då?
För att jag tycker om dig så mycket.
Varför då?
För att du är speciell.
Varför då?
För att det inte finns någon som du.
Det är väl tur det. Tänk om det fanns fler. Fy helvete, säger jag och spottar i snön.
En till kunde det få finnas. Som var bara min.
Hon skulle säkert vara bättre. Gå omkring och lukta schampo och så.
Det finns ingen Gud, det är bara Tom Waits när han är full
Jag önskar att jag slutade lura mig själv. Det är bara det att jag inte vill riskera att bli ensam.
Igår träffade jag Fotografen för första gången sedan i höstas. Han hade en blå stickad tröja och skägget hade växt. Jag frågade honom om det var värt sorgen efteråt att vara med mig. – Både och, sa han. – Du är den enda som har druckit originalet till min Dogfucker, sa jag. – Det sved i halsen i flera dagar.
Han såg snäll ut. Han hade snälla hundögon. Det är det jag inte klarar av. När dom blir förälskade och får hundögon och börjar vifta på svansen. Gnyr dom vill jag sparka på dom.
På kvällen satt jag kvar på kontoret och drack ljummen Asti Cinzano med Jesus. Han berättade saker om kärlek för mig och jag lyssnade med halva örat. Jag sa – En människa är ett drömjag skapat av minnen av hur saker varit och drömmar om det som ska hända. Har man inga drömmar så står man stilla. Och står man stilla tillräckligt länge så dör man inuti. Det är som Lina Issa sa till mig: Det måste finnas en rörelse. Då spelar det ingen roll om man mår jävligt dåligt ibland, bara man får vara där uppe också.
Jesus sa att det var skitsnack och att jag inte skulle lyssna på varken kroppar eller konstnärer.
Klockan åtta åkte jag till Folkbaren och lyssnade på opera. Alla var där. Till och med Simon, min KK när jag bodde i byn utanför Västerås. Han kör tunnelbana nu. Han brukade klättra in genom mitt fönster när mamma och pappa sov och så hånglade vi på soffan. Jag hade en flaska häxblandning gömd bakom toaletten som vi drack av.
Västerås första punkare Nandor var där också. Jag tycker så mycket om honom och det han säger. Efter konserten tog han och jag en taxi hem till mig. Vi satt i köket och lyssnade på John Holm och han berättade om när han jobbade som chaufför åt en tysk massörska i Los Angeles på nittiotalet. – Medan hon var inne hos sina kunder satt jag utanför i bilen, beredd med ett stort basebollträ om hon skulle hamna i knipa.
***
Imorse var lägenheten dimmig och kusligt tom. Det fanns som inget ljud kvar heller. Han hade lämnat en lapp på byrån, med ett skevt hjärta: ”Jag älskar att göra grejer med dig.” Det finns inget hopp kvar och ändå längtar jag. Lilla unge, än så länge är du instängd i en glasbubbla, i vatten och låtsassnö.
Judith skrev: Hej, jag har lite panik: kan du bota?
Kanske. Vad har du panik över? (jag har också panik)
Ska fotas för bokomslag på lördag: vill bara ta på mig en peruk och rymma utomlands.
Bokomslag, wow!
Nej inte wow, kräk. Jag vet inte vad jag ska ha på mig.
Jag vill bli lycklig igen. Kammo?
Jag tänkte rånarluva.
Känner mig så jäkla olycklig, jag vill bli lycklig hm inte så bra tröstare navelskådare snarare.
Hur går det med det?
Det går ruttet. Jag hade ett långt samtal med Monica igår och hon fick mig att tänka efter. Jag sa – Jag tror inte att de vill riskera mig. Inte efter självmordsförsöket. – Vet du vad det galnaste är? De tar inte på sig det, sa Monica. Och jag sa att jag ville ha barnet ändå och höll min hand på hjärtat och sånt strunt och hon spärrade ögonen i mig. – Du tror att du vet vad sorg är va? Vänta tills de sitter där med någon annan med Ditt barn. När du är helt maktlös. Det är som att du skulle riva ut ditt öga och ditt hjärta och ge det till en främling. Bara Här har du. Klok hon är.
Så jag vill inte ha barnet längre.
Tomt?
Ja det gör mig så tom och sorgsen. Du fattar.
Förstår.
Och ensamt och jävligt.
Drömmar fyller så många funktioner: som att ha något att tänka och hänga upp livet på.
Dessutom har natten snott all serotonin så jag har ingen motståndskraft. Jag hatar när mina drömmar blir förstörda av verkligheten.
Du är stark och bra. Du kan själv. Drömmar och serotonin kan ta sig någonstans.
Jag orkar inte.
Förstår att det är jobbigt, men du visste ju att det skulle bli så här.
Jag vet.
De är som såpbubblor.
Hur? Varför är det enda sättet att få något slags lugn att tänka på knivar och pistoler?
Jävligt snygga och fina på håll men flyktiga och försvinner hela tiden och kan spricka när som helst. För att det gör det onda konkret.
Jag ska skjuta såpbubblor med pistol.
Såpbubblor har inte en chans mot dig.
Jag får så dåliga tankar. Och jag sover ingenting.
Å det är jättedåligt.
Och jag är för duktig för att skita i allt.
Duktig är förtryck.
Så duktig att jag hellre försökte ta livet av mig än att sjukskriva mig. Jag går på lina. Måste liksom låtsas att allt är okej och bara hålla mig sysselsatt och skriva och skriva för att inte falla.
Felprioritering. Du måste ju ta ansvar för ditt liv själv - dags att sluta låta andra bestämma och ta hand om dig. Det gick ju asdåligt i våras: jävligt dumt att köra samma strategi igen.
Jag tänker aldrig göra om det och därför vet jag inte vad jag ska göra längre - har ingen lösning/en vägg/något som tar emot tankarna.
Men du, du är värd att ta hand om dig och ha det bra och må bra. Men bara du kan ta hand om dig.
Jag vill att någon ska stå pall för mitt huvud och allt ont inuti. Alla pistoler och knivar och skit. Att de bara står kvar.
Den personen är ju du. Du kan vara den också. Tankar är inte samma sak som sanning: tror man måste acceptera att de finns och stå ut tills de går över för det gör de så småningom.
Om det är jag är det katastrof. Det blir katastrof. Jag är inte gjord för att vara ensam. Det gör så ont i mig Judith.
Å vad jobbigt du har det vännen. Men jag tror inte du är katastrof, tror bara att du behöver prioritera DIG framför allt skit för en gångs skull. Alla är födda ensamma, du har varit det hela ditt liv och kommer alltid vara det. Ingen annan kan vara ansvarig för ditt liv. Du måste ta hand om dig själv. Du kan det.
Imorgon kanske, idag blir det späkning. Han får komma och boxa mig i magen. Jag skulle till sjukhuset för att kolla äckelcystan idag men så fick jag mens så jag fick jag ställa in igen. Kanske Gud som skonar mig från ett dåligt besked.
Det finns ingen Gud, det är bara Tom Waits när han är full. Du vet att du kan ringa när som helst va? Eller komma hit om du vill.
Du får vara väggen idag.
För dig är jag vägg. En med fin gammal tapet och skotthål i. Och ett litet runt fönster som de har i ubåtar.
grattis på din dag! kommer ihåg då du fyllde 18 och hade festlokal i skogen och jag spydde på skivspelaren.
Idag fyller jag tjugonio år. Leoparden väckte mig med gräddtårta på sängen och ett paket med Mary och Johnny och ett rött plektrum. Han sa att Malacofiskarna han hade tryckt ner i grädden skulle symbolisera honom och att geléråttorna var jag i olika färger. Den torkade rosen i mitten var livets torra träd. Skådespelaren SMSade Har den äran med dagen! Och jag skickade ett MMS på tårtan och mina ben.
Jag drömde om mamma inatt. I februari är det 10 år sedan hon dog och mitt tioårsjubileum som moderlös. Det firar man som sig bör med Moderkaka och Gravöl. I drömmen ljög jag för någon och sa att jag var hos henne när hon dog. Eller så kanske jag blandade ihop henne med mormor. Men ibland när jag ljugit om någonting ett tag tror jag på det själv. Nu berättade jag i alla fall för den där Någon att jag satt med min mamma tills hon bleknade/skrumpnade bort som ett glasäpple i min hand.
Så var det sommar och jag låg i gräset med Orkanen. En tjock skalbagge kom spatserande. Den hade vingarna utsläppta som om den tänkte flyga iväg. Men så fällde den ner dem och på utsidan var den helt i guld. Skimrande var den och bland det vackraste jag någonsin sett. Jag ropade på Orkanen och nu när vi tittade på den bar den omkring på en liten gravsten i svart marmor med guldskrift. – Det ser tungt ut, sa hon. Kanske kan någon annan insekt ta över ett tag? Hon lyfte på stenen och skalbaggen flög iväg och hon la dit en svartmyra istället som blev platt och dog.
Och eftersom han inte hade ringt på hela dagen ringde jag honom och han spelade piano och sjöng Ja Må Hon Leva i luren och sluddrade och sa Ja hm det där SMSet jag skickade Hm Det var väl galet? Ja, Hm, sa jag. Det var väl fint.
Klockan är halv tio och jag sitter kvar på kontoret. Jag hittade ett halvt paket ärtor och en öppnad burk senapssill i kylskåpet. Det blir min födelsedagsmiddag. För jag vill varken gå ut eller hem. Jag vill att Liebe ska komma hit. Och Judith, Orkanen, S, Izza, Ficktjuven, Johanna och Sofia, Angie, Poeten och Blixten. Vi åker väl iväg snart? Och Astrid – Må alla världens vägar stå öppna för oss och våra tummar för alltid. Jag fick en flaska Jack som står här och väntar. Han kan peka vart vi ska.
Hon trodde att det var hela hon som vände sig om och gick därifrån.
Hon serverades hjärtan på silverfat efter det. De mest fantastiska människor som ville vara hennes, bara hennes och hon proppade bulimiskt magen full med köttiga romanser. I hennes fantasi var de prinsar som kommit för att rädda henne.
Och nu står hon här med blodad tand och slapp arm och de gråter och säger Du måste inte vara så självdestruktiv och Du har lurat mig. Fast de vet att det är de som har lurat sig själva. De vet mycket väl att hon inte är en sådan de bara har. Och de måste ju ha sett hur ont det fortfarande gjorde. De har lurat sig själva för att stå ut.
Hon tror att de vill ha henne för att hon tömmer dem på skuld. Hon säger: berätta för mig om dina sorger och hemligheter, allt det du har försökt att glömma. Hon säger: jag vill höra allt det för att det är verkligheten och det är den jag vill ha. Och de förstår då att de har fel när de säger att hon lever i någon slags fantasivärld.
Och då efteråt är de så lätta och vackra. Det är ingenting som drar ihop dem inifrån längre, som hukar deras ryggar. Och de exploderar istället.
Det var tiden mellan morgonen då tolvtusen jägare gick ut i skogen för att döda tjugosju vargar och kvällen då Port-au-Prince rasade medan Papa Doc vände sig i sin grav.
Vid lunch hade de dödat tolv. Hon roar sig med att döpa dem till samma namn som de hon delade säng med förra året. Love, Orkanen, Krokodilkocken, Fotografen, Kungen, Herr Grön, Magistern, X, Katten, Direktören och Sjöpojken.
Eftersom att hon har en ovana att vakna innan väckarklockan ringer och ligga och glo i en timme, har hon studerat dem noga. Deras hårstrån, läppstift, porer, tårar, sår, svett, andedräkt, rödvinsläppar, ryckningar, ljud, fläckar, puls, puder, smuts, veck, spott, vax, naglar, lukt av dyr och billig tvål. /Som observatoriedjur i din revbensbur/ Orkanen anm./
Det var tiden efter att de här vargarna förvandlats från hundar till troféer som han dök upp och hon med en dåres högmod tänkte tanken Nu är det jag som kysste honom sist. För ni vet, som hon har glömt, att verkligheten hade hon gjort slut med långt innan hon bad honom gå. Men alla människor har väl en skev uppfattning om sig själva?
Hon har börjat längta tillbaka till Staden. Där barnen har inåtbringor och rakade skallar. Och hon saknar honom. Glad. Jag är glad nu. En Harlequinroman är vad du gett mig Gud. Vita prinsar på höga hästar.
Hon hör inte riktigt vad han säger. Någonting om mellanstadiediscon. – Jag hade alltid hubba bubba och chips som en stor svettig klump i munnen. Han ligger bredvid henne med armen under hennes huvud och högerhanden om hennes handled, den vänstra om hennes bröst. Han flinar och håller fast henne när hon försöker resa sig.
– Du får inte gå upp ur sängen idag. – Varför då? – Det är dags nu. – För vad? – 24 Hour Porn Poetry. – 24 Hour Porn Poetry? Är inte knulla alltid poesi? – Jo kanske. Du, tror du att man kan koppla en soda streamer till badkaret?
24 timmar senare går de till gravstensfabriken och väljer gravsten.
– Jag vill ha ett fotografi på min sten. När jag bär dig, säger han och lyfter undan hennes hår så att halsen blottas.
– Man ser att jag har sneda framtänder på mina bett. Du vet att du är K-märkt nu? säger han.
– Glädjeflickan biten av konsten ska det stå på min.
DET VAR SÅ ROLIGT OCH HÄRLIGT! Sitter på kammaren och oroar mig för jag inte kan betala hyran... VILL RYMMA!
Var är du?
Irland.
Kom hem då. Kom hem och gå ut med mig. Jag är så glad idag
ÅÅÅÅHHHH!
Jag har fått plats på ett residens i Bergen med värsta fina studion där jag ska sitta och författa i tre månader.
MEEEEEEEEEEEEN GUUUUUUUUUD.VAD BRA NÄR SKA DU BÖRJA?
2 juli
Ja ska till Bergen i vår
Och i sommar ska du hälsa på mej. Vi hann ju knappt ses nu.
Ja vet!
Har du kommit på hur du ska göra?
Me vad?
Är det bra med Kärleken igen?
INte med den... Den nya blomman...
De nya blommorna luktar bättre.
Ja verkligen en sötare doft.
Innan de tappat allt pollen och börjat rota sig i pissvatten.
NEJ så ska denna blomma INTE GÖRA
Alla gör inte det. De är som feta lupiner för evigt. pioner
LUPINER
Min är en sippa av nåt slag med stor brun kalufs.
Som en hund!
Ja en hund. Men med huggtänder.
Min e en räv med isblå ögon och vansinnes tand!
Som en rävraket?
Ja lite. Han e snabb, vild! Du har sett honom. Han va med mig i lejonkulan
Tänk att gå ut och gå med er. hopplöst
Hahah en valp och en till.
Som ska pissa revir på varje stolpe. Jag hämtade upp Huggtanden i taxin på vägen hem efter lejonkulan. Idag när han slutar jobba ska vi till café Opera och bli fulla, fira residenset. Han är yngre än mig.
Finkulturen. de gör inget att han är yngre väl?
Min högborg. nej bara fantastiskt.
Har du spotify? http://open.spotify.com/album/3rEEcEYuuGghMZqb1CEXBB
När de blir äldre tror de sig veta hur det funkar.
Mitt ex. visste! men nu e de slut på det roliga. nytt roligt börjar nu.
En hel rabatt ska du ha!
En rabatt på vad?
En rabatt av lupiner och rävblommor.
OOH... mmm. mums
Jag har GLASÖGON nu.
Oj vad FINT! Jag lurade doktorn när ja va liten. fick glajjer., fick migrän.
Hur såg dom ut?
Bara vanliga ovala liksom. bruna.
Nu är det bara utstående öron som saknas så är jag nöjd med mig själv.
Dra i dom. gör det nu.
Jag gör det. viker dem framåt
Bra.
Jag brukade vika dem innan jag somnade och sov på dem.
Böj och bänd och ryck.
Kanske om man stryker dem.
Ja eller hårspray.
Eller bara sy dem fast i kinden.
Eller konstruera en liten ställning. av gem.
Kan du göra det åt mig jag har inte tid. en ställning av gem och små skruvar
Ok men jag kanske inte hinner heller. kanske kan be LEGO.
Ja Åh vad fin jag ska bli en prinsessa
Hihihi.Vad bra!!
Jag vill ha som flärpen på ölburkar att man kan vinkla hur man vill eller ta loss dem och bita på
Aaaaah!
Ge bort till folk.
Göra A B C D E F G H
Baklänges.
ÖÄÅDÅ är det svårt då kan man verkligen prata om talang
Verkliegn. virklegin. är det så jag ska säga i norge?kanskeallt blir bara i. di kinski skilli bi dir?
Nij jig triri inti dit, illdilis fir dirt!!
ji vit min jig ski tjivi. nirski pingir. hili digin ich nittin ling
JE DE LETER JE SEM EN BRE PLEN.portuguesehahaJA VILL HEM Å SNUSA LITE PÅ RÄVEN!!! SKÄGGET! FAN.
Mön köm höm dö han längtar nog efter dig
HAHAH ja det gör han ju de säger han varje gång.
Nu fick jag ölstänk på glasögat. istället för i ögat. bra smart grej det här, glasögon.
Åh va gott. öl.Folle?
Mm.
Mmmmmmmmmmmmmmmmmm.
Och fotboll. och ensamhet
Oj oj oj och Han?
Han är på jobbet. snart. om en timme
Va heter han?
Leoparden.
Fint.
Jag vill bara ligga och glo på honom
Det är ju det bästa. jag vill desamma... men ja tänker att han e för fin för mig.
Du det är något magiskt med dig glöm inte.
Detjag har redan glömt. känner mig som ett ytligt skal.
Med små klingande kärnor i?
JA TYCKER DU E MAGISK!!! JA TYCKER DU E MAGISK!!! okej. med kärnor.
En dag på tunnelbanan i våras började plötsligt mannen mittemot mig spela luftpiano. Han tittade ut genom rutan och låtsades som ingenting under tiden och varje gång någon ny kom in i vagnen slutade han generat. Jag blev nyfiken på hur det lät i hans huvud och bad Nicolai Dunger om hjälp. Han fick se videon jag spelat in på mobilen en gång och sedan ställde vi den på notstället på pianot. Det här är resultatet, första tagningen. Inspelat på Irland våren 2009.
Lyssna på det här. ”De abnorma personligheter som lider av sin abnormitet och är förstörda av samhället.” Jag är sociopat, säger Orkanen.
Nej du är en promiskuös balettdansös. En professionell snövit.
Jaha. Och du har ju bara lurat dem allihop. Förstår de inte det? Först lurade du doktorn att skriva ut dig och sedan lurade du honom att skriva ut en extra dos piller.
Man behöver egentligen bara sitta bredbent med lite öppen mun.
Fattar de inte att du spelar teater? Att du hittar på dina egna räddare i nöden. Oftast är det de där tafatta älskarna.
Kanske det.
Och ibland hittar du bara på dem. Men den där ynglingen verkar störa det där beteendet. Han ger dig verkligheten och det gör dig lycklig.
A man is a dick is a chicken is a man is a dick is a chicken
De skrev inte ut dig för att du blev frisk. De skrev ut dig för att de gav upp. De visste inte vad de skulle göra med dig.
Du är som en jävla gök Orkanen. Vet du det? Går omkring och lägger dina ägg i andras bon. Ägg som de vårdar med mer ömhet än de bleka kopiorna till skal de redan har.
Det är ett mänskligt beteende. Så gör rovfåglar och finska indianer. I det finska kriget gjorde vi så! ropar Orkanen och knäcker ett ägg i stekpannan så flottet stänker. Hon är barnbarn till krigsbarn och flyktingar. En vandrare, en båtflyktings kallsup.
Kasta inte ankar här Alice i Underlandet, säger hon och tar Lifterskans hand.
Men jag vill stanna med honom.
Du får dig själv att framstå som en madrass fastän du inte alls är det. Du är en flygande matta, har du glömt det? Du måste åka härifrån snart.
Jag tänker vänta till sommaren…då.. jag kommer sakna dig också.
Ja… jag vet inte hur det känns att vara ifrån dig nu när jag har träffat dig men jag vet hur det känns att vilja dö. Jag tror att de liknar varandra. Du är också en fågel, det vet du nog om, som sitter och tuggar girigt på mig.
Och tar bitar av dig med mig. Så att vi alltid är tillsammans. Du kommer väl ändå inte stanna här?
Orkanen lämnar guldkors efter sig. Hon ber och gråter att det inte ska föra med sig otur. Hon verkar lycklig nu ändå. De kommer inte vara nyktra länge till. Mest för att Orkanen har en sådan genomträngande blick så att Lifterskan måste vara full för att stå ut med den. De sköljer ner spriten med mjölk. Och när de kommer in i ruset minns de vad som händer när toaletterna släcks. Lifterskan för sina fingrar över Orkanens läppar. En gång till. Det är de här toaletterna som är deras hem och hemlighet. Med gula piss och nikotingolv. Folk är inte riktigt kloka, säger Orkanen när de bankar på dörren. Vet du, jag såg en pygmé idag. Först trodde jag att det var en hund.
I Tel Aviv räknar Razi koncentrerat sina fläckar. Hon är inte längre arg på fyllan. Men hon har lika yvig päls. Hon vet att de vill ta på henne och hon vill inte spotta dem i ansiktet, hon vill ta tillbaka. Hon skriver till Lifterskan.
Jag är hemma igen i världens sista självvalt dekantenta stadsdel. Ingen bryr sig om hur det ser ut här bara de får vara. Jag dricker det som ska föreställa kaffe, kedjeröker noblesse och tittar ut på den delen av staden som jag kallar min. På julafton var jag på flatklubb i Jerusalem där min kompis spelade skivor. Alla skiter i hunukka, jul och allt annat. Vi ger presenter när vi vill och firar livet varje dag. Vad är det med allt detta som förändrar en så? Varför kommer alla de här känslorna tillbaka? Som att jag glömt hur allt det här känns. Varför känner jag mig full hela tiden och varför kan jag plötsligt ligga och stirra i taket, vara tårögt nöjd och glömma allt vad kickar heter? En dag i kibbutzen och jag ser ut som en hemlös. Neshikot Razi
Razi, jag tänker mig att du är barfota nu och att håret står på ända och att du luktar lite som eld och röd jord. Jag vill bli religiös för att kunna bli fanatiker och flata. Ett rabiat bi… ett prefixkrucifix.
du har själ, så kom kryp över mitt golv, på dina bara knän när tiden går du har själ, så klara kalla nätter, tar du mina läppar när klockan slår du har själ, så självsäker med flaskan i hand, säger du att du får För lifterskor har själ, så ge mig kyssar, i taggiga rosensnår
Hon har lagt sig på isen vid stranden. Gömd bakom de frostiga hasselsnåren, där kaveldunen tyngd av sina snökåpor sorgset böjer sig över det frusna kärret. Där solen skimrar i snön som stjärnor. Hon drömmer igen.
Hon drömmer att hon går bakom sin mamma. Det är en kall januarimorgon och hon ska snart fylla sju år. Hennes mammas stövlar sjunker ner i snön framför henne och hon försöker följa efter i spåren. För varje fotsteg tar hon sats till nästa. Så upptäcker hon att om hon går försiktigt kan hon kliva på skaren.
Så ser deras spår ut. Djupa hål och små nästan osynliga avtryck av barnfötter.
Ett tag tänker hon att hon vill somna där på kärret, frysa fast i isen som näckrosorna. Men hon vet att hon inte får ge upp igen.
Det är väldigt många som inte vill att du ska försvinna, sa han när hon låg på hans bröst den morgonen.
Jag är rädd för att jag inte är lika stark de här åren, sa hon.
Det har gått tio år sedan allting började. Hon låg på rygg som nu. På den där frostiga gatan i sin hemstad.
Hon låg med kinden nedtryckt i den grusblandade snön. Han satt över henne. Hon tror att det var han som hade puttat omkull henne. Kanske hade hon halkat när hon vände sig om och sprang. Han hade kallat henne för hora hela vägen från festen och till slut hade hon slagit honom över kinden.
En man och en kvinna kom gående på andra sidan gatan. De stannade och tittade nyfiket. Vad är det som har hänt? Det är ingen fara, hon är bara full och ramlade, sa han och viskade: Du vet att det var du som slog först va? Han satt gränsle över henne med sina knän på hennes armar. Hon hade på sig tunna nylonstrumpbyxor under sin nya vinterkappa, fastnade i frosten, hon frös fast mot gruset, hon kunde inte röra sina armar. Hans ansikte var rött, han stirrade rakt igenom henne. Förlåt, viskade hon. Det spelar ingen roll längre. Det var bara en puss för nyåret. Jag vill inte ha någon annan. Du är äcklig, vet du det. Hon visste att hon inte kunde nå honom nu. Ja. Så du erkänner. Du är så motbjudande. Vill bara knulla hela tiden. Fattar du inte att det inte är någon annan som kommer vilja ha dig så som jag vill ha dig. Ingen annan kommer tycka om din äckliga fitta, din mage, som jag. Snälla kan vi inte gå hem nu. Du tycker det är mitt fel, jag vet det. Nej. Så du erkänner att du ville någonting med honom. Nej. Vad har du gjort för fel då? Jag slog först. Ja. Jag fryser, kan vi inte gå hem nu? Kom ihåg att ingen kommer kunna tycka om dig lika mycket som jag.
Det var det nya millenniet och hon höll honom hårt i handen sista biten hem. Hon visste att hon borde ha sprungit därifrån, tillbaka till Love. Istället höll hon krampaktigt fast i hans hand hela vägen hem.
Imorgon ska vi bygga den där snögubben du har tjatat om. Snölyktor. Och dricka varm choklad. Jag älskar ju dig, det är därför jag blir så ledsen. Imorgon ska vi fira nyår igen, bara du och jag.
Det här är berättelsen om Lifterskan.
Jag var fem år när jag träffade henne första gången.
Hon stod i skogen med en morakniv i handen och sa att det var roligast om man klättrade högst upp i granarna.
