Det ligger en död katt på vägen

Jason väcker mig med frukost på morgonen. Kaffe med chokladpaj. Kaffe och rostat bröd med jordnötssmör och sylt. Kaffe och skinksmörgås. Sedan fortsätter han jobba med huset. Klättrar upp för stegen. Slipar målarfärg som är hundra år gammal. Han blir svart i ansiktet och hans bara överkropp är täckt av damm. Jag blir smutsig när jag håller om honom. He is the dirtiest man I have ever been with, säger jag till de australiensiska tvillingarna Natalie och Jo.

Jag smiter in till poolen fastän man inte får än. Simmar och svettas under vattnet. Hänger på kanten och tittar på honom där uppe. Han har en mask för ansiktet och ser ut som en utomjording. Ibland tittar han ner på mig. Då ler jag så att han förstår att jag längtar efter honom.

Idag ska jag lata mig vid poolen hela dagen. Läsa Innan du somnar. Bli gyllenbrun. Det är hett idag. Jag står i poolen och skriver. Det bränner på läpparna när jag trycker dem mot armen. Vattnet är fullt av vitt damm. Armarna är prickiga. Jag är ensam här. Rolling Stones i hogtalarna. Pojkarna jobbar med huset.

När Jason ropar svarar jag: I'm at the office baby, can you call me later? Han kommer med en kall Miller.
I'll have to take care of my girl.
Tack,svarar jag.

Ibland pratar jag svenska med honom. Ibland förstår han. Jag har lärt honom en sång på svenska, den jag hittade på i Charleston när jag såg en död katt på vägen. En kattunge med hjärnan utanpå huvudet.

Sången gör sig bäst på skånska. Progg, Pugh.

Jag var på väg till mataffären.
Skulle köpa bira med en tjej och ha fest.
Hade påbörjat kärleksaffären och det kändes som allra bäst.

Då låg det en död katt på vägen.
Vart tog solidariteten vägen.
Ja, det låg en död katt på vägen.
När det kändes som allra bäst.

Jag var på väg till hospitalet.
Skulle hälsa på min gamla mor.
Morsan var i valet och kvalet.
Skulle arvet gå till mig eller min bror?

Då låg det en död katt på vägen.
Vart tog solidariteten vägen.
Ja, det låg en död katt på vägen.
När det kändes som allra bäst.

Jag var på väg till diskoteket.
Skulle träffa en annan tjej.
Jag visste det var värsta sveket
men jag kunde inte hindra mig.

Då låg det en...

Jag var på väg till New York city.
Skulle hälsa på min brorsa där.
Och jag tänkte "What a pity"
att jag inte fick den tjej han håller kär.

Då låg det en...

Nar ölen är slut ska jag gå och handla. Knäckebröd, matjesill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Det trodde ni inte va?

Bob är en man med enorma framtänder och en glugg som man kan stoppa en blyertspenna genom. Han vrålar när han ser mig i köket.
SUNSHINE! YOU ARE SPOILING HIM!
Sedan skrattar han och slänger huvudet bakåt. Spärrar upp ögonen. Stirrar in i mina.
Och jag bara ler.

Jag spenderar timmar i köket. Alltid dyblöt av svett när jag är färdig. Jason lägger isbitar i nacken.

Himlen är plötsligt helt grå. Så är det nästan varje dag i New Orleans. Blixtar och dunder. Marie Laveau i luften. Imorgon vill jag åka till hennes grav. Jag har redan köpt en tygpåse med magi i. Jag vet inte om jag tror på skiten men när jag har den i vänster framficka blir jag lugn.

Någonting måste skydda mig från den här staden. New Orleans magi. Svart och vit. Katrinas smärta. De övergivna husen. Kärleken. Burbun street. Mörk Mississippiflod. Spindlar och döda krokodiler i badkarsgravar. Blues och för många cigaretter.

Natt i New Orleans

Strippor och filterlösa cigaretter

Vi lånar Berions bil och åker till Lafayette. Passerar Whiskey Bay, Atchafalaya träskmarker. Dricker Dr. Pepper, tuggar tuggummi och sjunger med i ostiga 80-talstryckare. Liam väntar på en bensinmack, han har stuckit från notan och vi sätter på honom keps och solglasögon. Stannar på Marley bar och tar varsin öl.

Liam mår bättre nu. Berion skjutsade honom mitt i natten till en camping i Lafayette. Nu har han svettats i samma t-shirt i några dagar. Hittat tillbaka. Den sista tiden i New Orleans blev for mycket för honom. För mycket whiskey, för sena nätter, för mycket dramatik.

Natten, eller den tidiga morgonen innan han stack hade han sex med Beth i en övergiven mataffär. Plötsligt sprack fönstret de stod lutade mot och båda föll handlöst nakna två meter ner i gränden bakom. Liam skar upp hela ryggen på glaset. Beth klarade sig med några skråmor. Beth är förälskad i Liam och Liam ville bara bort. Men nu har han tänkt och svettats i samma t-shirt i några dagar och Jason och jag hämtar honom tillbaka till New Orleans.

Beth har åkt hem igen. Jag gick och tittade på henne när hon strippade på Hustlers. Jag gapade när jag såg hur stripporna rörde sig på stången. Uppochner, sakta, graciöst. Men blickarna är döda. Då och då kommer män fram och stoppar dollarbills innanför trosorna.

Jason säger att Beth är attraherad av mig. Hon har frågat honom om hon får kyssa mig. Det gör hon också. Hon drar upp mig på scenen. Säger åt mig att lägga mig ner. Glider över min kropp. Ett tag är hela världen hennes bak. Ett tag är himlen hennes ilskna röda hår. Så kysser hon mig under magen. Vänder sig om och kysser min mun. Och jag stoppar dollarbills i hennes trosor. Hon tittar in i mina ögon och ler med sina violfärgade. Himlen är hennes ilskna röda hår.

På väg tillbaka med Liam i baksätet. Jag åker shotgun. Tar av mig bältet för att jag måste dansa. Radion på högsta volym och Louisiana i backspegeln. Vi tar vägen genom träskmarkerna. Jason röker filterlösa cigaretter tills de når tummen. Liam sticker ut huvudet genom fönstret och skriker som Ronja Rövardotter.

Vi stannar och köper öl i bruna papperspåsar och pallar sockerrör på fälten runtomkring. Leker inte nudda mark på en gammal kyrkogård. Gravarna är stora som cityjeepar. Här och var dammiga plastbuketter.

Liam vill köra. Vi sitter i baksätet. Jag sitter bakochfram och tittar på lastbilarna. De har stora avgasrör som står rakt upp och spyr ut rök. Jag vill inte komma fram. Därför tittar jag bakåt. Jason och Liam sjunger med i ännu en kärlekssång.

Vi har med oss hamburgare från middagen igår. Jag lagade all mat, Jason grillade och så fick gästerna äta för några dollars. Min franska potatissallad gjorde succe. Hamburgarna hyllades. Jason gör vin i Kalifornien och han hade valt ut ett fantastiskt rödtjut. De australiensiska tvillingarna bjöd på chokladpraliner till efterrätt. Efter maten ett kvällsdopp i poolen.

Varför är vi så få? Varför stannar så många hemma när de kan sitta här. Bakochfram i Louisiana. Sticka ut huvudet genom fönstret och skrika som Ronja.

Hos doktorn

Spenderade dagen på hospitalet. Karla, en volontärsjuksköterska som bor här tittade på mina bett och sa åt mig att åka direkt till akuten. Röda fläckar började röra sig mot hjärtat.

På akuten fick jag sätta på mig en liten blommig klänning. Visste inte riktigt vad som var bak och fram sa jag bytte några gånger. Efter timmar av väntan i sjukhussängen tittade doktorn på mig, gav mig en spruta och recept for antibiotika. Det var inte spindelbett. Men i det här klimatet och all skit som finns kvar i luften efter Katrina är det lätt att få infekterade sår. Vi firade med muffalettas (smörgåsar med hundra lager skinka) och Southern Comfort.

Spindelbett och såpbubblor

I morse satt jag på trappan utanför vårat rum i regnet i bara en t-shirt, dyngsur och nyförälskad. Jag visste att Jason tittade på mig och allting, Allting, var perfekt.

Livet på hostelet går vidare. Joe har kommit ut från fängelset, Justin och Tina grälar, Tony har försökt dricka en gallion mjölk och misslyckats till allas förtjusning och jag har blivit biten av en spindel. Jason lägger tekompresser på mina bett och jag har fått såpbubblor av Berion. Betten börjar vid handleden och slutar på överarmen. Det kliar så att jag blir vansinnig. Men de varma tepåsarna suger ut giftet, jag har just tagit en promenad utefter Mississippifloden, fick höra igen att mina skor är tighta. Och himlen är full av bubblor.

Tight shoes!

Pulsen slår, fortare och fortare. Jag svettas i nacken som ett litet barn. Två nätter i rad har vi inte somnat förrän i gryningen. Jag vill aldrig gå och lägga mig. Nu kan jag inte sova.

Första kvällen firade vi midsommar. Pallade poppelkvistar, solrosor och ringblommor från ödetomterna runtomkring. Ett gäng ungar hade släpat ut två madrasser som de gjorde volter på. Mina neonfärgade Nike-skor gjorde succe när vi gick förbi.

Tight shoes! I like them shoes. Where'd you get them shoes!

Midsommarstången gjorde också succe. Vi dansade små grodorna och prästens lilla kråka och alla sjöng på påhittad svenska. Sedan satt vi på verandan hela natten och jag spelade svensk musik. Håkan, Robyn, Juni Järvi, Disciplin... Och dansade så att trosorna syntes.

Andra kvällen åt jag middag på KOOPS med Liam och Jason. Kanin-jambalaya och en kall Grolsch. Promenerade runt i staden, Canal, Burbun street, Decatur med en flaska Jack Daniels i en brun papperspåse. Jag är lång här. "You're a gangly girl" säger Jason och skrattar. Minishorts och en body från New York. Linblont hår och blåa ögon och bikers tar foton med mig. Jag slickar i mig uppmärksamheten som en liten kattunge gör med en skål fet mjölk.

Vi mötte upp med vänner från hostelet på en bar. Jag spelade Elvis och Bruce Springsteen på jukeboxen. Beth var där och dansade med mig. Beth är petite, hon har ilsket rött hår och violfärgade ögon. Hon har stuckit hemifrån och gör en roadtrip ensam genom staterna. På kvällarna sätter hon på sig en lackklänning och strippar på Burbun street. Jag kan lyfta Beth med en arm när vi dansar. Så klättrar hon på mig som om jag vore en strippstång.

Vi gick hem, uppför Canal street. Farligt, farligt. Gangsters i bilarna, tjejer som hånglar i baksätet. Köpte chocolate pie och lekte jaga. Stal blommor i rabatterna och planterade på innegården.

Jag går in på toa för att tvätta av mig all jord och en svensk kille stirrar på mig.
Du är väldigt, väldigt konstig. Vet du det?, säger han i sina snobbenkalsonger.

Jag ringde storasyster och pappa för första gången idag. Har inte hört av mig på ett tag. Pappa trodde att jag var hemma. Sedan frågade han om jag aldrig skulle växa upp. Jag svarade -Förmodligen inte. "Jag har börjat inse det", sa pappa och skrattade.

Det känns konstigt att tänka på Sverige. Jag är lite rädd för att komma tillbaka till Stockholm. Men jag längtar efter att sitta i fönstret i köket och andas ut. Titta på min kryddträdgård, lönnarna, lyssna på måsarna från Hammarby sjöstad. Cykla ner till Långholmen, äta picknick och dyka från pilträden. Jag längtar efter mina vänner. Moa med rödvinsmun och dans i benen. Ola i soffan och en Alienfilm. Salomons skratt. Titta på fotbollskillar med Mirjam. Lätta mitt hjärta för Johanna. Höra vad Sandra hittat på för sattyg. Träna modellgång med Kajsa. Bjuda Anniken på middag. Säga hej till John och Christinas bebis. Planka med Lasse...

Sedan får vi se om jag stannar. Just nu vill jag komma tillbaka hit. Bygga skateboards. Lära mig surfa i Kalifornien. Dricka gott vin och vara halvnaken under stjärnorna.

Welcome home darlin'

Egentligen skulle jag vara hemma i Sverige nu men jag sitter och dricker morgonkaffe i en bar i New Orleans. För två dagar sedan åkte Johanna hem. Jag vinkade av henne vid busshållsplatsen och sedan gick jag för första gången ensam genom Manhattan. Det kändes som att jag ägde hela världen.

Morgonen efter flög jag hit. Flygbussen gick klockan fem och om jag vore en duktig flicka skulle jag gå och lägga mig tidigt. Men jag ville suga musten ur New York och Richard hade vin så jag gick aldrig och la mig. Flygresan var hemsk. Jag var sjuk, öronen värkte och jag var nervös för att New Orleans inte skulle vara detsamma.. Men det var det. När taxin äntligen släppte av mig vid India house hostel var alla där. Jason, Joe, Reed, Justin, Liam, den gråtande tjejen, den uppstoppade katten, kramar och ett "Welcome home darlin'!" Jag försökte vila men det var svårt att låta bli att vara vaken. Rummet jag bor i har en egen ingång med en liten innegård där man kan dra sig undan. Där på trappan vid dörren sitter Jason och spelar gitarr for mig.

New Orleans hälsade mig välkommen med ett hejdundrande oväder. Himlen såg ut som ett gigantiskt ostron som slöt sig över staden. Min klänning bjöd på en uppskattad Marilyn Monroe-show i blåsten och regnet vräkte ner. Dyblöta slängde vi av oss kläderna, utmanade blixten och hoppade i poolen. Jag låg och flöt i den varma poolen med regn och svart blixtrande himmel ovanför och kunde inte sluta skatta.

Klockan elva, efter att ha varit vaken i fyrtio timmar kunde jag äntligen somna. Idag har jag utforskat New Orleans på egen hand. Tog en promenad ned till de franska kvarteren tidigt i morse. Det är väldigt vackert här. Och väldigt tyst när Johanna är borta. Men jag klarar mig på egen hand. Det är en helt annan resa och jag känner mig inte ensam i New Orleans.

En gammal man kommer förbi på cykel, vänder sig mot mig och sjunger en blues.

"Oh how beautiful... I could fall in love with you."
Och jag strålar.

Rullskridskodisko i Central park

Aldrig en semester någon annanstans

Ja, vad ska jag säga om New York. Jag har inte haft tråkigt en sekund.

Det är svårt att sortera alla intryck. Bara att sitta uppe om nätterna med Suzanne, dricka vin och diskutera sex, kärlek och politik. Shoppa utan dåligt samvete. Titta på rullskridskodisco i Central Park. Klubba med Zack i drag. Bli bortskämda av Richard med restaurangbesök och Ben & Jerry-glass. Gräva i hans lådor med CD's och få ta vad man vill ha. Kela med världens kåtaste kisse. Flörta med brandmän. Hålla Johanna i handen.

New York är staden där man aldrig vill sova.

Sitta på trappa i Brooklyn

Johanna är snygg.

Zack och hans Tippley

Zack i drag

Suzanne

Legs

Förfest i Brooklyn

Jag tror jag är kär i Johanna.
Jag struntar i baren. Här finns allt jag vill ha, jag har nog aldrig mått bättre.

Natt på Broadway

Ground zero

Lesbiska musar

Om du någonsin åker till New York, går tolfte gatan upp tills du kommer fram till fjärde gatan, och sätter dig på muren utanför gaybaren Cubbyhole så kommer snart två små lesbiska möss dyka upp. De heter Pussycat och Lily-Ann och brukar hångla bakom soptunnorna.

Jag äter knäckebröd med mandelsmör till frukost. Inatt drack vi en lovepotion som Suzannes kille gjort av sprit, sjöhästar, hjortsvans, buffelhorn, odla, orm och annat smått och gott. Kanske känner jag mig lite kärleksfullare idag, kanske är det för att jag vaknar i Brooklyn.

Vi invigde New York med att gå till en lesbisk sexshop, Babeland i Lower East Side. Sedan fastnade vi i American apparel där jag handlade upp nästan hela veckopengen. En bekant till Suzanne uppträdde med Moving men, en strip-dans-performance-show på Dixon place. Helt fantastiskt bra, även om lokalsinnet var rubbat när vi gick därifrån. En tonårskille snurrade runt, runt i femton minuter samtidigt som han rabblade ett mantra, rökte en cigg och tog av sig kläderna.



Sedan delade vi en pitcher i East village och gick på en förevisning av "the rabbit" på sexaffären Birthday Suit. "You put it on the clit, and when you feel like you really need to pee, don't take it away, then you gonna come." Jag köpte en cyber flicker efter Suzannes rekommendation.

Vi avslutade första utekvällen i New York hos Pussycat och Lily-Ann.

Suzanne & Johanna, tunnelbanan

I love NY

Himlen såg ut som blåbär och mjölk när bussen styrde in mot New York. Idag skiner solen på gatan nedanför. Suzannes lägenhet är underbart stökig och hennes katt är en kåt katt precis som jag. Esther väckte mig i morse, kråmade sig och jag fick smiska henne på rumpan. Det är så hon vill ha det. Då spinner hon så morrhåren står rakt ut.

I love DC

Sista kvällen i DC. Det har varit en skön kompott av turistande, gayfest och familjeliv. Familjen Gaddis (vänner till Johannas föräldrar) har tagit väl hand om oss. Vi fick låna villa och bil medan de åkte bort över helgen. Det har verkligen varit inspirerande att bli så generöst bemött. Ikväll hade vi party i trädgården, drack rödtjut, grillade marshmallows och gjorde smors (kex, marshmallows och choklad) och bakade dough-boys (fallosformade degknyten med sylt, kanel och socker) över öppen eld. Jag får mersmak efter att ha upplevt deras familjeliv. Saknar att ha en mamma att prata och skratta med. Det var så mysigt... hennes fina skratt... men jag får väl bli mamma själv. Jag märker hur jag längtar mer och mer efter att skaffa barn. För några år sedan ville jag inte alls, men nu tänker jag på det nästan varje dag. Tänk vad mysigt att göra en roadtrip genom USA med en liten skrutt i passagerarsätet.t.




Vi har som sagt turistat en hel del. Det är gratis inträde till (nästan) alla museum här. Så har vi prommenerat runt i alla memorials och tittat på Vita huset där Georges lilla terrier Barney lekte med en boll. Pappan i familjen Gaddis är Rysslandsexpert och träffade George för ett år sedan och han berättade att George var riktigt rolig, och att han, faktiskt, ställt en hel del intelligenta frågor om Ryssland.



När klockan blir fem, halv sex stänger alla affärer och museum och DC töms på folk och blir en spökstad. Den känns som en kuliss uppbygd för turister och politiker. Men vi lyckades hitta folket igen en bit utanför i South east DC på en femvånings-klubb, Love, med tusentals flator. Johanna var den snyggaste av dem, såklart. Och min t-shirt fick dem på fall.










Vi glömde bort tiden och missade tunnelbanan hem vilket innebar att vi var tvugna att åka taxi hem till Kensington som ligger i Maryland. Vi plockade upp en kille som svettig kastade sig in i bilen efter att ha blivit jagad. Sedan körde vi i säkert två timmar och jag blev lite orolig ett tag att chauffören skulle röva bort oss. Vi körde genom skogen, stannade och tittade på rådjur och Johanna var tvungen att läsa kartan så vi hittade hem. Utmattade satte vi äntligen nyckeln i dörren när solen gick upp.

Imorgon tar vi grayhoundbussen till New York. Det pirrar i hela mig när jag tänker på det.

I love lightning

I love taking the train with my girl

I love being photogenic

I love redheads

I love to party with girls from NY

Jag älskar när man pillar sig i örat och det visar sig vara fullt med sandkorn. Min hud luktar solbränna och jag är lagom skitig om fötterna. Idag har varit en lat dag. Vi har strosat runt, skämt bort oss själva med restaurangbesök och jag har shoppat ett nytt halsband (b'zar, 541 King St). Inatt var vi ute och slog runt, tydligen på samma ställe som Lindsey Lohan. En tjej från New York visade mig vad festa innebär och jag mår som jag förtjänar idag.

Charleston är så southern som det kan bli. En superkonservativ liten stad med många gamla rika familjer som inte behövt arbeta sedan flera generationer tillbaka, men också fattiga kvarter med tydlig segregation. Vi bor i "gamla stan" med fantastiska gamla sydstatskåkar, lummiga gator och lite ruffare kvarter omkring. Alla hälsar när man möts. Killar i gangsterkläder ropar "Welcome to our neighbourhood girls!" och "Hey beautiful ladies!". Vi lintottar är ett exotiskt inslag och självförtroendet är på topp när vi spatserar gatan fram i jeans och högklackat.

Bredvid mig ligger en man och röker i en hängmatta. Han har haft samma kläder på sig varje dag sedan vi kom hit. Igår, när han druckit sin första öl på tio år (...) berättade han sin livshistoria för mig. Han hade varit förälskad en gång i tiden och kvinnan blev med barn. Men hennes föräldrar tyckte inte att han var rik nog så hon lämnade honom och tog med sig deras son. Nu ska mannen börja odla ölmage för att få tillbaka sin pondus. Sedan ska han ge igen.

Det är farligt med kärlek.

I love Folly Beach

Framme! Saltstänkt hud och sand mellan tårna. Vi har tillbringat dagen på Folly Beach, SC. Tittat på surfare, plockat snäckor och byggt figurer i sanden (Johanna ett par tits såklart...) Vi bor på ett av USA's bästa hostel: Notso Hostel i den mysiga lilla staden Charleston. Orkansesongen har precis börjat och vi anlände mitt i en blixtrande storm. Hostelet var fullt men vi tindrade med våra blå ögon och vips stod hostelkillen och stekte pannkakor åt oss och flyttade runt de andra gästerna så att vi fick ett rum! Sedan tog han med oss på en nattguidning i staden. Vi köpte öl på ett nattöppet supermarket och firade vårt slutmål på roadtripen i hans rum. Så försökte han sätta in en stöt men det gick inget vidare. Han såg lite moloken ut i morse när han insett att han slösat bort sina bästa ligga-trick till ingen nytta. Men vi är lyckliga, pannkakorna var goda och vi fick rummet till samma pris som varsin säng i en sovsal.

Jag är väldigt lycklig nu för tiden. Resan har förändrat mig. Jag vet inte längre vad jag vill göra med livet. Jag vill stanna här. Alltid vara så här fri. Det kanske låter som en klyscha men jag har inte mått så här bra på väldigt, väldigt länge.

I love rock n' roll

Elvis has left the building. Första intrycket av Memphis är att det är en riktig turistfälla. Downtown ar ett gytter av elvisreplikor i alla dess former. Men med lite hjälp av lokalbefolkningen hittade vi några guldkorn.


En riktigt bra dagsplan börjar med ett besök på Sun Studio, där rock n' rollen började en gång i tiden. Det finns också en massa bra museum och Graceland såklart. Men lämna sedan downtown och turisthetsen och ta en spårvagn så långt det går uppför Madison Ave och sedan buss/taxi/svettas till Cooper/Young district. Ät fantastisk thaibuffé på Pho Hoa Binh, fika på det mysiga haket Otherlands, handla vinyl på Goner records, drick öl med lokalbefolkningen på Young Avenue Deli och avsluta kvällen på rockabillyklubben Buccaneer.



Om man vill bo billigt finns det ett hostel i en gammal kyrka, eller så kan man gå med i couch-surfing och slagga på någons soffa vilket många gör där.

Hursomhelst Memphis var coolt och jag har haft mina läppar på samma mick som Elvis (och tiotusentals gamla raggartroll).

I LOVE New Orleans

Jag är förälskad i södern och förälskad i New Orleans som jag nu lämnat med ett krossat hjärta. När vi var i Lafayette, Louisianna varnade alla oss för att åka till New Orleans. Men bara man använder hjärnan, och hjärtat finns det ingenting som är mer fantastisk än den staden. Trots allt som slitits sönder av Katrina är människorna bland de varmaste jag någonsin träffat. Alla möter en med ett leende och ett ”How ya’ll doin?”

Lafayette däremot var livsfarligt… Vi åkte på en båttur i träskmarkerna med en man som kallades Butch. (För att fortsätta på gay-temat.) Vattnet var fullt av alligatorer och helt plötsligt hoppade en upp ur vattnet en halvmeter från Johanna. Men Butch höll oss lugna. Träskmarkerna är magiska. Cypressträdens rötter sticker upp som små tomtar i det grunda vattnet och lavan hänger som långa skägg i skogen. Sköldpaddor och bävrar solar på gamla stockar och hägrar väntar på fisk i trädtopparna. Magiskt.

Första dagen i New Orleans slog som en knytnäve mot hjärtat. Jag skulle hämta en tröja på rummet och började prata med en tjej som satt på sin säng. Plötsligt började hon gråta och medan jag höll om henne berättade hon om Katrina. Hon var fast vid sitt hus i New Orleans i en månad utan kommunikation och flera dog medan de väntade på hjälp. En av dem var hennes pojkvän och hon var tvungen att begrava honom själv. Hon var tvungen att begrava honom själv. Människor vi träffat har berättat att det var som att vara i krig efter orkanen, soldater och helikoptrar överallt. Desperata människor som gjorde allt för att rädda sitt eget skinn, sina egna familjer. Fortfarande är stora delar av New Orleans helt förstörda. Vägarna sönderslitna och många av husväggarna har fortfarande en gul linje som visar hur hög floden var. På vissa hus är linjen flera meter upp.

Vi träffade massor av fina människor. Jason, är en man från Kalifornien som kommit till New Orleans för att hjälpa till att bygga upp ett vandrarhem. Nu ska han börja bygga longboards åt ungarna i de fattiga kvarteren. De ska själva få hjälpa till att samla plywood, som ligger lite överallt efter stormen. Sedan har han planer på att bygga en skatepark i ett övergivet gammalt lager. Jag följde med honom och hälsade på en familj en kväll och han lånade ut sin longboard till en liten tjej som genast skejtade ner för gatan som ett proffs. Leendet när hon fick låna brädan till nästa dag var oslagbart. Det var helt fantastiskt att gå på kvällspromenad i kvarteren runt vårat hostel. Folk satt på sina altaner och spelade musik, det luktade jasmin och hundarna skällde. Stormen har lämnat stora högar av skrot efter sig, grenar hänger fortfarande i telefonledningarna och många av husen är tomma och trasiga. Det är relativt säkert bara man lämnar handväskan och diamanterna hemma.

En man som haffat en plats i mitt hjärta är ”the living jukebox” som vi träffade vid Mississippifloden. Han rabblade upp massor med artister och när man valt en rabblade han upp låtar med den artisten. Vi valde tre låtar och fick höra den ljuvaste tandlösa blues.


På färjan som går över Mississippifloden stod en tjock kvinna i gul t-shirt och spelade falskt på en orgel så det ekade över hela staden. Orgeln sprutade eld och rök och hon såg så lycklig ut där uppe. Vi hade tagit med oss ölen som blev över efter lunch (en av fördelarna med New Orleans, man får plastmuggar om man vill fortsätta dricka ölen ute på gatan.) och promenerade genom de franska kvarteren med sina krusidullhus, gaybokhandlar och woodoaffärer.

Vårat hostel, India House, var en underbar plats att fördriva tid på. På dagarna hängde vi vid poolen och på kvällarna satt vi på altanen och drack whiskey medan någon spelade gitarr. Det var väldigt svårt att åka därifrån.

Nu har vi tagit in på ett motell i Elvis hoods, Memphis. Vi lyckades med nöd och näppe hinna undan stormen som härjar runt om i landet. Johanna ligger och sussar efter en middag bestående av bruna bönor och surkål på burk, jag har tvättat kläder i handfatet och på the Weather channel visar de snyfthistorier om bebisar som överlevt tornados. Jag hoppas att jag drömmer om New Orleans i natt.