My funny Valentine

Det är sista morgonen på året och jag sitter i burspråket is stora stickade tröjan hela jag får plats i om jag kryper ihop. Tittar på snön som snöar snett, lyssnar på radiokanalen jag hittade igår, 95,0, de spelar bara gammal R n’ B och blues på morgonen. Och bakom allt hans sömniga andetag. Jag kan inte sova nuförtiden, vi vaknar mitt i natten och mumlar och håller om varandra hårt.

Vi var på baren igår och drack öl med storebrorsan och hans pojkvän, så kom Mirjam dit och vi pratade tyst, så att ingen skulle höra, om kärleken. Jag var full i hela hjärtat i taxin hem, sedan spelade jag Bruce Springsteen och väckte hela huset och vi dansade tryckare på vardagsrumsgolvet som den första dagen.

Han gör de där sakerna jag behöver.

Säger: Lägg dig badkaret så ska jag spela för dig.
Och jag ligger under skummet i det varma vattnet och hjärtat spritter som en fisk när han sjunger.
När jag stod i duschen igår bar han in en högtalare med Chet Bakers sista konsert på högsta volym.

Don't, baby don't
Don't change you hair for me
Not if you care for me
Stay little valentine stay
Each day is valentine's
Each day is valentine's day

Och idag är det nyårsafton. Vinet och ölen och skumpan står på golvet i hallen och väntar och på tolvslaget ska jag kyssa honom som jag aldrig kysst någon förut.

Vattkoppor och en blå helikopter

– Vad skriver du? Ska du inte skriva när jag bubblar. Och om småbubblorna?

Min lyskompis Isak sitter i badkaret. Han har vattkoppor och en helikopter på tån.
Det är dagen efter julafton. Jag vaknade i båtkojan ovanför honom.
– Är du vaken Isak?
– Ja, ska vi kolla om lusen lyser?
Vi byggde självlysande lusar igår.
Viktor spelar Nintendo Wee på sitt rum, jag lägger mig i sängen bredvid. Han börjar bli stor nu, men kryper fortfarande nära och jag får pilla honom i håret.

Kvällen innan stod jag och spanade på tomten. Han stod i drejverkstaden på andra sidan gården och satte på sig skägget. Så tog han upp mobilen och ringde någon. När han kom ut ropade jag på Viktor och Isak. De sprang fram till fönstret och där var han, tomten, med lyktan i trädgården. Men så försvann han bort igen och Isak sprang ut i strumplästen på altanen.
– Det är här vi är tomten!
Tomten kanske blivit senil, han är ju ändå flera tusen år gammal. Men nu kommer han i alla fall. Och pojkögon strålar.

Nakenfis med prickar över hela magen kokar kaffe åt mig i en gul plastbytta. Vid hans fötter simmar en haj och en blå helikopter.

Ingenting annat känns viktigt.

Julen och katten

Vilda svin och ärtmaskin

Pappa väntar på stationen i Gnesta. Vittgrått skägg. Tomteuppdrag imorgon. Vi åker till graven, tänder ljus för mamma, någon okänd har en lagt en krans formad som ett hjärta där. Jag pillar bort några av de sista löven som fallit från almen bredvid. Tänker att dör jag nu är det här jag vill ligga. Tänker att julen inte spelar lika stor roll längre.

Sedan åker vi och laddar ärtmaskinen i skogen så att vildsvinen ska få sin julmat. Att de sedan själva kanske hamnar på vårat julbord har de ingen aning om. De tycker nog att det är fantastisk manick som dykt upp i skogen, kanske gudomlig. Det svin som hittade den först är förmodligen hjälte idag.

Stugan är kall och luktar barndom. Jag bestämmer att jag ska åka hit snart igen. Sitta framför brasan på fårskinnsfällen och äta smörgås, blåsa på het choklad, somna i knät.

Jag blundar och hör mammas fotsteg i hallen.

Vi åker hem till pappa. Äter julmaten som Lena lagat. Hennes Janssons smälter i munnen, köttbullarna är gjorda på dovhjortsfärs, äppelmoset hemmamosat. Dricker must och pratar om träd pappa sågat ner. Plötsligt frågar han: ”Undrar hur du kunde bli som du blev?”

Man kanske skulle blivit timmerman, tänker jag.

Långbensgroda

Ok. Jag vaknar halv två på natten och kan inte somna om så jag skriver en fabel (!)
Ja, hm. Här är den iallafall:

Innan vintern var jag långbensgroda och bodde på ett löv i skogen
Då och då letade jag efter kärleken på lönnlövskrogen
Drack en pilsner och åt en fluga
tänkte att snart får väl vad som helst duga
Först kom den vanliga grodan på besök
Jag kastade långa grodblickar, tänkte ”Jag gör ett försök”
Han var brun-grön
ganska skön
men ack så ordinär
jag kysste hans grodkind och sa ”Tyvärr”
Sedan kom åkergrodan, lite mindre och smal
men oj så tråkrig och hjässan var kal
Så kom den ätliga grodan, men han åt jag upp så det blev ingenting med det
jag bara såg på min mage och tänkte ”Nu blev jag fet”
Så plötsligt, ur en ölpöl dök han upp igen, grön och brun
men när jag tittade närmare såg jag att det var ju frun
hon var av sorten gölgroda och jag sa inte att jag ätit upp hennes man
men jag rapade belåtet när hon försvann
På andra sidan baren satt lövgrodan och vissla på mej
men han var alldeles för ung, så tack, men nej
Från sjön hördes sjögrodans busvissel
men jag tänkte bara ack vilket gissel
kommer jag aldrig finna min grodkärlek?
Få grodkyssar, grodvärme och smek?

Men just som jag satt där och beklagade mig för bartenderharen
kom en oxgroda in i baren
Jag tänkte, nu har jag min chans
bara jag spelar cool kanske jag får bjuda upp till dans
Jag hoppade fram och sa ”Jag har hört att du är illegal”
”Kanske det” svara han och jag var allt annat än sval
Jag stammade ”Ska vi ta en grodtaxi till skogsdungen min?”
Och han svara ”Men du är ju bara barnet, försvinn!”
”Men jag har ett gammalt hjärta och långa ben”
och han sa inget men tänkte ”Och hennes hud är len”

Redan i taxin tog han min hand
och jag visste att jag rott mitt grodkärleksprojekt iland
Jag blundade när han kysste mig och tungan hans var sträv
Och när jag öppnade mina grodögon hade han förvandlats till en räv

Med fiskhjärtat i handen storebror

En gång när de fiskade i tjärnen
fick han bara mört
och hon fick en
jätteaborre
och åskan smällde
och fiskkroppen sprattlade
och fiskhjärtat dunkade i handen

han bar henne sista biten hem

skogen är alldeles för stor

utan dig storebror

Med fiskhjärtat i handen storebror

En gång när vi fiskade i Mörtsjön
fick du bara mört
och jag fick en
jätteaborre
och åskan smällde
och fiskkroppen sprattlade
och fiskhjärtat dunkade i handen

du bar mig sista biten hem

skogen är alldeles för stor

utan dig storebror

Jag dunkade mitt huvud mot rosorna på tapeten i Ordinär

Nya numret av Ordinär har kommit, med tema berättelser där jag har med en text.

Skogskattskatt

De här sömnlösa nätterna
är det enda jag längtar till
när jag är ensam bland jättarna
Lukten av tändstickan
och paraffin
Ljudet av dansande tyllflickor
i smyckeskrin

då inte ens stjärnorna ser
min hjärtskakning

Ta mig nu.
När det är natt
innan någon annan kommer och tar mig
skogskattskatt
sätt på dig din soldatdräkt
och om någon håller fast mig i månskenet
skjut dem i benet
med dina korslagda gevär

Vi måste åka
vi kan inte stanna här
jag har sadlat en svart kråka
packat resväskan

med stjärnljus
granskog
och röda bär

Min frostnatt, min silverkatt

På väg hem snubblar jag över ett fyllo på Sveavägen. Han skrattar åt min mössa. Jag skrattar åt honom
sväljer skrattet ner i magen
när jag ser
att han har ett svart hål
i ena kinden

Tunnelbanan som en silverkatt genom Stockholm
det rinner öl eller piss utefter golvet
jag följer floden ut
i mitt frostland Sandsborg

Här står fyrtio unga och har ingenstans att ta vägen
två stycken har hittat varandra
de hånglar mot motorhuven på en bil
När jag glor på dem
ropar den ena
– Fint med fjortisfylla, eller hur?
Nu kommer skrattet igen
bubblar mot frosten
vecklar ut sig i kråksparkarna

Mina nycklar ligger längst ner i väskan
den som var mammas
jag hittar dem under Gunnar Hardings samlade dikter
under sömnlöshet och lokomotiv
Det luktar glöggfylla och kärringparfym i trapphuset
och jag känner mig ensam

och breven på hallmattan som inte är julkort
inte kärleksbrev
eller med silkespapper inslagna paket
utan
räkningar
kräkningar

Jag längtar bort härifrån nu
eller så kanske jag bara längtar efter sparkar

dina kråksparkar

på glasklar is
i vintersol

och att det ska undan

Fikaskräcken

Kvällsugglar på redaktionen. Klipper och klistrar hjärtan medan jag tittar på videokväll med Bodil Malmsten. Hon säger att hon inte tycker om att fika och jag känner igen mig.

”Jag är dålig på det i verkligheten. Sitta ute på en trottoar med en sådan där filt och värmelampa, jag tycker att det är ett helvete. Alltså jag vet inte hur man gör.”

Jag var livrädd för att fika när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Tog första bussen hem från skolan för att slippa. För det var det alla gjorde efter skolan, och på håltimmarna, och skolktimmarna: fikade. Jag var rädd för att jag inte visste hur man skulle göra när man fikade, hur man köpte sakerna, teet, kaffet. För att jag skulle ramla med min kopp på väg till bordet, bränna tungan på teet, för alla cigaretter jag skulle vara tvungen att röka för att slippa prata och därför börja må illa och vara tvungen att kräkas på toa så att alla hörde. Jag var rädd att någon jag var kär i skulle fråga mig någonting, eller för att någon vem som helst över huvud taget skulle fråga mig någonting.

När jag träffade folk i sociala sammanhang utanför skolan såg jag till att vara full först. (Fast en gång var jag full i skolan också.) Alltid ett sexpack eller en vinare säkert innanför västen. Nu har min fikafobi lyckligtvis avtagit. Jag har i och för sig bara gått på fik tre gånger i år. Om ens det. Men jag tycker om gubbfikat vi har här på redaktionen ibland. Och jag tyckte om att gå på kondis med honom. Men det kanske var för att vi var tysta, jag med knapp och han med tidning, och för att han gav mig en kram så att jag höll på att ramla över bordet.

Den norrländska snårskogen

Jag står utanför redaktionen och väntar på glöden från hans cigarett. Det ryker ur min mun. Jag har gjort julpynt och det har fastnat kristyr i håret, som istappar. Vi går till Tranan. (Visste du att tranor vid häckningstid utför en spektakulär parningsdans på utvalda arenor och att merparten sedan flyttar norrut till häckningsplatsen som inte sällan ligger i öde trakter.) Sitter i baren och han värmer mina vinterhänder i sina nävar, som björnramar. Längtar efter en jukebox, undrar om din farfars finns kvar, jag glömde förresten fråga vilka låtar som fanns i den.

Hem till Moa, Mirjam och Johanna, vi sitter på golvet vid julgranen och speglar oss i de röda kulorna. Glögg och bossakonsert och finsk kålrotslåda på vardagsrumsgolvet. Sedan taxi till Berns och Eldkvarn och vi står nästan längst fram. Jag lutar mig mot honom.

”En gång tog du och jag älskling våra första steg i den första snön. För varje snöflinga som faller skall ett hjärta börja slå. För varje snöflinga som faller finns en ny väg att gå.”

Efterfest med Plura men vi alldeles för fulla för att kunna prata med någon, tar svarttaxi hem till honom och för oväsen istället.

Nybakt bröd till frukost, lussekatt och kaffet i sängen. Han sitter vid pianot, barfota, i vita långkalsonger från New York. Bar överkropp, en norrländsk snårskog över bröstet. Jag tänker skolka och gå vilse där idag.

Vi är Tove Jansson-skruttiga när vi går genom Vasastan. Rosor på kinden, håret på ända. Luften är kall, glasklar, borta vid hustaken lyser solen. Han tappade knappen på kavajen i natten och vi går in till en skräddare och frågar efter en ny. Skräddaren tar fram en kakburk med knappar som han häller ut över disken. Hans son kommer och hjälper till och vi är fyra som letar ny knapp. Jag och tre män och minst hundra knappar. Känns fint på något sätt. Vi går på kondis och jag syr i knappen medan han läser tidningen. Dricker sitt kaffe svart.

Sedan åker han hem till Piteå
och jag hem till mig
och sista kyssen på tunnelbanan smakar tövan.

Nattskift

Och det är natten då amaryllisen slår ut
sina vita lakansblad
vi tar en taxi hem till mig

Den sista sommaren

Mormor bakade in häftstift i drömmarna
när hon blev blind
Sista sommaren låg hon fortfarande och påtade i rabatten
ibland kom hon inte upp
Pappa sa: Det är lika bra att du dör där än någon annanstans

Det sista jag sa
innan jag stängde trädgårdstidningen
och kysste dig
var
Vissa rosor är ömtåliga ovan jord men uthålliga
under jordytan
Gräv inte upp en död ros för tidigt

Dina trädgårdshandskar
Hemtjänstens handskar
genomskinliga
när de tar i din kropp
jag slänger deras gråa fiskpudding i slasken
när de stängt dörren
matar jag dig med skogshallon
i köket som fortfarande luktar ditt bröd
Dina armar var lena som deg

Ambulansen kom aldrig
när jag sprang barfota upp och ned för den kalla stentrappan
i höghuset där man såg hästarna på Solvalla
som små svarta flugor
Din kropp med silverhår och deghud som sakta svalnar
silverhår som lyser i mörkret
Det har aldrig varit så tyst som nu

När de bar dig ned för trappan
och jag bar andningsmaskinen
hängde din arm med dina ringar
och dinglade
vinkade åt mig
innan du försvann

smekte jag ditt silverhår mormor

I mormors kök

Disktrasorna

Jag har fått höra att jag är ekonomisk, och ikväll är det bara att hålla med. Jag åkte till Valhallavägen, provade disktrasor i tjugo minuter och fick ett kuvert med 200 spänn.

Sedan tog jag tunnelbanan direkt till mataffären i Hökarängen där jag spenderade mina 200 kronor (+ 2, 50) på:
En ananas, en burk bambuskott, en burk böngroddar, 1 kg bulgur, en burk champinjoner, 1 kg clementiner, getost, tre granatäpplen, paprika, mozzarella, en påse naturgodis, pepparrot, isbergsallad, två zuccini, tre paket tuggummi, en påse svarta bönor, en påse gröna linser, tonfisk, torskfilé och en påse tortillachips.

Pappa skulle varit stolt.

Pappa

Så var vi
ensamma
Du och jag
och
huset var
tomt bakom
mammas julgardiner
Jag lutade huvudet
mot din mage
Din puls
livrädd
för att den också skulle tystna

Här, på mitt golv

Jag ser dig på mitt golv
Fast du aldrig varit här
I min säng med redlösa lakan

skogshuggarskjorta
bara bröst
bar blick

Du skulle komma hem till mig
Du skulle kyssa mig innan vi
hunnit stänga dörren

Din fors som tinnitus i mitt huvud

Storebror

På andra sidan
det rödgröngula
legoberget
sitter min blonda hjälte
Vilken är din favoritfärg lillasyster?
Snorgrön
Min rosa pulka fräser genom snön
bakom mopeden
Där borta står rödtopps-Pelle
och tittar på
och röda hjärtat bankar
snoret torkas på tumvanten
min hjälte luktar svart bensin
Vita nattlinnet
armar uppåt sträck
På huvudkudden
har han lagt
snorgrön nallebjörn

Lukter

Nyblivet sugmärke
NY
Nyis
Nyponrosor
Nyckelring av en
Nyborstad vårgata
Nylagd asfalt
Nyklippt gräs
Nymålad ladugårdsvägg
Nytvättad, nystruken, nyöppnad nymfomani

Yes, that is love Hazrat Ali.

Nu har jag bokat tågbiljetten hem till Västerås på julafton. Hem… undrar när jag ska sluta säga det, huset är borta för länge sedan, byn där jag växte upp känner jag nuförtiden obehag av, inskränktheten, de raka vägarna
Hem till vännerna som lyckats överleva i Pulverstaden.
Hem till storasyster, fina trygga storasyster.
Och lintottarna, leka jaga runt i huset, kolla om kojan vi byggde i somras finns kvar,
”Om man får många kramar är man aldrig ensam”, sa Isak när han var fyra.
Jag längtar efter de där kramarna.

När mamma dog flydde jag utomlands med Moa den första julen.
Sydostasien, Kambodja.
Vi bodde ovanpå floden.
Ovanpå det bruna vattnet, råttvattnet.
Min vän kräktes i en hink bredvid sängen och det sprang råttor över golvet, över min huvudkudde medan jag firade jul med haschtomtarna i restaurangen bredvid.
De var större än en halvmeter.
Hon var likblek och
jag var full
och råttornas kroppar hasade över trägolvet.

Julen därpå firade jag med min kärlek Nicolas i Pakistan.Jag ljög för pappa och sa att jag skulle stanna i Iran och fira jul uppe i bergen, istället åkte vi till Afghansitan, till den döda pojken med smutsiga gymnastikskor, flickorna i sina chadorer, fladdrande som svarta barnspöken utefter vägen, deras kalla fingrar utsträckta efter varma mynt.
Vi stannade bara i tio dagar, sedan var vi tvungna att fortsätta över gränsen till Pakistan. Kriget nafsade oss i hälarna.
Tullmän slog barn med långa käppar vid gränsen, till oss räckte de ut en hand:
”Welcome to Pakistan madame!”
Förbi rövarna i Khyberpasset, de rostiga bussliken i ravinerna
I Peshawar skaffar vi alkohollicens, fylle-körkortet för icke-muslimer
och två flaskor rom.

Madyan
Jag klipper ut hjärtan ur chipspåsar och hänger dem i det lilla trädet hotellägaren hämtat åt oss.
Hazrat Ali, våran livvakt sitter på en stol i vårat rum
”Government provided, Talibans will shoot tourists.”
Hans kalasjnikov lutar sig mot stolsbenet. Luften är fuktig, veden är fuktig och brasan ryker in i rummet
Allting luktar korv och eld och sot. Jag värmer mig med rom.
Hazrat Ali pekar på mina utklippta hjärtan och frågar:
”Is that love?”
”Yes, that is love Hazrat Ali.”

Jag spelar the Smiths och bjuder upp honom. För berusad för att bry mig om att vara kulturellt känslig som Nicolas alltid tjatar om. Nu vill jag dansa och jag vill dansa med Hazrat Ali.
För att han är snyggast och
vet vad kärlek är.

Det som är nattsvart

Förälskelsen sa att den är för nattsvart för mig
Och du, du säger att det är nattsvart utan mig

som ett satans solsken ni varken kan leva med eller utan

Och när jag var natten?
när jag låg på golvet i köket med kniven mot vristen
ville ni ändå inte ha mig

Ärren är små mörka streck under strumpan nu
mina nattstreck

och nu när solen går ner innan det ens har blivit morgon
ringer du och berättar om sjukdom

mitt natthjärta slår i takt med dina tårar

I woke up this morning and realized what I had done

När jag kom hem i torsdags natt låg det ett brev på hallgolvet från P. Bredvid dörren hängde tjugotre paket i tjugotre snören. En för varje dag fram till julafton. I gårdagens paket låg en skiva med Charlie Rich

I woke up this morning and realized what I had done
I stood alone in the cold gray dawn
I knew I'd lost my morning sun
I lost my head and I said some things
Now come the heartaches that morning brings
I know I'm wrong and I couldn't see
I let my world slip away from me

Jag önskar att det inte fanns adventtårar. Jag önskar att jag tog mitt förnuft till fånga. Men jag vågar inte lova bort min kärlek nu. Det går inte, förlåt. Jag vet att det är mitt fel att du och jag är ensamma i jul.

Flyktfåglar

John kommer och hälsar på, min nya vän Poeten. Jag har feber och han lagar middag åt mig medan jag sitter uppkrupen på pallen bredvid och bedövar huvudet med glögg.
I always end up cooking for sick girls

Han steker svart trumpetsvamp från pappas skog, kanske besviken först att jag bara vill vara vän, kanske just därför kan vi prata med varandra om allt. Hemligheterna bakom hans poesi. Vissa av dem viskas av en liten pojke, instängd i hans ögon (Mirjam har rätt, han ser ut som en fågel. En flyktfågel).Vi vet båda två att vi berättar för mycket, men vi har inte tid att vänta. Imorgon bitti flyger han iväg igen
Till Wien
flygvärdinnan
och kärleken?

Vi lär varandra om kvinnor. De vilda. Om att inte komma längre än nära
Han berättar om hon den vackra, hon som hade ett skotthål i bröstet.
Om branden
Afrika
och sorgen

Vi längtar lika mycket efter kärlek som alla andra
och en dag ska väl ändå du och jag också lyckas komma någon mer än nära John?

På smällen

Första advent. Träffade Anniken på Konstfacks julmarknad, har inte sett henne sedan i somras och nu är magen så stor att den inte är någon hemlighet längre. Följande telefonsamtal utspelade sig innan vi åkte ner till Västkusten i somras:
K: Anniken, jag är en vecka sen med mensen… jag tror att jag är på smällen.
A: Mitt graviditetstest visade positivt igår…

Jag var inte med barn men Anniken var det! Anniken som jag lekt med hemma i skogen i Barkarö, spelat knattefotboll och viskat om killar med. Vi som hade våran första fylla tillsammans och tjuvrökte i lekparken, hade trimmade moppar, hon en silverfärgad och jag en röd. Nu satt hon där bredvid mig i skärgården med alkoholfritt vin i glaset och tindrade.

Idag strålade hon.
Och jag blev avundsjuk.

Mitt eget kärleksliv är stormigt. Jag vill inte såra någon, inte mig själv heller. Men det verkar som att jag oundvikligen söker mig till trubbel.

Poesifestival!

– Jag vill att det ska vara mörkt på scen och fågelkvitter och regn när publiken kommer in. Sedan ska Nicolai Dunger spela urskogsmusik medan solen går upp och ett grönt ljus ska stråla från scentaket.

Jag sitter på första raden i Elverkets tomma salong och berättar för inspicienten hur jag vill att poesifestivalen ska börja. I en månad har jag gjort praktik på 00TAL och nu sitter jag här och bestämmer. Lite overkligt att jag får sitta där längst fram och titta på alla fantastiska möten och genrep. Martina Lowden och Dickon Edwards första kram. Tysta poeten Daruisz Suska från Polen som träffar sjörövaren Ola Rapace, Nicolai Dunger sjunger så att jag får gåshud. Livia Millhagen läser John Mateers texter med sådan inlevelse att både han och jag blir förlägna.

Fest på polska institutet, mingel, korv, öl och klassisk musik. Fastän jag inte borde följer jag med till Riche och dricker öl. Övertalar John att snusa. Fest i Tessinska palatset, jag önskar att jag fått en dans i salen på våningen ovanför, eller i alla fall fått leka kurragömma i de förgyllda korridorerna, men landshövdingen är trött och vill sova så vi drar till Hornstull. Mitt glas fylls med några minuter till. Jag vill inte gå. Kommer ändå inte kunna sova. Mina läppar smakar rök och träd när jag sitter på tunnelbanan hem.

I femton timmar står jag med headset och teknikernas röster i huvudet. Det ligger en air av doftticka och gran över Elverkets scen. Kerstin Ekman fnittrar med Freja. Dickon säger att han inte tycker om gymnastikskor i vanliga fall, men att han gillar mina, det är de magiska från New Orleans. De dansar när Friday Bridge står på scen. De dansar när Thomas Öberg och Andreas Bertilsson spelar skogsljud på högsta volym.

Efter femton timmar skakar jag i hela kroppen. En öl i min hand och bäverkraft i hjärtat. Jag har så mycket kärlek över när inte du är kvar. Den räcker ända tills Berns salonger stänger klockan fyra.

Alldeles för ung

Fortsätt du att leva i din
Föreställda verklighet
Så fortsätter jag i min
För det finns inga riktiga drömmar
Bara riktiga drömmare