Hon sitter på tåget till Göteborg trots att hon hatar den staden

Andra vagnen, första klass och brer ut sig. I resväskan ligger en såg, arbetshandskar, en spade och en ny klänning. I en påse från trädgårdshandlaren har hon frön, jordgubbsplantor, en äggmacka och snus. Han har skickat sms.

Helt underbart på ön. Alla dofter och 3 – 2 till Sverige puss sötis nu får du komma hit.

Hennes storasyster ringer.
– Det är inte lätt att få tag i dig lillasyster.
– Jag vet, förlåt. Jag såg att du hade ringt men jag var på releasefest och så har jag jobbat.
– Ska du komma hit på Valborg?
– Nej jag ska till sommarstugan. Ja just det fyllde inte äppleskruttet år igår?
– Ja, sex. Han har fått en ny cykel och en resväska.
– Kan han cykla?
– Ja, det lärde han sig förra året.
– Jag måste komma och hälsa på så att de inte glömmer mig. Vad gillade han bäst då?
– Resväskan, han insisterade att få sova med den.
– Gullunge. Har han fortfarande långt hår och pannband?
– Ja ett lila med blommor och fjärilar på.
– Vad snyggt. Åh, vet du, jag satte i hörlurarna i den här radion som finns i sätet på tåget och då var det en av mina små poeter som läste sin dikt! Fatta vilken tajming! Det var ett program på P4 Junior som handlade om dem.
– Vad kul!
– Ja, de är så jäkla söta.

När Lifterskan lagt på ringer hennes pappa. Han säger stubbfräs och hon säger att hon älskar honom.

Stoft av ett stoftkorn

Han hämtar upp henne utanför Valands på hennes mormor Signes gamla tralla Solstjernan. Hon hoppar upp på pakethållaren och han skjutsar henne till Östermalm och Riche där Ernst Brunner och Sulo har releasefest.

– Du kan få mina drinkbiljetter också, vad vill du ha?
– Två glas vitt, säger hon.

Han går till baren och beställer. På Riche är det fullt av gamla gubbrockare. Ernst Brunner kommer fram och ger henne en pocket med sina samlade dikter Stoft av ett stoftkorn. Han säger att tonsättningen av hans poesi är ett lika konstigt fenomen som att Rolling Stones skulle tonsätta Dagen svalnar. I boken skriver han De vill välta henne runt. Hon rör sig. Plåtskåp faller.

Direktören är där. Hon går fram och knackar honom på axeln och han berättar att han har träffat två andra tjejer – den ena var Döden och den andra en kåt en, det var hon som stod där bredvid, men att han fortfarande är lite kär i Lifterskan.

– Jag tänker på din nacke och kullerstenskyssarna, men det är dags att sträcka på sig nu. Vill du följa med på Olle Ljungström imorgon förresten?
– Jag ska till Göteborg, har bokat tågbiljett. Ska ut till ön och sätta potatis.

Han kommer tillbaka med hennes vin. Direktören vänder sig bort.
– Vem var det?
– Det spelar ingen roll.
– Kan vi inte åka hem efter spelningen? Jag vill hålla om dig.
– Du vill se hockeyn, säger hon och skrattar.
– Mhm.

Det kliar inne i benen på henne när hon tittar på honom. Hon vill krypa innanför hans trasiga kavaj och lägga näsan mot bröstet. Trassla in sig där. Krypa upp över honom som en skalbagge. Hon älskar honom.

Nina Simone talar om frihet

Den ena var Döden och den andra en kåt en

Han hämtar upp henne utanför Valands på hennes mormors gamla damtralla Solstjernan. Hon hoppar upp på pakethållaren och han cyklar ner till Riche där Ernst Brunner och Sulo har releasefest.



– Du kan få mina drinkbiljetter också, vad vill du ha?
– Vitt vin tack. Jag behöver mycket av det ikväll, säger hon.



Han går till baren och beställer. På Riche är det fullt av gamla gubbrockare. Ernst kommer fram och ger henne en pocket med sina samlade dikter Stoft av ett stoftkorn. Han säger att tonsättningen av hans poesi är som att Rolling Stones skulle göra musik av XXX. I boken skriver han De vill välta henne runt. Hon rör sig. Plåtskåp faller.



Direktören är där. Hon går fram och knackar honom på axeln och han berättar att han har träffat två andra tjejer – den ena var Döden och den andra en kåt en, men att han fortfarande är lite kär i Lifterskan.



– Jag tänker på din nacke och kullerstenskyssarna, men det är dags att sträcka på sig nu. Vill du följa med på Olle Ljungström imorgon förresten?
– Jag ska till Göteborg, har bokat tågbiljett. Ska ut till ön och sätta potatis.



Han kommer tillbaka med hennes vin. Direktören vänder sig bort.
– Vem var det?
– Det spelar ingen roll.
– Kan vi inte åka hem efter spelningen? Jag vill hålla om dig.
– Du vill se hockeyn, säger hon och skrattar.
– Mhm.



Det kliar inne i benen på henne när hon tittar på honom. Hon vill krypa innanför hans trasiga kavaj och lägga näsan mot bröstet. Trassla in sig där. Krypa upp över honom som en skalbagge. Hon älskar honom.

Picknicken

Hon väntar på honom i Observatorielunden. Minns den där kvällen för många år sedan då de rökte brass och hittade en madrass i en container. Brass & madrass-kvällen då de somnade där i Observatorielunden och Love var så full att han pissade ner sig. Och hon satt på den där madrassen med Johnny och en alkis och tittade på soluppgången över Vasastaden.

Hon har lagt ut en filt i gräset och tagit fram varsin skinksmörgås, en flaska saft till sig själv och en flaska mjölk till honom, skivat upp en mango.

– Wow. Vad fint, säger han och sätter sig.

Han kysser henne på näsan, öronen och munnen. Han äter upp på en minut.

– Vill du ha glass?
– Nej det är bra.
– Ok, men jag ska ha. Jag kommer strax.

Han går ner för kullen till kiosken. Lifterskan ligger på rygg och kisar mot solen. Hon ångrar att hon sa att hon inte ville ha. Då ringer telefonen, hemligt nummer, det är kanske han som vill fråga om hon inte ska ha en glass ändå.

– Hallå.
– Hej det här är syster X från Södersjukhuset. Du var ju här för en undersökning för ett tag sedan.
– Ja.
– Ja, jag sa ju då att det inte var någon fara men nu har jag rådgivit med en kollega och vi vill att du kommer tillbaka. Det kan vara en blodfylld cysta ändå.
– Oj. Jaha.
– Så vi måste se så den försvinner.
– När ska jag komma då?
– Om tre månader.
– Ska jag vänta tre månader?
– I augusti någon gång.

Lifterskan lägger på luren och sätter sig upp. Skinnjackan knarrar och luktar sol. Hon drar sin mammas silverring nervöst upp och ner för fingret. Han kommer tillbaka, han ler och räcker fram en Tip Top.

– Jag köpte en ändå sötis… Vad är det?

Picknick

Hon väntar på honom i Observatorielunden. Minns den där kvällen för många år sedan då de rökte brass och hittade en madrass i en container. Brass & madrass-kvällen då de somnade där i Observatorielunden och Love var så full att han pissade ner sig. Och hon satt på den där madrassen med Johnny och en alkis och tittade på soluppgången över Vasastaden.

Hon har lagt ut en filt i gräset och tagit fram varsin skinksmörgås, en flaska saft till sig själv och en flaska mjölk till honom, skivat upp en mango.

– Wow. Vad fint, säger han och sätter sig.

Han kysser henne på näsan, öronen och munnen. Han äter upp på en minut.

– Vill du ha glass?
– Nej det är bra.
– Ok, men jag ska ha. Jag kommer strax.

Han går ner för kullen till kiosken. Lifterskan ligger på rygg och kisar mot solen. Hon ångrar att hon sa att hon inte ville ha. Då ringer telefonen, hemligt nummer, det är kanske han som vill fråga om hon inte ska ha en glass ändå.

– Hallå.
– Hej det här är syster X från Södersjukhuset. Du var ju här för en undersökning för ett tag sedan.
– Ja, är det något som har hänt?
– Ja, jag sa ju då att det inte var någon fara men nu har jag rådgivit med en kollega och vi vill att du kommer tillbaka. Det kan vara en blodfylld cysta ändå.
– Oj. Jaha.
– Så vi måste se så den försvinner.
– När ska jag komma då?
– Om tre månader.
– Ska jag vänta tre månader?
– I augusti någon gång.

Lifterskan lägger på luren och sätter sig upp. Skinnjackan knarrar och luktar sol. Hon drar sin mammas silverring nervöst upp och ner för fingret. Han kommer tillbaka, han ler och räcker fram en Tip Top.

– Jag köpte en ändå sötis… Vad är det?

Figa och kalvbräss

När de kommer tillbaka hem har körsbärsträden slagit ut i Kungsträdgården.

Hon byter om till den svarta klänningen med axelvaddar och guldskärp och tar en taxi till Italienska kulturinstitutet och deras tidskriftsrelease. Hon är sen men det finns en plats reserverad för henne på andra raden. Framför henne sitter de tre italienska författarna. De två manliga stirrar på henne och Lifterskan glor tillbaka. Två Dramatenskådespelare är där, en man och en kvinna, och de läser de svenska översättningarna av författarnas texter. En handlar om våldtäkt. Eller minuterna innan våldtäkten. Lifterskan tänker på Iran. Den schweiziska armékniven. Det trasiga däcket och dollarsedeln som hon krampaktigt höll i sin hand. Mannens tänder i hennes kind, hans torra hand innanför hennes behå.

Hon pratar med Skådespelerskan om det efteråt. Om hur vissa saker är så tydliga i det ögonblicket och hur andra intryck försvinner. Hon minns inte hur mannen såg ut men hon minns blommorna i buskarna bakom honom. Hon minns hur han drar sitt finger över halsen och hyssjar henne men hon minns inte hur gammal mannen var, om han hade skägg eller var rakad.

Efter läsningen bjuds det på middag på Divino. Lifterskan sköljer ner den halstrade anklevern, kalvbrässen, pilgrimsmusslorna och den tryffelglacerade kalvbringan med stora klunkar Amaronevin. Mittemot sitter Dramatenskådespelerskan med sin nya kärlek. De kysser varandra och viskar. På vänster sida om henne sitter en ambassadör, på höger sida en manlig författare. Ambassadören har blont tunt hår med antydan till flint, han skämtar och skrattar med Skådespelerskans nya kärlek. Författaren ser ut som en filmstjärna. Han har mörkt lockigt hår, grånat vid tinningarna. Raka drag och en markant näsa som han gång på gång doppar ner i vinglaset för att suga in doften. Hans pekfingrar har valkar från skrivmaskinen. Han luktar cigarett.

Lifterskan och Författaren diskuterar hemmafruar.
– I believe housewives are lazy and unhappy, säger Lifterskan.
– I know women who want to stay at home, säger Författaren.
– They can still be lazy and unhappy. I also believe that their figas have dried out underneath those chaperones.

Författaren skrattar till.
– Ho dimenticato, come si chiama?
– Lifterskan.
– Piacere di conoscerla Lifterskan. Dried figas – that sounds like some kind of delicacy.
– More like beef jerky.
– But if it’s sun-dried?
– Freeze-dried.
– Parma-pussy.

Hon märker hur upphetsad Ambassadören har blivit av att tjuvlyssna på deras konversation. Hon lägger sin hand på hans ben under bordet. Så tar hon tag i Författarens hand och lägger den på sitt högra ben, på strumpbyxan. Ambassadören flyttar sig närmare.

Snart håller de handen, tänker Lifterskan och ler.

Hon stryker med pekfingrarna över deras håriga knogar.

Isen hade släppt och låg över Bottenviken som ett sönderrivet kärleksbrev

Fjärilarna

Ur brasan flyger sotfärgade tunna löv, de fladdrar över träsket där de landar i snön.
– Ser du, de ser ut som svarta fjärilar, säger hon.
– Ja, det gör de faktiskt.
– Du skulle se elden som de riktiga fjärilarna kommer från.

Ekbergs konditori, Piteå

Där björnar biter huvud av män

De kör längs Pite älv mot familjegården. I väster ligger lappmarken, i öster Finland. På åkrarna segnar nävertaken ihop på de grå höladorna. I Älvsbyn står byfånen och vinkar åt dem från Shell-macken. Storforsen dånar.

De parkerar bilen en bit från stugan och sjunker ner till stövelskaften i den fortfarande meterdjupa snön. Nyckeln ligger på dörrkarmen, han låser upp och hon suger in doften av fuktig trasmatta och furumöbler. Han sätter på kaffe och tar fram ett par torra sockor. Sedan tar han med henne ut på träsket. Skaren spricker och de sjunker ner i slasken tills isen tar emot.

– Det är ingen fara, den är minst en halvmeter tjock fortfarande, säger han.

De går över vattnet till granngården. Kikar in genom fönsterrutorna i de övergivna stugorna. Där bakom de solblekta gardinerna blommar dammiga plastpelargoner, där står tiden still i moraklockorna sedan årtionden tillbaka. De hittar spår av djur utanför, älgspillning och märken av rävtassar i skaren.

– För ett år sedan hittade de en man utan huvud här i skogen, björnen hade tagit honom. Min kusin fick skjutsa den huvudlösa mannen in till byn.
– Vi kanske ska gå tillbaka nu.

Han tänder en brasa i en nedgrävd cementtrumma vid strandkanten och tar fram djupfrusna hamburgare och bröd. Solen är stark, hon fotograferar honom där han står i bar överkropp i snön och petar i elden.

– Kommer du skriva om det här? frågar han.
– Ja, det är fint här.
– Varför skriver du egentligen?
– Förut skrev jag för att liksom bevisa min existens. Eller egentligen för att rättfärdiga den.
– Är det sant allt du skriver?
– På sätt och vis är det det. Ibland känns det till och med att det är som att jag lever för texterna. Att de val jag gör i livet gör jag för att jag ska ha någonting att skriva om. Det började redan när jag var liten, då gjorde jag de galnaste, farligaste upptåg för att kunna ha någonting att berätta. Bara för att jag överhuvudtaget skulle ha rätt att finnas till, eller känna att jag levde.
– Jag känner igen det där, det är väl samma med musiken antar jag. Att man lever genom den. Att den styr allt det andra.
– Jag brukade hänga i knävecken från balkongerna när jag var på fest.
– Vad fånigt.
– Ja, jag vet. Så brukade jag tända eld på torrt gräs i skogen. Och när mamma dog blev det ännu värre. Det var då jag och Emma åkte på vår första roadtrip och blev sådär tjocka av allt vin, när vi sov hos nya killar varje natt. Och sedan träffade jag ju Sjömannen och åkte till kriget i Afghanistan.
– Men du kan ju sluta låtsas nu. Nu har du ju mig, jag är ju förälskad i dig fastän du inte hittar på en massa farligheter.

Det kanske är du som är kriget nu.

– Vad vackra ögon du hade imorse på konditoriet förresten, säger han och kramar henne så att hennes toppluva ramlar ner i snön. Han tar upp den och skakar av snön mot byxbenet.
– Det är ju du och jag nu. Vi ska ju flytta ihop och allt.

Vindpollinerad

Morgonsolen spelar i tallarna, in genom fönstret i pojkrummet där han ligger och sover. Lifterskan sitter naken i en sliten sackosäck och tittar på honom. Han har händerna på bröstet som att han spelade död. På väggen finns en hylla med pokaler, ett familjeporträtt från Teneriffa. Bredvid den klistermärkesklädda dörren sitter en affisch på AC/DC från tiden innan Bon Scott söp ihjäl sig. Han har ristat in texten till Highway to Hell i skrivbordet.

No stop signs
Speed limit
Nobody's gonna slow me down
Like a wheel
Gonna spin it
Nobody's gonna mess me 'round
Hey Satan
Payin' my dues
Playin' in a rockin' band
Hey momma
Look at me
I'm on my way to the Promised Land


De smet från konserten så fort han var färdig, en raggare gav dem lift till stan.

Vilken färg har den här bilen, frågade Lifterskan.

Bajsguld, svarade raggaren.

Hon satt i baksätet med raggarens 40-åriga lillasyster som hade samma rosa färg på läpparna som på snoddarna hon fäst i hästsvansarna. De delade på en flaska surt vitt vin. Lifterskan tänkte på sumpväxten med samma namn, Hästsvansen, på bladen som simmade i grumligt träskvattnet, de röda pistillerna som stack upp som skäggiga hundkukar. Vindpollinerade.

I baren bjöd en svajande norrlänning henne på en stor stark med sina nyvunna pokerpoletter.

Du har toalettpapper under foten, sa hon.

Bakom baren stod en kines och blandade en drink till Anna-Lotta Larsson. Discomusiken bankade över det tomma dansgolvet. Två ängsliga skjortor slickade sig runt munnen. Det luktade korv ur norrlänningens mun. Hon hann inte ta mer än en klunk av ölen förrän han tog hennes hand.

Kom.
På vägen fällde han ner henne i en snödriva. Hon försökte göra motstånd men det var lönlöst. Och han kysste henne på halsen och stoppade snö innanför hennes klänning.

Nu hänger den skrynklig på tork på elementet. Han vaknar och letar efter henne i sängen. Mumlar något.
Kom.

Resväskan

Lifterskan lägger ner den svarta tyllklänningen i sin mammas slitna resväska. Klockan 8.30 i morgon bitti går flyget till hans hemstad. 

Egentligen började hon packa resväskan för ett år sedan. Hon har packat en strumpa för varje gång han sagt att han inte klarar sig utan henne. En tröja för varje gång han väckt henne mitt i natten för att säga att han älskar henne. En klänning för varje svagt ögonblick han friat till henne. 

Sanningen

Hon hör finlandsbåtarna gnissla mot kajen. Direktören är sen, hon ser honom komma gående nedför Bondegatan.

– Jag är nervös, trodde inte jag skulle vara det, säger han när de har satt sig.

Hon beställer in ett glas husets röda, stryker honom över kinden.

– Jag är glad att du dök upp och räddade mig i kaoset. Det var skönt att vara kär och glömma.

Så berättar hon sanningen om vad som har hänt, om lögnerna, nätterna då hon fått nog och gått tillbaka till tabletterna och kniven. Efter ett tag gömmer han huvudet i händerna.

– Är du ledsen?

Han tittar upp och gnider tårarna ur ögonen.

– Jag är bara orolig för dig. Jag tror att det är du som torskar på det här.

– Jag vet att jag tar en risk med honom men jag har inget val.

– Jag vet att du är beredd att betala ett högt pris för det liv du vill leva, jag respekterar det. Men du får inte gå under.

– Jag är i alla fall medveten om det. Och jag vet att jag är naiv, de flesta tycker väl att jag är korkad, men jag tänker stå kvar. Jag har valt att leva så, hellre riskerar jag mina smällar än går och undviker dem för att jag är rädd att bli skadad. Jag vill leva fullt ut och då kan man inte gå omkring och vara orolig för att de man älskar ska svika en. Om man hela tiden är beredd på att bli sårad kan man ju aldrig bli riktigt lycklig. Jag har tagit en massa smällar redan, när mamma dog, när psykot med gitarr spöade mig, våldtäktsförsöken, alla lögner… och jag har stått pall.

– Frågan är hur länge till, säger han.

Hon tänker på sina nattstreck. Att det får räcka nu. Men det vet Han om.

Innan de skiljs åt ber Direktören att få hålla henne en stund. Hårt, säger han. Deras skugga glider svart över väggen bakom dem.

Blues run the game

Hon vaknar av ett sms av Direktören.

"Jag har bokat för oss på Fräcka Halvpannan ikväll kl 19. Vad sägs om att ses innan för att se på den spirande grönskan?"

"Om solen skiner", svarar hon.

**

Hon ligger med Honom i sängen, det är fortfarande grått ute. Hon har sitt huvud på hans bröst och han läser högt för henne ur MOJO om Jackson C. Frank.

– The classrooms quickly became infernos. In one of the few lucky breaks in his life, 11-year-old Frank was saved by a girl who helped him escape through a window. Fifteen children - including Frank's first girlfriend - were killed.

De tittar på bilden av den brännskadade Frank och Elvis Prestley. Han kysser henne på näsvingen för hundrade gången idag. På stereon spelar de Awaiting on You All med George Harrison.

– Du kanske ska stanna hemma hos mig ikväll?

Men hon vet att hon måste åka.

Riding mountains

Vinmakaren ringer från Kalifiornien.

– Hi cutie... how is life?
– Is it you?
– You good?
– Mhm, I guess, I’m in bed writing but I’m sick. And you gorgeous?
– Spring change I’m injured a bit. I hurt my foot riding the mountain
– I just had my premier with my play at the royal dramatic theater this weekend.
– Your play?
– I wrote a play
– You wrote one? What about?
– Two sisters, their mum dies and they run into the woods to ask the birds how they can get wings to go and visit her. And about their adventure, they meet a lot of strange birds...
­– You’re a special girl K. Is your papa finally proud?
– Well... you know dads... he wept when he saw it. But then he started talking about cutting down trees and digging holes again.
­– Liam is coming for a visit in a few months
­– Give him a big kiss from me!
– You wish.
– When will you come to Sweden?
– Who knows... I’m busy till fall and if I come to Sweden I will be taking you with me by the hair, so again, who knows.
– You crazy fuck. How is love?
– Love is stale. I got a girl but not happy right now. You?
– ­He will be moving in with me next week...
– Lucky duck, seems like a nice man...good eyes.
– He is like me, but a man with red beard.
– I’m glad , you deserve it! New Orleans was something else though wasn’t it?
– It sure was. It meant so much for me - you made me so strong, so happy. I felt so alive and playful with you. In some way you saved me.
– It was the best! I’m gonna post you some music I made soon so I will let you know....and you me...I have been quite of bullshit since you.
– You are so beautiful, I still love you, you know. You made me realize what life is about - that I can have the magic I desire. Bullshit?
– I just quieted down in my head and made peace with me. I know you get that.
– I want you to be happy
– We should talk again soon... I gotta go to the wine yard... I still have the video of you getting dressed... I won’t show it though… ha ha
– Dirty old man.
– Bye girl.
– Bye wine maker.
– I saw solidarity on the side of the road it was flat and bloody -KLICK-

Ut i friheten ur fängelset så är det du och jag

Söndag
På natten till Påskdagen tar han bussen tillbaka hem till henne. Han går in i parken klockan 06.37, i lönnarna har hon gömt ägg fyllda med godis och två böcker om Andrej Tarkovskij. I en av böckerna har hon citerat Arsenij Tarkovskij, poeten:

”Och om två kommit ut i friheten ur fängelset så är det du och jag, vi är ensamma i hela världen.”

Det var så det kändes nu. Även om det varit hans frihet som blivit deras fängelse.

När de var i slottet såg de Tarkovskijs Stalker. Den handlar om tre män som tar sig in i Zonen, som makthavarna låtit spärra av då den anses farlig för människor. Då såg hon Zonen som den plats där han tagit sin tillflykt och hon visste inte om han någonsin skulle lyckas ta sig därifrån. I hennes tillstånd såg tunnlarna i Zonen ut som dansande dvärgar. Nu visste hon bättre.

Han hade varit sjuk sedan han kom tillbaka till henne och han vred sig i sömnen och blötte ner hennes lakan med sin abstinens varje natt.

Måndag
Hon vaknar av att han tittar på henne, han har lagt sin hand över hennes öra och stryker med sin tumme över hennes kindben. Han pratar lågt:
”Jag förstår inte hur jag någonsin kunde riskera att förlora dig.”
Så börjar veckan då hennes pjäs går upp på Dramaten.

Tisdag
Hon får ett nytt anonymt brev igen där det står allting hon redan vet och:

”Jag bryr mig inte om henne. Hon verkar bara kall och högdragen. Och jag känner inte dig men jag vet att du kommer bli gråhårig i förtid om du inte lämnar honom. Har du inte bättre självkänsla?”

– Jag trodde att jag hade bra självkänsla, säger hon.
– Ja, det har du, säger han och raderar brevet.
– Det handlar inte om det. Det handlar om att jag tror att det här är Menat. Det är som det där jag skrev till dig när du var i slottet, kommer du ihåg?

”Det är söndagar jag saknar oss mest, när jag vill gå upp och baka bröd och krypa ner hos dig och älska medan det gräddas. När vi trängs i badkaret, älskar mer, skrattar, brottas, spiller glass och mjölk, gråter till en hollywoodfilm. Kanske en dag skulle du ligga med örat mot min mage och sjunga en sång för vårt barn. Det är så fel att det blev så här, att vi inte kan göra det, att annat som är fult och utan själ var viktigare. Som att gå emot själva idén med att leva, mot Gud om han finns och kärleken.”

Onsdag
De knullar efter anvisningen på deras lyckokakor.

Torsdag
Hon får feber. Han hämtar upp henne i en taxi, bäddar ner henne i hennes säng, blandar vaniljglass med blå mjölk och matar henne med en sked.

Fredag
Generalrepetition på Dramaten. Markus Krunegård - nu Markus Svartmes och hennes vanliga Sångfågel bjuder upp vill vals när Olyckskorpen sjunger.

Lördag
Premiär
De är på plats först av alla på morgonen och smyger ner på Lilla Scen. Han bjuder upp henne i mörkret och snurrar henne, kysser henne och hon skrattar så hon tappar andan, blir oredig av hans mun.
Hennes pappa kommer till föreställningen. Han har tårar i ögonen när hon träffar honom efteråt och han smusslar ner en femhundring i hennes hand.

Söndag
Hennes storebror och storasyster kommer till föreställningen. Efteråt får hon en vinare och ett sms:

”Vilken otroligt begåvad syster jag har! Jag älskar dig lillasyster Stormhatt. Din storasyster.”

Efter sista föreställningen firar ensemblen på Pelikan. Hon sitter med Inspicienten. Han sitter med hennes chef en bit bort. De ropar på henne.
– Vi har en överraskning till dig.
– Åh! Vadå?
– Du ska få ledigt på fredag och måndag.
– Varför det?
– Du ska följa med mig till Norrland, jag har köpt en flygbiljett till dig.

Det är en magisk natt. Orkanen är där. Alena föder barn. Glassfabrikören skrattar, Ovalias läppstift lyser i mörkret och han tittar på henne hela kvällen.
– Jag är så stolt över dig.

Måndag igen
Hon sitter på sängen och kammar ur sitt hår. En sista fjäder ramlar ner på täcket.
– Var kom den ifrån, frågar han.
– Jag vet inte, jag har inte märkt att jag hade den där.
Den är svart och blank.

De tar en promenad till Mariatorget. Han ligger på en bänk med huvudet i hennes knä. Han ser inte klok ut. Jackan är full av torra löv och kaffet har immat igen hans glasögon. De tittar på barnen som rider på drakarna, bakom dem kryllar buskarna av gråsparvar.

Dramatiserade drömmar

Min pjäs om Systrarna Stormhatt har premiär på Dramaten imorgon!

När mamma Stormhatts hjärta stannar får Lillasyster Stormhatt en idé. Hon och Storasyster ska ge sig ut i skogen för att fråga fåglarna hur man får vingar så att de kan hälsa på sin mamma i himlen. På sitt äventyr träffar de underliga fåglar som Snorkråkan (Rikard Wolff), En vanlig sångfågel (Nicolai Dunger) och Markus Svartmes (Markus Krunegård).

Det handlar om sorg och drömmens gränslösa kraft, om att ha tillgång till de man saknar genom fantasin och att himlen egentligen bara är två meter bort.

Fyra föreställningar spelas på Dramatens Lilla Scen den 18-19 april. Specialskrivna texter av Ulf Stark och Lotta Olsson, nyskriven musik av Georg Riedel och en orkester ledd av Monica Dominique.

Medverkande: ♥ Rikard Wolff ♥ Nicolai Dunger ♥ Markus Krunegård ♥ Basia Frydman ♥ Björn Andersson ♥ Stephan Yüceyatak ♥ Monica Dominique ♥ Rigmor Bådal ♥ Siri Grive ♥ Henrik Ståhl♥ Emelie Jonsson ♥ Christer Colt m fl.

Biljetter: Dramatens biljettkassa: 08 - 667 06 80

http://www.pastan.nu/barn/rikard-wolff-blir-snorkraka-pa-barnpoesifestivalen-1.844720

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2701849.svd

http://www.kuriren.nu/kultur/artikel.aspx?articleid=4802663

Lucky girl!

Hon har skrivit till sin gamla fästman för att be om råd. Hon beskrev sin situation som akut, att hon slits mellan två män. Direktören som kan ge henne allt hon önskat sedan hon var liten, trygghet, resor, romantik och kärlek med begär i överflöd. En man full av godhet som följer med henne ut i skogen och plockar bär, gör henne frukost på morgonen och skriver hennes namn på badrumsspegeln.

Eller han som friar i svaga ögonblick. Han med rösten som är den enda som någonsin lyckats komma in i hennes fantasivärld. Han som pyr i henne, startar skogsbränder. Han som försvinner och lämnar henne kallt varje vår. Han som får henne att skratta så att hon är tvungen att lägga sig på golvet för att inte kissa på sig. Han som bjuder upp henne att dansa på vardagsrumsgolvet och gråter av musiken mot hennes hals.

Den gamle fästmannen skickar ett brev och en bild på sin båt, den han ska segla med från NY till Portugal.

Lucky girl!
Jag hoppas att du finner din väg, vad den än är. Min filosofi är att pengar döljer människans sanna själ, att giftermål är status quo och att godhet fort blir tråkigt.
Jag längtar efter att skriva med dig. Ring mig gärna 001 514 458 61XX.
Love,
Den gamle fästmannen

Ibland går hon omkring med explosioner

Och det var lika säkert som att maskrosor är gula och blåklockor blå

Lifterskan ser tanter slå ner och krokusar slå ut. Bleka vita, gula, violetta och blå öppnar de sina kroppar för solen. Oblygt brer de ut sig över stadens gräsmattor och sprider en söt doft av saffransbullar runtikring.

– Jag vill ha kuken, säger tant Gredelin och rättar till sin krinolin.
– Ja, kuken med fjun! jublar Tant Brun.
– Var är då Farbror Blå, frågar tant Grön och sluter sitt kön

om en liten liten stäva
och en liten liten pall
och en liten liten stol
och ett litet litet bord

och en liten liten stuga

Stilla veckan

Palmsöndag.

De tågar in i lägenheten där Jesus sitter i påskgräset och predikar ur Pred 3 1-8:

Det finns en tid för allt som sker under himlen.
En tid för födelse, en tid för död.
En tid att plantera, en tid att rycka upp.
En tid att dräpa, en tid att läka.
En tid att riva ner, en tid att bygga upp.
En tid att gråta, en tid att le.
En tid att sörja, en tid att dansa.
Allt har sin tid

Hon ber.

Du, snälla kom tillbaka.
Vet inte vad jag ska göra. Jag är rädd. Skäms för att ringa någon och be om hjälp igen. Jag klarar inte det här.
Jag vill dö. Jag är rädd.
Jag tar alla mina piller nu.

Tre kartor visar vägen till Jesus. Hon skyller allt på sitt dåliga lokalsinne när hon ändå vaknar åtta timmar senare.


Svart måndag

– Idag snortar de skorstenar i Bohuslän. Den kallas blå måndag också, den här dagen, säger hon vid frukostbordet.
– Som Blue Monday? säger han och tar upp den sista smoothien ur glaset med fingrarna.
– Nej, blå måndag är den arbetsfria dagen. Blue Monday är när britterna refererar till den mest deprimerande dagen på året, säger hon, kysser honom och åker till kontoret.

Han bjuder henne på lammkorv till middag, på Blå Porten. Hans far är där också, han berättar om en man i Norrbotten som slog ihjäl hundvalpar mot garagegolvet. Hon berättar om när hon lade en planka på en halvt levande mus som hennes katt hade fångat, och hoppade på den. Av medlidande.
Fadern och sonen skrattar åt historien.

De möter upp med Producenten och Biståndsarbetaren på Gondolen där de dricker White Russian och tittar på Stockholm. Hon övertalar fadern att säga upp sig, skaffa en HD och bli delfinskötare i Kalifornien.

Sonen skjutsar henne hem på pakethållaren. De stannar och handlar mjölk på 7-11.
– Vad konstiga alla är på natten, säger hon.
– Det är för att de är fulla.
– Men det är väl vi med.
– Det är skillnad. De är bittra och fulla.


Vit tisdag

Hon porrsurfar och blandar ägg och kaviar i mixern. Äckligt.

– Idag är sista dagen man får äta mjöl och ägg innan påskfirandet, säger hon.
– Börjar inte det på torsdag? Är det inte då man är påskkärring? frågar han.
– Inte vet jag. Vet du, jag såg en dvärg igår som var helt vitklädd. Han var som en levande rebus för en sån där stjärna du vet, en vit dvärg.
– En vit dvärg?
– Ja, det är som en stjärna som har kollapsat för att den gjort slut på allt sitt bränsle.
– Vad händer då? Krymper den?
– Ja. Och den blir lika liten som 1 % av solen. Fast det häftiga är att den fortfarande har samma massa som solen. Den har 1 miljard gram per kubikdecimeter.
– Jag slås fortfarande av att du gick Naturvetenskaplig linje. Kom.
Han drar ner henne i knät och kysser henne.


Dymmelonsdagen

– Påsklammet är slaktat – min skugga talar till mig i tredje person och dödsängeln skonar åter igen Israels folk!

Han vaknar och tittar på henne. Hon står upp i sängen. Hon är naken.
– Du är så vacker. Kom ihåg det.
– Frukosten är klar, den står i köket. Jag ska bara hälla upp kaffe.

Hon sätter sig på golvet bredvid sängen och han stryker henne över håret, nyper henne i örat.
– Vad är det för dag idag då? frågar han.
– Dymmelonsdagen.
– Dymmelonsdagen. Vad är dymmel?
– Egentligen heter det dymblar. Det är trästavarna som de satte i kyrkklockorna istället för metallkläpparna, för att dämpa klangen.
– För att det var den stilla veckan?
– Ja, för att visa respekt för Jesu lidande. Du får tänka på det ikväll.
– Ja. Jag tar det piano.
– Vore bra om du sänker dig en halv ton i disharmoni.

Han glömde bort allt hon sagt som vanligt, eller så struntade han i det. När de kom hem och hon låg under täcket spelade han henne godnattvisor och stampade takten tills granntanten kom och plingade på. Han öppnade i bar överkropp.
– Det är obildat att hålla på så där, sa tanten i sin dyra, silkiga morgonrock.
– Påsklammet är slaktat – min skugga talar till mig i tredje person och dödsängeln skonar åter igen Israels folk, sa han och stängde dörren.


Skärtorsdagen

Hon får sms från Anna W:
Hej! När åker du? Själv drar jag vid fyratiden. Det mesta är klart, badat katten i neon, satt lysdioder i hucklet, fixar just nu hjullagren på kvasten, blir raketbränsle i år.

– Nu jävlar ska här firas påsk, ropar hon och de kokar, blåser, målar, fyller och gömmer äggen.

De knackar dem mot varandra och han ger henne ett rått i smyg som smetas ut över hennes händer, ner på tröjan. Hon lagar lammstek till 70 grader – rosa i mitten och gör hasselbackspotatis och gräddsås till. Hon fyller ägghalvor med majonnäs och räkor och kaviar för en sång styck. Först den där som handlar om hur deras barn stolt visar henne att tänderna har växt. Sedan den om zigenaren. Sist den som har den vackraste raden hon vet.

Där visan var en skör kapten som stormen visat sig för.

Han ger henne kött och blod. Han tvättar hennes fötter rena från flykt. Han klär av henne och låter henne ligga bar och utblottad denna natt.


Långfredagen

Startar med ett omvänt mord i hennes trosor.
Han åker buss i sex timmar. För att underhålla honom kommer hon på idén att de ska skriva en erotisk fabel tillsammans med sms. En sån där berättelse där man låter den andra personen fortsätta en bruten mening.

Deras relation hitintills hade sträckt sig till en skur ordflöde, en tjoff me köttig pälskontakt genom en oftast 1 el 2 sekunds kram ala modernamedvetandedjurbeteendes skala, konstigt nog kände Ricky en tung tassvett göra sig påmind så han svarade.

– Jag knullal lika dåligt som jag sittel. Men vi kan göla ett fölsök.

Klockan tre dör Jesus.

Soppa på torkad trumpetsvamp

– Du får mig att vilja släppa in Sture Dahlström i livet igen.
– Gör jag? Det var min kompis Linda som gav mig Den galopperande svensken. Hon sa att hon tänkte på mig när hon läste den.
­­– Jag blev så medveten om att livet verkligen är nu när jag träffade dig. Att det är nu det händer. Aldrig sen. Sture Dahlström är bra på det där. Måste erkänna att det känns lite läskigt att närma mig honom igen, han var verkligen en husgud för länge sen. Jag är rädd att han inte känns lika levande nu, att minnet ska förstöras.
­­­– Det är nog ingen fara.

Hon kysste hans kalla händer. Han gick långsammare nu än när de träffades första gången.

– Går du hela dagarna? Jobbar du aldrig? frågade hon.
– Jag sa upp mig för ett år sedan. Så renoverade jag färdigt det där huset och sålde det i somras. Så nu har jag råd att stanna upp.. gå. Jag skulle vilja gå med dig oftare. I skogen, plocka svamp med dig.
– Jag har världens bästa trumpetsvampställe i vår skog på landet, utanför Gnesta. Vissa höstar är det helt svart i mossan, säger hon.

På kvällen, innan hon ska gå och lägga sig ser hon att han har skickat ett mejl.

Det inträffade precis en smått mystisk sak som fick mig att skratta och haja till.Jag ställde mig vid bokhyllan och fingrade lite på mina Sture Dahlström-böcker. Plockade ut den kanske roligaste utgåvan, en slags orginalpocket av Gökmannen från 1975 (en sån där man får sprätta sidorna själv). Ur boken faller en liten urklippt tidningsartikel. Och det är ett recept på "soppa på torkad trumpetsvamp" (fritt efter Prinsessornas kokbok). Coolt, va?! Kram

Hundar

Hon tar fram den vita fjädern ur kuvertet. Hon struntar i det Direktören skrev:

Var försiktig, det är äkta, nyplockat svandun (det var en ilsken jävel vid Strömmen!), inte rengjort.

och smeker den över läpparna.

Hon tömmer vinflaskan och går av tåget. Skyndar sig till taxin, sätter på sig klackskorna och tittar sig i spegeln. Du är vacker, säger chauffören och hon ler. Han möter henne på Götaplatsen och kysser henne. Han luktar illa. Vad är det han luktar? Hon känner igen doften. Blöt hund.

Han kysser henne och skrattar hela kvällen. Du gör mig lycklig som ingen annan, viskar han. De går hem tidigt till hotellet, rum 517 Trois Couleurs Rouge, där han berättar varför han luktar illa och hon låter honom älska med henne trots allt. Hon vet att hon måste rädda honom från de hungriga hundarna när han sugit sig mätt på deras törstiga bröst. Alla andra har gett upp för länge sedan.

Den natten, som så många gånger förut, har han en flock av de hundarna bakom sig. Vita, rödaktiga, gula, gråa och svarta gråter de stora vargtårar och ylar åt honom att stanna hos dem. Han rör sig själv som en hund, kroppen rycker och han håller henne hårt, stryker henne över håret.

***

Två svarta och två vita lamm kommer springande mot de älskande genom hagen. De trycker sina fuktiga nosar mot
deras handflator. Videungen spanar på dem från dikeskanten och hasseln bugar tung med sina hängen när de går förbi, ner mot havet.

Deras hus är fuktigt och kallt. Han öppnar alla fönster och hon tar fram sin stickade tröja och sina gummistövlar ur garderoben. Där på hyllan ligger den rosa-blå-randiga tröjan och skvallrar med malmedlet om sommaren. Han sätter sig vid pianot och sjunger sången hon skrev, han visar henne hur kören ska låta. Den är vacker och hon ställer sig bakom honom, lägger sina händer på hans axlar och älskar. Hon tänker:

De tre senaste som försökt stjäla mina män ifrån mig har hamnat på psyket.

24 timmar senare kommer hon själv vara en litet nystan som somnar på alldeles för många piller, men det vet hon inte nu. Nu hämtar hon den röda räfsan och krattar försiktigt bort de ruttna löven från krokusknopparna.

På kvällen tar de tåget hem igen. De läser sina nya texter för varandra.

Planterar herrn rosor i mina fotspår?, läser hon.
Jag kommer gå baklänges och fastna i dess taggar
Gräv ur dem istället, så att varje man som följer mig faller

Läs det igen, säger han och drar henne närmare.

Stockholm C – Göteborg C 2 kl

Kan inte ombokas eller återbetalas
1 Vuxen ska sätta sig på plats 62, vagn 3. Klockan ska vara 17.36 och hon ska lägga kuvertet på tangentbordet och gå och köpa en smörgås och en flaska vin. Hon ska se någonting skymta genom pappret, under sitt namn.

Det var på lördag kväll Direktören skrev:
Är det mörkt på stan? Jag är på restaurang och här är ljust som aldrig förr. Kram

Och hon svarade:
Fan missade mörkret. Eller kanske passade det inte in i den här dagen. Skulle vilja ha en kyss god natt men du kanske ligger och drömmer nu? Sitter på söders hjärta och tänker i ett annat väderstreck.

Går på st paulsgatan

Jag fick ditt sms nu, sitter på tuben hem, jag är så glad att du var som du var. Om du vill ha en nattfjäder fixar jag det, vilken sort vill du ha?

Vad finns det att välja på?

En svart en med drömmar om vartannat, en röd kåt som guppar i vattnet, en vit från en tonårssvan och en grön.

Börjar med en vit (blev lite generad av den röda) Blev också glad att du var som du var. och det var bra att vara nära.

Jag fyller ditt täcke, din kudde och smyger in en röd.

Söndag. Hon fick reda på att: Förr i tiden mätte man avstånd i Sverige från brunnen på Stora torget i Gamla Stan, man satte upp skyltar vid riksvägarna med numret på avståndet. Direktören skrev:

Så förutseende med skyltar! Allt hänger ihop! Och du är en riktig romantiker. Och jag gillar det.

Måndag. Izza berättade för henne om mörkret och de blev systrar. Direktören skrev:

Jag är berörd av dig. Jag önskar att du går dit kärleken och hjärtat pekar. Och är rädd om dig. Du är fin. Och du kysser förstklassigt. Saknar dig. Vill lära känna dig och utforska det förutbestämda.

Tisdag. Han gav henne en mixer och hon började göra smoothies. Direktören skrev:

Bäddade rent och skymtade en röd fjäder i mitt vita duntäcke. Förklarar drömmarna.

Onsdag. Isen lossade och det var vår. Direktören skrev:

Du skakar min värld och får mig att släppa taget

Jag försökte lura fjädrarna av en svan, för att ge dem till dig. Och så har jag sett ett spetsat rådjur, och bestämt mig för att sluta lura mig själv att jag kanske ska göra något annat än det jag älskar. Tänker också att det finns så mycket vi inte vet om varandra som vi kanske gillar.

Torsdag. Hon hade inte cancer. Direktören skrev:

Du står på en grusväg i regnet, du har klänning och jag lägger dig i gräset. I förpikar, bodar, fjälltoppar, skärgårdsklippor och lyxhotell. Visste förresten att du är frisk, det är uppenbart.

Fredag. Hon skrev att hon hade börjat träffa Honom igen, att de skulle åka till Göteborg tillsammans. Direktören ringde.

– Åk inte.

– Han har redan bokat biljetterna.

– Strunta i dem. Var är du?

– På T-Centralen.

– Jag kommer, jag tar en taxi.

– Jag hinner inte träffa dig mer än fem minuter.

– Jag åker nu. Jag ringer när jag är framme.

De träffades vid ringen som bögarna på åttiotalet. Han höll henne tills hon var tvungen att åka.

På redaktionen satt Izza och gjorde en lista på de fulaste namnen hon visste. Hon tog med Izza till affären och köpte vaniljglass och två paket frusna hallon. Hon visste inte om hon ville åka eller stanna kvar. Direktören skrev:

Centralen, i Pressbyrån i gången mot pendeltågen i det exemplar av Allt Om Resor som står längst bak i högen finns en sak till dig.

Mjölkspill

Hon speglar sig i fönstret in till Tranan. Fåglarna är överallt nu. Hon har bara rouge, håret är uppsatt i en hög hästsvans. Hon har svart klänning och svarta strumpbyxor, svarta kängor, som om hon skulle gå på begravning. Hon märker att skorna fortfarande är leriga från promenaden med Direktören.

Han är sen och han kysser henne som om de vore ensamma på gatan. De får deras bord vid fönstret och beställer in två glas mjölk.

Han kysser henne över mjölken och tallrikarna. Hon blir hans smörstekta strömming och han är hennes köttbullar i brunsås med rårörda lingon och ättiksgurka.

Han kysser henne över mjölken som välter och rinner ut över servitrisen som står och serverar dem bröd fastän de redan har fått. Hon vill veta vad han viskar till henne.

– Ska vi ta en taxi hem?

Han har redan ätit upp henne. Hennes panering ligger kvar på hans tallrik i en sjö av röd lingonsylt.

– Tunnelbanan ligger ju precis utanför.

Jag är dig, viskade han.